Maya&jag..

måndag 16 oktober 2017

Månen

Jag bär henne ännu, vid min famn, varje kväll, varje morgon, varje dag.. Ibland bär jag henne om natten, då mardrömmarna har varit otäcka. De är allt färre, nätterna vi går ut på balkongen och kollar om kråkorna sover..

Hon är tung att bära, hon är tung att vända, hon har det svårt i sin kropp, min krigarprinsessa..

Vi väntar på operationen, både Maya och jag, jag ser fram emot när den tiden är över, när gipset är borta och vi får trappa ner på morfinet.

Minns hur påverkad hon var av medicinen, det var liksom inte vanliga spralliga Maya.

Måndag igen. Välkommen vardag. Skola-jobb-jobb-matlagning-städning-tvätt-möten-telefonsamtal-nattning-saga..

Vart tog min egen tid vägen.. känns som jag virrar i livets labyrint och vet inte vart jag ska.. Ibland är det som att drunkna av livet..

Vet att jag påverkas mycket av månen, och den här tiden då det snart är nymåne..

Jag längtar ut i skogen, till sjön, långt bort från flimrande skärmar, reklam och all information vi dygnet runt matas med.

Jag vill bara ha lugn obh ro.

/U

lördag 14 oktober 2017

En backig stig..

Vissa dagar slår allt tillbaka. Alla inneboende känslor. De lyckliga och de olyckliga. Det är som en vild höststorm och det går inte att hålla tårarna tillbaka.

De kommer inte lika ofta längre, men nu, när hösten stormar och kylan sakta kryper in i märg och ben, då faller ett vemod i mitt hjärta..

Jag står i ett vägskäl.

Jag har hunnit fylla 51 år sen det förra inlägget. Att fylla år känns alltmer som en ganska onödig sak, fast samtidigt har jag fortfarande samma förväntansfulla längtan i kroppen..

Minnen från barndom. Då mamma, pappa och lillsyrran kom smygandes med levande ljus, saft och mammas bullar, paket..

.. och jag satt där och var i medelpunkten, jag betydde något, det är ett minne med många känslor.

Minns den där otäcka känslan av tomhet, när allt var över, när taklampan tändes och alla skingrades in i sitt igen.

Jag fick en väldigt bra födelsedag och fick det jag önskade mig allra mest..

Tid med dig. Min vän.

Vissa möten i livet är menade att bli. Man vet i sitt inre när de sker, och det allra häftigaste är mötet med dig..

Min filosofi i livet är att ge av min tid. Ge av det jag har, av mina erfarenheter, av min kunskap, att lyssna och hålla det man lovar..

Handling i livet. Ge det lilla när man är mitt i mörker. Ett ljus i horisonten.

Maya sover och jag ska nu ringa en annan liten kämpe, en krigare, jag har lovat att berätta en saga och säga godnatt..

Sedan gott folk, ska jag själv meditera mig bort till vidderna på Nordkalotten, bland ringlande jokkar och vakande öring..

/U

onsdag 4 oktober 2017

Vi mår bra..

Jag, Maya och Trassel..

Livet tickar liksom på. En del förändringar är på gång,

Vissa dagar, vissa perioder är det väldigt mycket att göra. Dagen börjar tidigt på morgonen och avslutas framåt midnatt.

Så att blogga är inte prio ett varje kväll. Fast jag tänker ofta på bloggen och ni som läser den.

Det handlar om att ge av sin tid. Kanske är det bland det finaste vi kan ge. Vår tid.

Att stanna upp och ge av sig själv.

För jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.

Tänk på det, tänk inte bara i fem minuter, utan varje dag.. gör det till en vana..

/U

måndag 25 september 2017

Mod att förändra det jag kan..

Orättvisa är bland det värsta jag vet.

Sverige 2017 är orättvist. Sverige 2017 skapar enorma samhällsklyftor i samhället. De som lever i skuggan, de hamnar allt mer i mörker.

Som vi vandrar bakåt i mänsklighetens fotspår, istället för att se framåt, ge det en chans att mötas och fördela rikedomen på ett rättvist sätt.

Synen på människor med funktionshinder måste ändras.

Men man måste visa mod och stå upp för orättvisan, annars kommer vi aldrig segra.

http://www.corren.se/nyheter/linkoping/hans-dotter-blev-snuvad-pa-resan-om4813829.aspx

Här kan ni läsa om mig och Maya, och hur samhället fungerar.

Staten betalar ut pengar till ett assistantbolag, i det här fallet ett av nordens största vårdföretag, assistantbolaget får en summa pengar (ca 300 kr/assistent timme), en del av de pengarna går till assistenter, en del går till assistantbolaget, och så går en del till ett omkostnadskonto. Det är pengar till resor, utbildning för assistenter, dator/skrivare, och div andra kostnader.

Om man nu, av någon anledning inte är nöjd med bolaget man valt, och som i mitt fall väljer att byta, så blir brukaren snuvad på en jävla massa pengar.

Bolaget gnider händerna, staten niger och säger ok..

Vart är då valfriheten?

Jomenvisst..

Jag tänker iaf stå kvar, stolt som fan, och göra det jag kan för att kämpa mot orättvisor. Jag ska göra det jag kan för att ge människor som lever i utanförskap en verklig chans att få vara en del i allt.. och slippa stå i mörkret och längta efter kärlek.. förståelse och respekt..

/Uffe

söndag 17 september 2017

Vi har det bra..

.. här i vårt enkla hem. Trassel trivs. Maya trivs. Jag trivs.

Framtiden är dock oviss. Vi vet att det kommer en höftoperatioen, och jag vet att jag kommer sluta på den arbetsplats jag jobbar på.
Där har jag varit i sju år, men nu närmar sig alltså slutet..

Fortsättning följer..

Vardagen rullar på igen. Måndag. Skoltaxi. Arbete. Som Sisyfos.

Ska göra det som behövs, för att klara livet med ett leende och fortsätta bemöta och hjälpa mina medmänniskor.

Ibland är jag så säker på att vi styrs av något, att möten är menade att hända.

Ett sådant möte var jag och Kim med om i Köpenhamn, där vi för en stund gav en människa tid, ömhet, kramar, mat och lite pengar..

Det var ett av de mest känslosamma mötena jag haft.

En dag ska jag berätta om det.

Klockan tickar på. Snart är helgen slut.

Välkommen måndag!!

Livets pussel och många bitar är redan på plats.. Nu är det dags att gå nya vägar, och lära mig något nytt..

/U

fredag 8 september 2017

Metallica, Trassel, vardag, födelsedag och massor kärlek..

Vi har blivit med katt!!

En liten rackare som är helt ljuvligt söt och vacker. Både bilder och film kommer levereras inom en snar framtid.
Jag utlovar en sötchock.

Maya mår bra. Jag mår ganska bra. I stunder mår jag mer än fantastiskt bra. Ibland 'är det rent för jävligt tungt. Livet. Vardagen. Mörkret som sakta rullar in. Obevekligt drar sommaren sin sista suck..

Ticktackticktack..

.. Det rusar fram..

Imorgon fyller min son 25 år. Min fina son.

Jag är så stolt över dig. Över mina barn.

Kim&jag var i Köpenhamn i helgen. Underbar stad. God mat. Sömn. En cykeltur genom Köpenhamn är bland det mest avkopplande jag kan göra.
Kullersten, skeva hus, färger, torn och tinnar, stuckaturer, dofter, mångfalden.. och de där magiska mötena med nya människor.

Där jag är fullkomligt övertygad om att ödet finns..

En del möten i livet är menade att bli.

/U


tisdag 29 augusti 2017

20.30

Ungen är ombäddad och nattad, men sover inte än. Disken står i köket och är som ett hemsk monster, man vill liksom inte, men jag har en taktik.

Man måste finna sina tider när man gör saker. Imorgon när Maya åker till skolan med taxin, så tar jag hand om disken och lagar mig en god frukost.
Frukosten intas i soffan, och jag ser på nyheterna och läser startlistor i travronden. Sen duschar jag och fixar håret, det är lite mer bestyr att ha kort hår.

Sen är jag redo, för en lång dag..

Framåt halv fyra hämtar jag Maya, och assistenten kommer fyra..

Oftast åker jag och tränar några timmar, ibland jobbar jag kväll, allt för sällan åker jag och fiskar.

Maya trivs. Jag trivs.

Senaste tiden har jag åkt hem ganska tidigt, jag tycker det är kul att umgås med Maya en stund, när assistenten är kvar. Då kan jag bara vara Uffe. Inte pappa. Maya får se en annan sida av mig.

20.00 går assistenten hem, oftast får dom gå lite tidigare, så vi får en stund alldeles för oss själva.

Samtalen mellan Maya och mig är unika. Vi brukar prata om vad som har hänt idag, reflektera, vi pratar alltid om vad som ska hända imorgon. Reflektera och förbereda. En sund grund till trygghet.

20.15 är det läggdags och sen har vi en mysstund, antingen berättar jag en saga, eller om något som hände när Maya var bebis..

20.30

Så sitter jag här.

21.24 är detta blogginlägg klart. Det tog ganska lång tid för Maya att somna, fick vända och bädda om några gånger. Har sköljt av disken. kokat ägg.

Snart dags för Lindahl den äldre att sova.
Imorgon är det onsdag, då kör vi samma sak igen..

/U

måndag 28 augusti 2017

Känner ni doften?

Det gör mig glad att läsa era kommentarer. Det gör mig extra glad när jag förstår att min blogg gör lite skillnad i livet..

En väldigt fin vän till mig sa såhär till mig:

"Om det bara hade varit en vuxen som sett mig när jag var barn, så skulle det inte blivit som det blev"

Det är så jag tänker, i vardagen och i mitt arbete..

Ikväll blir det dock inget långt inlägg, för Lindahl den äldre är trött, och Lindahl den mindre somnade nyss.

Vi har haft nysträning här ikväll, för det är ganska ofta täppt i näsan, som ni vet.

Lycka är att kunna nysa ut en snorkråka alldeles själv..

Förhoppningsvis kommer det fler inlägg denna vecka, mina ambitioner är att skriva ett varje kväll fram till torsdag..

Fast jag lovar inget..

Allt är bra, förutom att trötthetens dimma lagt sig över våra axlar. Det doftar höst.

/U