Bara ord.. endast ord..

Det tindrar och gnistrar av lycka.. likt att tända ett evigt bloss.. som sprakar och lyser upp en tillvaro som ändock kan vara dyster och grå..

En oro, för min dotter, nu.. en period i hennes liv.. då hon sakta, dag för dag alltmer blir medveten om att hon är hon..
som idag.. som det i periodvis alltid varit i hennes liv.. då hon inte äter.. inte alls vill.. o lika magiskt glad, min ängel är, kan hennes gråt skära likt vassa eggar genom min själ och ekot av all sorg ekar ännu i tomma betongrum.. och oändligheten är här.. i nuet.. i framtiden..

O blosset, det som skimrar.. leendet du ger mig.. smeker själen.. läker hjärtats onda och stänger asken av sorg..

Vi satt nere vid ån, ängeln och jag.. på en filt bytte vi blöja och sedan fick hon sitta i mitt knä.. med bara ben.. små fötter.. gräs som kittlade mellan tårna och pussar på kinden.. viskande ord genom trädens skirhet.. blickar.. o en längtan efter tiden som försvann.. Den som man dagligen inte hinner..

Varje morgon.. försöker jag ge.. en stund av all kärlek som brinner.. med kramar och kel.. med min tid.. ändock.. kommer stunden då jag måste åka till mitt jobb..
Det känns ibland som jag åker i högsta fart på autobahn.. o måste snart bromsa.. tvärnita..

Ändå.. är jag inte som alla.. Jag stannar upp i det lilla.. o tar mig tiden.. den värdefulla jag har.. all innerlighet.. doften av kärlek snuddar näsan.. smekningen av ömhet den nuddar..lockar.. pockar.. o runt hörnet.. där bor evigheten.. en längtan.. o saknad.. I ett litet hus av timmer vill jag bo.. vid stranden av den horisont jag ser.. där minnena lever och tidvattnet suddar ut spåren av sorg i sanden..

Jag ser väggen.. tåget rusar genom tunneln men är vägen ut fri.. vem ser vad jag ser?

Vilka ord tröstar? Jag älskar dig.. ?

Hur missbrukar vi dom orden.. tjatar.. gnatar.. o orden förblir ord.. visslar förbi.. en onsdagsmorgon.. går in i ena och ut i andra.. o så kommer dom igen.. en onsdagseftermiddag.. en kväll.. tills dom helt slutat vara någon mening.. tre ord av värde.. slösat bort för ingenting.. förlåt..

..förlåt att det jag gjorde och sa sårade.. förlåt.. en torsdagsmorgon i vardagens stress.. en kväll precis som alla andra kvällar.. förlåt..

O på lördagen kvällen är allt glömt.. orden studsar.. gormar.. barnens tårar inget man bryr sig om.. o i natten ligger det en själ av otrygghet och undrar.. Varför är pappa så lustig.. o orden.. som sårar.. orden som läker.. ord, bara ord..

Tänk, att vakna.. med viskande ord av ömhet i sitt öra.. o tryggheten då smekningen av orden.. når hjärtat.. Då handlingen är mer värd än orden.. då handlingen och omtanken är gjord från själens inre.. vacker likt stjärnhimlens tindrande sken..

Jag älskar dig..

Min dotter.. Min son.. Mina underbara barn..

Jag älskar dig..

Mitt liv..

Sovgott.. U.

En helg till ända..

..en framtid att se fram emot..

Idag fick jag möjlighet att gå på sinnesrogudtjänst.. I Linköpings vackra domkyrka, för en stund av avkoppling och reflektion..o varje gång jag sitter där passerar mitt liv revy.
Jag ser, den allra första sinnesrogudtjänsten jag var på, för många år sen, då jag var så skör och själen i tusen bitar, då jag grät bara någon såg på mig.. Sårbar och fruktansvärt ömtålig..
Jag ser den tiden då jag sov på en madrass i källaren där jag bodde, eller hur jag frös i den bilen jag under ganska lång tid levde i.. hur nattens kyla grep tag i mig och ljuset aldrig ens trängde in i den horisont jag då hade framför mig..
O så idag. Står jag här där jag gör. Stark och tålig. Ändock med det ödmjukaste hjärta och tacksamhet för det som är mitt liv..

Det slog mig, i kyrkans skönhet att det nog snart är dags att ändra riktning på min väg jag vandrar.. Det måste bli en förändring och en utveckling..

Jag finner inte orden till min blogg längre.. Den betyder så mycket för mig, men den måste även tjäna sitt syfte..

Snart står ängarna i blom, träden skira grönskande, stigen ner till sjön kantas av doftande skvattram och vakande fisk i sjön.. dit längtar jag nu, då jag med enkla lätta steg går med flugspöt i handen och får uppleva försommarens ljumma kvällar.. gärna ihop med min son.. o någon kväll med min dotter på ryggen..

För, hur än hennes kropp är bångstyrig och INTE alls gör som hon vill.. Hur handikappad och svår än hennes hjärnskada är..
så är det min skyldighet och hennes rätt att även hon få uppleva allt vackert skog och mark erbjuder.. o med en del hjälpmedel, en jävla massa vilja och envishet.. så går det.. vi ska sitta där i kvällen och se in i brasans sken.. Berätta för mina barn om det som är värt något i livet.. Kärleken.. omtanken.. värdet av att finna sin egna vilja och vara stolt för den man är..

Jag har tre kurser i mina studier som måste bli klara under maj. Jag har, eller vi, Maya och jag har en hel del möten med habilitering och sjukvården framför oss. På onsdag hoppas vi Mayas första fina rullstol är klar, vi ska iaf till hjälpmedelscentralen och prova den modell de byggt åt henne.. håll tummarna!! Framåt slutet av månaden börjar en kommunikationskurs.. så.. jag vet vad jag gör..

Ny månad. Valborg.. o jag funderar.. alla ekonomiska bidrag är välkomna.. Det är tufft just nu.. o varje krona välkommen.. :) kontonr finns på bloggen..

Kanske lite påfluget att skriva.. men varför inte.. Det finns bloggar, där bloggaren tjänar massor med pengar.. o hur bra är dom bloggarna.. vad säger dom? Vilket syfte och vad lär dom oss i livet?

Bara undrar..

Livet tickar på.. ticktackticktack.. o nu ropar soffan.. o snart sängen.. Jag njuter av det.. samtidigt som jag oroas.. men om jag bara håller huvudet högt och lever utefter den filosofin som är min kommer det gå bra..

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan 

och förstånd att inse skillnaden..

Sovgott.. U.

Lördagmorgon..

O igår hade vi en dag fylld med skratt och mys.. men det där med att hämta Maya tidigare på dagen, sprack, det är vår och hög säsong på mitt arbete..

Vi träffade en vän med hennes dotter och åkte ner till stadens å och matade änderna. Fast det kom bara en and :)..
Det där tycker Maya är urkul..att träffa en kompis även efter dagis, det är ju inte så ofta och hennes pappa en man med många, många han känner men umgås knappt med någon.. Ganska ensam.. eller ja, ensam..
Det blev så.. Den vän jag hade, eller trodde jag hade försvann som en avlöning den dagen Maya kom, då allt skedde mig, ensam, beskedet att Maya har sitt handikapp.. ja ni vet.. då försvann han.. så vad är en vän??

Nu ska vi ha frukostkel.. o städa av vår lägenhet.. sen kommer avlösning några timmar.. Då ska jag träna, såklart.. o i eftermiddag far vi till mamma, och hjälper henne med en del bestyr o så får nog lilla Maya sova där.. :)

Ha en underbar dag.. U

http://uffe-ensammapappan.blogspot.se/2009/07/film.html
Gör det enkelt och publicerar ett gammalt inlägg.. Lite glädje och bjuda på sig själv är väl en form av mod?

Idag ringde LSS, och nu är det klart, stödfamiljen säger upp sig och kommer inte ha Maya mer, två gånger till.. två helger till.. Om jag nu beslutar att det blir så.. vi får se..

En tid i våra liv är över och en ny kommer.. en horisont i ryggen med underbara fina minnen och den horisont vi har framför oss, Maya och jag.. Måste se möjligheten i detta..

Imorgon tänker jag ringa min avlösare och säga att hon inte behöver komma! Jag tänker försöka komma hem från arbetet tidigare och hämta fröken filur på dagis.. så ska vi göra stan osäker, köpa en ny film och god mat.. sen hem, laga mat, baka en kaka och ha en underbart skön fredag.. Bara Maya och jag..

Det är uppförsbacke för Lindahl.. men vem har sagt att en uppförsbacke behöver vara jobbig ?..

sovgott.. U.

En tisdag har passerat revy.. en alldeles vanlig dag och mina tårar har torkat..

Det har varit en vaken natt med massa tankar. Tankar som ändock leder någonstans och mina beslut känner att de alltmer får en grund, en rot som fäster i massan av liv..

Så nu vet ni.. Jag mår.. finns och klarar mig..

Godnatt.. U.

Gokväll kära läsare..

Denna dag har varit en av de mörkare i "the Life of U".. den har innehållit gråt. Ilska. Vrede. Hopplöshet. Sorg. Undran. Oro. Ångest.

Den har slitit min själ i bitar och hjärtat har sakta kramats av iskalla händer. Regnet har smattrat, känslorna har svallat och min horisont har varit grå och hotfull svart.

Men.. Ja, men finns.. män.. Jag har kämpat, jag har stridit med tankarna. Jag har kramat min dotter, hållt henne intill mig och berättat för prinsessan varför pappa gråter..
Jag har berättat att det inte är hennes fel. Inget är hennes fel. Utan att ibland är det så här. Jag är ledsen. Bara ledsen.
Utan mina tårar kan jag inte älska..

Utan mitt skratt kan jag inte visa sårbarhet.

Utan min trygghet kan jag inte orka..

Jag vaknar. Min lilla tjej är där. Behöver mig. Hon behöver mig för att komma upp ur sängen. Hon behöver mig för att få mat i magen, matas. Hon behöver mig för att få på sig sina kläder. Hon behöver mig för att sitta. Hennes hjälpbehov är totalt. Hennes cp-skada grav. Hon behöver mig för att få mat på kvällen. Hon behöver mig för att vända sig om i soffan. Hon behöver mig om natten då hon behöver läggas på ett annat sätt, då ibland hennes arm kommer under henne, eller hon helt enkelt kommit i en obekväm liggställning. Hon behöver mig.

Det är jag som måste ta alla beslut. Om det som sker och ska ske i hennes liv och jag måste ta dem, tänka på hur jag tar dom, för att konsekvensen av mina val är min dotters framtid.
Jag kan inte alltid hjälpa. Jag kan bara finnas där som stöd.

Det är jag som skapar hennes framtid. Den ser inte ut som alla andras. Den är annorlunda och jag måste inse det. Det är sanningen. Faktum.

Jag har, en son. Vuxen, men dock inte. Han behöver mig. Stöd och förståelse. Jag måste finna tid för honom.. Tid, gott folk.. tid att finnas.. att leva.. att njuta.. att gråta..

Jag har ett hem att sköta. Räkningar att betala. Jag har ett arbete att utföra. Klienter som behöver stöd och min tid. Min lön.

Vem ser mig?

När ska jag kunna få vara den som vilar mot en axel och gråter?

Gråt och skratt går hand i hand gatan fram.. o bakom går kärleken och ler..

Blås, storm, blås.. Jag står här och vajar.. men du, storm, får ta i lite till, öka, vin, tjut och ryt i din vrede.. för jag står fortfarande upp..

O för varje motgång jag möter ser jag hur möjligheten till livet skiner upp.. Hur problemet faktiskt kan bli, en underbar vändning.. något positivt..

Gråten, skapar en bäck, porlar, forsar.. rinner och obändig i sin framfart breder den tillslut ut sig i det vackraste hav.. ett av fullt av liv och skönhet..

Jag har mina studier. Åtagande. För att komma vidare i min yrkesroll. Lära mig. Förkovra mig. Åtagande som vissa stunder är lika svåra som att flyga till Jupiter.

Ändå, tiden..

Så ikväll skriver jag sida upp och sida ner om social omsorg.. Om möten med människor.. Lilla Maya (hon kallas så av sina kompisar på dagis), hon sover gott.. o jag ser orden bakom tårfyllda ögon.. det är smärta som rinner ur mig.. det är längtan.. och det är en innerlig kärlek till livet..

Jag finns. Jag känner och är.. Lycklig i själen.. rofylld sorg.. djup trygghet.. Acceptans att det är som det är..

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan och

förstånd att inse skillnaden.. 

Sovgott.. U.

En helg. Tid som gått. Tid som läker, tid som ger mig energi. Barnledig. Pappaledig. Stunder från varandra. De som gör att vi sen kan ge allt annat. Allt. Det av värde. Tiden..

Jag har haft en magiskt bra helg. Varit. Bara varit. Uppe sent om nätterna och skapat harmoni.. kärlek.. trygghet och konst.. Min konst..

Stödfamiljen, det är sisådär 1,5 år sedan dom kom in i våra liv, Mayas och mitt.. Det var en period av inskolning, men sedan har det funkat underbart bra och Maya skiner upp som en sol när jag berättar att hon ska vara där.. På sin semester, tid ifrån pappa och bara få uppleva egna äventyr.. O så för mig, hur viktigt det är att få den vuxentid jag får.. Men.. men..

Idag när jag hämtade Maya så fick jag beskedet att dom inte kan längre. Det var som att få en rak höger och jag kände hur världen gungade under mig..
Två gånger till. Två helger framöver som kommer vara precis som vanliga.. Maya är där var tredje helg.. så första helgen i juni är den sista helgen hon är där.. Sen då?? Sen?

Dom sa.. kanske att dom kunde, var fjärde helg.. men orkar jag det? Är det en bra lösning? För Maya och mig?

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Oron kryper i mig som onda demoner och tankarna far runt, runt och runt.. virvlar..

Att se möjligheten i det som sker. Uffe.. du lär det varje dag.. möjligheten.. o utvecklingen.. att förändringen kan medföra något annat i livet.. så.. jag får väl helt enkelt kasta in handduken bara för just nu.. gråta.. låta tårarna komma och tillåta mig själv att tycka synd om mig.. återigen ställa mig frågan.. Varför??

Sedan tar jag kärleken i handen och fortsätter min väg.. ser in i horisonten och låter den vara full av underbara möjligheter.. för mig och min dotter och son.. för oss..

Men, just nu kämpar jag.. med ekonomin..oro.. ångest.. o rädsla..

Just nu.. tänker jag fly in i min teckning.. o skingra tankarna,.. längta.. o sakta, sakta låta själen få ro..

För hon är värd.. allt det jag lovat.. min underbara lilla prinsessa..

Sovgott.. U.

Jaha.. Har två semesterdagar.. igår och idag.. Igår pusslade jag ihop tider och hjälp med Maya så jag och min son kunde få en pappa/son dag.. o vart tror ni vi tillbringade den?..
Självklart.. På kusten med våra fiskeprylar..
Hade det helt fantastiskt bra på alla sätt..

Fick en kommentar, angående avlösarservice/stödfamilj.. snälla, jag svarar jättegärna på såna frågor och ställer upp och hjälper till så gott jag kan, men maila frågorna och funderingarna.. u.lindahl@hotmail. com.. Det blir mycket enklare..

Maya, the princess är hos stödfamiljen. Dom ringde alldeles nyss och jag hörde Mayas förnöjda skratt i bakgrunden.. Det är tryggt..

Så.. Ikväll ska jag bara vara.. Sitta vid ritblocket och försöka skapa en del bilder..

Inget mer att förtälja.. förutom allt annat som rör sig i knoppen.. men det får nog röra sig klart.. innan jag printar ner alla tankar i text..

Ha en underbar helg .. U.

20 spänn i veckan, och så ett skratt på det..

Räkningar så skrivbordet bågnar.. Utgifter som spökar om nätterna och får mig att vakna kallsvettig av oro.. Jädrans pengar.. vem uppfann dom??

Andra natten i rad som jag vaknar av Mayas skrik.. Hmm.. undrar.. men det är nog så att även hon kommer in i förändringshjul.. o kanske ibland märker av min oro.. men framförallt vet jag att hon märker av en hel del annat..

Strul och människor som inte kan ta sitt ansvar är nog det värsta jag vet.. O att bara tro att allt ska bli bra, att djupa sår ska läka utan att lämna det minsta ärr..

Det får bli matlådor månaden ut.. men, måste ju då och då till mitt favorit lunchställe, http://halsofreak.se/hem.aspx.. Stans godaste och nyttigaste mat..

Jodå, jag är medveten om vad jag stoppar i mig och äter nyttigt.. Viktigt för ens mående.. o jag gör allt jag kan för att hålla mig i form.. men jag gillar snus.. snus är gott och en gudagåva till mänskligheten :)

Annars då? Jodå.. tackar som frågar.. Det funkar..

Vem ser mig? Många läser mina ord.. (Jopp, det finns besöksräknare.. o ni är sisådär 200 stycken som varje dag läser bloggen..  tänk om alla la 20 spänn i månaden :)

Lovar, från och med nu nästan aldrig mer skriva om ekonomi.. bara ibland.. nångång då och då.. det är ju så trist.. eller hur?? Men en faktor som alltid finns med..

Men som jag sa, ikväll, till en vän.. saker och ting.. pengar är inte lycka.. men dom håller farbror oro borta..

Semester torsdag och fredag. Fiske med min son hägrar på torsdag och på fredag åker prinsessan till stödfamiljen.. o på fredag.. då ska jag ta mig ett långt härligt pass på gymet.. o sen städa.. kanske solen tittar fram och vinden kommer in från sydväst.. isf.. kommer jag lyssna på Lundell och städa bort vintern ur mitt hus..

Längtar ut till havet.. till skog och mark.. med min son och hans kompis ( och min) Oliver... Såna här kort har vi tagit i några år nu.. inför varje tur tar vi ett kort på "Grabbarna"..
Tänk.. dom var 7 år då dom började följa med på fiske, och iår fyller dom 20 år..

O så har vi ju fröken filur.. som kom in i mitt liv.. o vet ni, sedan den allra första natten har hon somnat nära min hjärta..
Där på BB, då personalen ville att hon skulle sova i en sån där balja av plast.. Hrmmff.. sa jag och hämtade min pärla och så sov hon, på mitt bröst.. mot min hud och trygghet föddes..

O jag märker av den tryggheten. För då, inatt, så blir hon tyst och somnar om direkt när jag bär upp henne och viskar ord av ömhet i hennes öra..

Vad är pengar då kärlek finns??

Nähäpp.. Nu ska jag skriva mail.. till ortopedtekniska och hjälpmedelcentralen.. o göra avlösartider för maj.. o så finns det dom som inte ens pallar några timmar i veckan.. veklingar.. :)

Sovgott.. U.

Några måndagsord..

Bara för nån vecka sedan skrev jag om Mayas mamma. Nu har det kommit en fråga igen, om Mayas mamma.. O faktiskt.. Det finns att läsa om här på bloggen.. Läs inlägg från den 5 april.. "Ett svar" heter inlägget..

Somnade som en stock i soffan igår, frös lite, svettades lite och kände mig rent allmänt krasslig.. jaha, tänkte Lindahl.. så blir jag då äntligen sjuk..

Vaknade av att Maya gallskrek, ett sånt där skrik av skräck, rädsla.. ett skrik som gick likt kallt stål genom min kropp och själ..
tog upp henne i min famn, höll ömt om den lilla kroppen och hon tystnade direkt.. trygg kärlek.. O så bäddade jag ner henne bredvid mig och vi somnade om gott, Maya och jag..

Dagen. Hur bra som helst.

Hur kan den bli annat? När man vaknar av ett leende? När buset klingar och skrattet ekar.. När tiden står still och stunden i soffan, den med kel och välling.. Korta ögonblick att frysa..

Frysa. Brr.. lite kallt ute idag, men det finns ju kläder.. o täcken..
Ikväll svepte vi in oss i ett stort duntäcke och jag berättade sagor på balkongen.. I den gryende skymmningen, med solen som nästan orkade se oss.. Sagor om förtrollande skogar, stora troll och små möss.. Där liksom allt kan hända.. O ögonen tindrade.. leendet smittade.. o kvällen slutade som dagen började.. Kärlekens trygghet.. vaggar hos fram.. får våra hjärtan att blöda av salig innerlig lycka.. Den håller locket på asken av sorg stängd och min skatt vid regnbågens slut är mitt allt.

Hon. Min fina. Dotter.

Nu, kära läsare.. Undrar hur många ni är? Uffe ska tända sin vackra kandelaber och till stearinens sken sitta vid ritblocket, resten av denna kväll och troligtvis en stund in i natten..
Vem behöver sömn? Jag vet ju att jag kommer vakna, och mötas av den lycka livet gett mig.. oss.. vi.. du och jag..

Sovgott.. U.

.. Brrr..

En vanlig söndag. Ni vet precis. En alldeles daglig vanlig vardaglig söndag i livet. En med bus. En med kel. En med lite gnäll. En med glittrande ögon och en med ett leende på läpparna. Skratt bakom hörnet och det som varit är likt kärlekens väntrum..

Dagarna är som smultron, vi trär dom på strå och smakar av dess minnen..

Men denna kväll är inte den allra bästa.. jag är jättetrött.. o fryser och är småskakig i kroppen..

Ligger helst i soffan och ser på tv.. fast jag tycker det är urtrist.. men det som gör mig mest orolig är att jag inte ens är sugen på en snus.. Hmm..

:)

Sovgott.. U.

Lördagsbestyr..

Dåligt med inlägg.. skäll på mig :)

Hemma, och min prinsessa är ute och går med en av våra avlösare.. Jag har städat, vad annars kan en man göra en lördag som denna ..??
Solen skiner och själen värms av livet som återkommer.. Underbara april.. underbara liv.. magiska ögonblick att gömma nära sitt hjärta och minnas..

Jag tänker se till att bygga mitt livspussel och en dag, le och skratta åt det jag åstadkomma.. Det som blev mitt liv..
O jag tänker ge avtryck efter mig.. mitt liv ska förankras.. i betong.. i sten..

Nu.. gott folk, kära läsare..

Jag har en fantastisk balkong, som ett femte rum.. Där tänker jag göra iordning, så Maya och jag kan njuta av sommaren.. ljusa nätter och förtrollande sagor..

Njut av det som är.. Livet är lycka.. U

Shit..

another day in Life of U..

Städar sonens rum! Vilket jag inte alls borde göra.. men tillslut orkar jag inte se det mer.. Satan, hur ska jag kunna hjälpa honom att finna en strategi, på något sätt hålla iordning??
Fast ska jag vara ärlig, så ler jag lite för mig själv och kommer ihåg hur jag själv städade, en gång i tiden.. Liksom in med allt i garderoben, eller som i Alex fall, in med skiten under sängen så syns det inte.. :)

Hmm.. ja, livet är en stig att vandra och vi lär oss på vägen.. förhoppningsvis..

Jag har gjort det.

Nu piper tvättmaskinen.. Klart.. Dags o hänga tvätt.. det är ju så.. att som ensamstående har man inte bara ungarna att ta hand om.. Det finns en del annat..

Mår bra. o det är viktigtaste..

sovgott.. U.

Tisdag, inte måndag..

Fick se det imorse, att det finns änglar.. en ängel med omtanke.. jag tackar.. o lovar att det värmde mitt hjärta när jag fick se det som du, därute någonstans gjort.. Tack för omtanken..

Det har varit en helt vanlig tisdag, som visserligen känts som måndag, men som ju faktiskt inte alls är måndag utan precis en vanlig tisdag..
Kollade in veckans meny på mitt favorithak, http://halsofreak.se/hem.aspx, igår kväll och tänkte.. Ah..på tisdag måste jag äta lunch där!! Torsk med pepparrotsås och potatis, vilken man kan motstå det?? O imorse.. tänkte jag.. Ah..imorgon.. då jäklar ska det bli fin lunch..
Hur disträ får jag vara?? Det har ju för f-n varit tisdag hela dagen lång!!

O där satt jag med min matlåda, innehållandes tonfisk och olika grönsaker, då bästa jobbarkompisen Oskar kliver in i lunchrummet med en doftande matlåda från Hälsofreak..
- Mmm.,. säger han.. torsk med pepparrotssås..
O jag.. gömmer ansiktet i händerna och förbannar min glömska.. men liksom, det är ju som måndag, fast det är tisdag..

Jaja, får väl på något sätt charma tjejerna på Hälsofreak och få dom att snart igen, servera denna underbara rätt.. eller ta saken i egna händer och laga den själv.. Hur svårt är det?? Iaf lättare än att komma ihåg vilken dag det är.. Jäkla långledighet..

Avlösning ikväll. O när jag kom hem låg en present på vardagsrumsbordet.. Från Maya till pappa.. Maya sken det allra vackraste, medans jag med nyfiken hand och blick öppnade.. O visst.. trängde nästintill en tår fram, en salt.. en av lycka.. Det var Mayas fot och hand avtryck.. Det finns änglar.. o jag möter dem varje dag..

Man måste bara stanna upp och ge dom en chans att lysa..

Det lockar, pirrar, gnistrar, pockar, sprakar i själen.. o april fortsätter gäcka oss..

Som vanligt började dagen, med kel och mys i soffan. Ni vet, det där med tid.. o visst tusan var jag, eller vi alldeles för sena, men, man hinner.. man hinner alltid.. Det är bara vad man egentligen prioriterar som styr vad  vi vill med vår tid..
O som vanligt.. precis som alla kvällar.. har vi myst och kelat.. stilla pratat.. sett.. pussats och nattat..

En prinsessa sover i soffan. Änglar vakar.. o mitt liv fortsätter.. o vägen dit jag går är kantad av rosdoft.. av smaker och innerlig ömhet..

Imorgon är det onsdag. Onsdag Uffe. Bara en helt vanlig onsdag, och imorgon kan jag till fullo njuta av min matlåda.. den med tonfisk..

Sovgott.. U.

Ett svar..

Måndagkväll. En lång ledighet lider mot sitt slut, en period av livet, minne i själen.. o framför oss, slingrar sig stigen.. Stannar du upp någongång och sätter dig vid kanten, ser blommorna, känner doften av kärlek, smakar av livets sötma?

Har fått en kommentar och fråga, gällande Mayas mamma.. Jag har skrivit om det förr, så jag tänker inte skriva mycket mer om det, men eftersom frågan kom så..

Jag har ensam vårdnaden om Maya och har haft det sen hon var sisådär 6 månader. Jag har tagit hand om henne sen hon var liten bebis. Mamman fanns med, de första månaderna, men sen drog hon från mig och Maya och träffade inte Maya på ca 2,5 år.. Då hörde hon av sig, igen.. (fan, det är svårt att skriva om det här känner jag)..

Hur ska man möta en människa som sårat ens innersta? Som övergett. Hur långt ska man förlåta? Jag tänkte som så, att det måste vara den största kärlek jag kan ge Maya, att hon återigen får vara i sin mammas famn, känna hennes doft, och hjärta som slår.. Det hon i trygghet hörde under 9 månader.. I den magen hon växte och bodde..
Inte kan jag låta min egna ilska och vrede över en människas svek gå ut över Maya?
Det är fortfarande, hur ska jag säga, "struligt" med mamman, men dom ses några timmar varje vecka..

Det här får minnena att anfalla i flock, och locket på asken av sorg flyger upp.. känslorna far runt som löv i höststormar..
O jag har faktiskt inte skrivit något om detta, Mayas mamma, just på grund av att hon inte själv vill det..

Idag, kom dom.. tårarna.. de gick inte att stoppa och jag grät hejdlöst.. Över Mayas handikapp. Över att det blev som det blev. Rädslan att inte orka. Att inte hinna med. Den panik oro jag känner för min ekonomi.. o så minnena.. av en total maktlöshet..

Det var en kväll. Jag satt med Maya i min famn och såg på TV.. då reste hon sig och sa.. Jag åker till en kompis och sover där.. vet inte när jag kommer hem igen.. o steg ut ur dörren.. utan en kram.. ingen puss.. ingen förklaring.. o försvann ur våra liv.. O där stod jag.. med en bebis, vår lycka.. o skriket från den ångest jag kände fann inga gränser..
Dag och natt. Jag och Maya. O sakta, sakta läkte jag. Min själ fann en plats att vila på. O solen i horisonten.. den jag varje dag ser.. min horisont.. Vägen blev lyckan..

Jag är en lycklig man. Jag är nog en ganska stark man, både psykiskt och fysiskt. Står stadigt på jorden och det är inte mycket som kan få mig på fall.. Jag finns.. O Maya finns.. O Alex finns.. O det är där jag funnit lycka och kärlek.. en öm innerlig känsla av att föralltid hålla det jag lovat..
Det jag lovade dig, min fina, det jag viskade till dig, de nätter jag inte kunde sova, då du sparkade i magen.. Att alltid finnas för dig.. mitt hjärta och själ är era..

Hittar ingen tråd. Att börja dra i.. Maya har precis somnat i soffan, hon gjorde det med ett leende.. kanske var det min skäggstubb som kittlade dödsskönt på kinden av godnattpussen.. men jag tror inte det.. Hon är det tryggaste barn man kan tänka sig.. Barn blir det, om man ger dem det viktigaste vi har.. Tid!!
Har sagt det förr, och säger det igen.. Tid! Den kostar ingenting, men den ger minnen för livet.. Vem har så bråttom att man inte har tid att stanna upp? En stund? Sätta sig ner på huk och möta barnens lek och skratt. Ge en kram. En puss. Leka. Vara en förebild. En trygg famn att vila i. En hand som klappar och tröstar. På så vis, kan vi bekämpa den ondska som lurar, som pyr i varje hörn.. Då kan vi låta kärlek segra..

Nu, gott folk.. tänker jag ge mig själv lite tid.. en nice film.. frukt.. o sen meditation.. innan min skönhetssömn infinner sig (sisådär vid 00.30 tiden:).. Ny vecka.. nya lärdomar.. nya möjligheter.. ny chans att utveckla sig och leva sitt liv..

Avslutar med några av de tankar jag varje dag bär med mig..
Lev och låt leva..
Ta det lugnt, du hinner..
En sak i taget..
o sist men inte minst.. Gör det enkelt..

Sovgott.. U.

Påskkärringar..

Månens glittrande sken, lockade min lust tillbaka.. Det var som den sa och viskade... Du behövs.. Det finns en uppgift för dig, i framtiden.. en dag.. ett liv.. ska du också vara värdefull..

Ja, jag har haft perioder i livet då jag inte sett en anledning till att leva längre. Då ångesten rev som öppna sår, dygnet runt.. då skrattet endast var en fasad, en mur av ögonblick, för att dölja det som verkligen var sanningen..
Hur gråten fastnade i mig. Skrek ut min frustration och längtan efter närhet och tröst. Likt ett barn, som sitter ensamt på sitt rum och undrar var kärleken tog vägen..

Det fanns liksom inget som var bra, förutom de korta stunder då jag flydde.. o de stunderna blev med tiden dagar, veckor och år.. Jag vände så fort dom kom emot mig och sprang, likt ett djur för det okända.. ändå.. visste jag hur demonernas ansikte såg ut.. Jag visste vem som grinade med elakt flin mot mig och sa.. Vem är du, som tror du är.. Vad kan du..
O barnet i mig sträckte ut sina armar.. lyft upp mig, krama mig, var med mig, viska mitt namn och berätta att du älskar..

Din blick får mig att leva. Ett lyckorus av sällan skådat slag far genom kroppen och själen bäddas in i varmaste bomull.. o tryggheten ligger i hängmatta och viftar på tårna, visslar Idas sommarvisa och låter hjärtat sakta slå..

Glädjetjut, när Maya far omkring i mina armar.. vi leker flygplan.. hon gungar på mitt ben och "farmors lilla kråka far än hit och än dit.. tills hon slinker ner i diket med en volt.. o tjutet blir högre.. pappa, pappa mer.. o pappa blir en häst som dånar fram, galopperar genom lägenheten med en tjej som glittrar ikapp med månens sken..

o så.. tänder vi ljus, när skymningen faller.. ett lugn.. en självklarhet att njuta.. av tiden som är.. att jag är jag.. att jag lärt mig, trots allt.. har jag lärt mig att älska..

Hon somnar, med sitt lilla huvud mot mitt bröst. Min hand smeker kinden och doften av nytvättad lockigt hår kittlar näsan.. o ömheten för livet, mitt.. henne.. du.. får mitt inre att brinna.. en glöd.. så varm.. innerlig.. kärleksfull och tacksam..

Nu sover hon gott, prinsessan.. den lilla påskkärringen.. ängeln.. och jag sitter här.. med ljusen tända och undrar.. tänker.. längtar.. mår underbart bra..

Glad påsk :)

Sovgott.. U.

Sittproblematik..

Sittmottagningen. Maya och jag och så världens bästa farmor som kom in till stan för att hjälpa, vara med sin son och barnbarn..
Sex personer i ring när jag med Maya i famnen kommer in i rummet. O då, ser hon runt sig, o sen kommer det.. leendet.. charmen.. lite blygt, men ändå.. Sicken underbar unge hon är.. vilken fantastisk liten människa hon är.. MIN dotter..

Men det där med att hitta en rullstol till fröken filur är inte som att gå och köpa en cykel.. Den måste anpassas, fixas och så vidare..
Nu väntar vi på att de ska ta fram en "MayaPrototyp" och sedan ska vi åter dit för utprovning..

Jaha.. klockan snart 22, och jag är klar med dagens hembestyr.. Måste ju få säga att jag är skapligt trött på detta ibland..
Liksom att vara pappa är ju en busenkel match.. men det är allt annat som sliter och får en att då och då undra..
Samtidigt som jag kan tycka om att gå här och pyssla, lyssna på musik och bara vara.. I mitt hem..

Livet. Det som är. Livet. Det som var. Livet. Det som kommer. Mitt livspussel.

I horisonten skönjer jag en tid av underbara upplevelser.. som vidderna i fjällen.. där blicken njuter av skönheten.. som min själ njuter av livet..

sovgott.. U.

Maya&Jag..

O så log kärleken mot mig, den värmde som vårsolen smälter isen och droppar av lycka föll och skapade en flod av ömhet..

I min famn, bland mina armar som håller tätt, låter hjärtat slå, trygga slag av tillit.. Ger de behov som behövs, för att leva.. för att utvecklas.. o jag finns här och nu.. för dig.. min lilla underbara skatt..

Som jag gjort sen dag 1.. då du, invirad i en mjuk filt.. ljusblå, likt dina vackra ögon.. blicken.. den innerliga.. en ängel landade och gav min själ lycka..

O mitt är ansvaret. Att det flyter på. Att Maya får den hjälp hon behöver. O det ansvaret kan bli det tyngsta ok att bära på sina axlar.. samtidigt som jag kommer kunna bära det till världens ände och tillbaka igen.. för det är mitt och ingen annans..
Jag kan få hjälp. Jag tar den. Griper tag i varje halmstrå och ber om den, får den och ger den.. det viktigaste är att jag tar den..
Ändock.. är det mina axlar oket vilar på..

Habiliteringsplanering idag. Jag mot resten av världen, kan det kännas som.. Men! Jag har ett helt underbart habteam.. underbart.. som hjälper mig oerhört mycket..

Imorgon ska Maya och jag till sittmottagningen!! Äntligen.. ett första litet steg mot rullstol.. eller ska vi säga ett första litet rull mot rullstol.. Det är på G.. Mayas frihet..

Vet ni, ibland kan jag längta tillbaka till då hon var en liten bebis.. Det var liksom lite lättare då :)..

O vet ni.. Ibland kan jag bara känna hur jag sakta sjunker ner i dyn.. hur varje steg är tungt och stigen jag vandrar på går i slingrande omvägar..

Ord. Som rullar. Som spritter. Som inte ens har en början..än mindre ett slut.. men lyckan den ler.. o kärleken smittar.. själen slår volter och våren spelar oss spratt..

O mitt huvud bankar. Som hjärtat. Ibland gör det ont.. men med glädjen i ena handen och sorgen i andra.. fortsätter vi.. vägen fram..

Maya och jag.. vi mot världen.. kan flytta berg.. med möjligheten framför problemet.. vi är inte ensamma..

Sovgott.. U..

Se möjligheten..

Så var det åter söndagkväll.. Maya ville somna i sin säng inatt.. Ständiga ändringar i rutinerna..

Jag frågade vår stödfamilj om Maya kunde vara där varannan helg under en period, ni vet, jag har mitt intresse.. fisket.. o havet.. friheten.. o känner att jag vill hitta tid för det.. Där jag kan umgås med min son och ladda batterierna inför nya arbetsveckor, o ge det jag vill till Maya.. min tid..
Men, tyvärr.. de vill inte, har alldeles för mycket själva för att hinna..

Jag får ta ett snack med mamma och syrran.. Hmm.. kanske bjuda hem dom på en god fisk middag?? Men, då lutar det ju nästan åt mutning :)..

Hjälp, det är katastrof med ekonomin!! O jag orkar inte med de där små ändringarna.. orkar helt enkelt inte hålla på att oroa mig över pengar..
Snällla.. sol, skin.. skin.. så alla ser hur smutsiga fönster dom har.. Då kan jag få in några hundralappar till..

Klockan är halv 9 och jag ska börja laga mina matlådor.. Enkelt o gott.. Kyckling med kokta grönsaker.. o nån nice dressing..

Fröken bus.. 

En nöjd pappa o en trött Maya..

En farmor och en liten fyra åring.. :)

Sovgott.. U.