En helg. Tid som gått. Tid som läker, tid som ger mig energi. Barnledig. Pappaledig. Stunder från varandra. De som gör att vi sen kan ge allt annat. Allt. Det av värde. Tiden..

Jag har haft en magiskt bra helg. Varit. Bara varit. Uppe sent om nätterna och skapat harmoni.. kärlek.. trygghet och konst.. Min konst..

Stödfamiljen, det är sisådär 1,5 år sedan dom kom in i våra liv, Mayas och mitt.. Det var en period av inskolning, men sedan har det funkat underbart bra och Maya skiner upp som en sol när jag berättar att hon ska vara där.. På sin semester, tid ifrån pappa och bara få uppleva egna äventyr.. O så för mig, hur viktigt det är att få den vuxentid jag får.. Men.. men..

Idag när jag hämtade Maya så fick jag beskedet att dom inte kan längre. Det var som att få en rak höger och jag kände hur världen gungade under mig..
Två gånger till. Två helger framöver som kommer vara precis som vanliga.. Maya är där var tredje helg.. så första helgen i juni är den sista helgen hon är där.. Sen då?? Sen?

Dom sa.. kanske att dom kunde, var fjärde helg.. men orkar jag det? Är det en bra lösning? För Maya och mig?

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Oron kryper i mig som onda demoner och tankarna far runt, runt och runt.. virvlar..

Att se möjligheten i det som sker. Uffe.. du lär det varje dag.. möjligheten.. o utvecklingen.. att förändringen kan medföra något annat i livet.. så.. jag får väl helt enkelt kasta in handduken bara för just nu.. gråta.. låta tårarna komma och tillåta mig själv att tycka synd om mig.. återigen ställa mig frågan.. Varför??

Sedan tar jag kärleken i handen och fortsätter min väg.. ser in i horisonten och låter den vara full av underbara möjligheter.. för mig och min dotter och son.. för oss..

Men, just nu kämpar jag.. med ekonomin..oro.. ångest.. o rädsla..

Just nu.. tänker jag fly in i min teckning.. o skingra tankarna,.. längta.. o sakta, sakta låta själen få ro..

För hon är värd.. allt det jag lovat.. min underbara lilla prinsessa..

Sovgott.. U.