Maya&jag..

tisdag 1 januari 2019

Tiden rinner iväg och stöken innan jul tar lite kål på mig. Egentligen vill jag inte alls känna stress inför julen, för i mitt inre är det en helg av lugn och ro. Lite som drömmarnas jul. Mina drömmar. Sitta i fåtöljen i lugn och ro, och bläddra i en kokbok jag fått av tomten. Gärna att min kvinna sitter bredvid. I samförstånd och i kloka diskussioner. Där man tänker lite längre och inte ser livet som en tråkig fyrkant. Trygg och kärleksfull närhet.

Nyår. Det bästa nyår på många år. Skratt och en hel del kärlek. Barn som både är lite rädda och nyfikna på raketer och smällar.

God mat, och så Bingolotto.. När jag berättade för min mamma att jag skulle spela Bingolotto på nyårsafton så log hon finurligt. Jag med, för jag har aldrig någonsin fått för mig att spela Bingolotto en nyårsafton, men det var väldigt roligt på många sätt.
Hon måste vara nåt väldigt speciellt.

Summeringen av 2018 blir att den blev i två delar. Den första delen, från januari till midsommar var en väldigt trist och jobbig historia som jag har skrotat från mitt minne.
Maya hade det mer än jobbigt med sina ben och nätterna var förskräckliga. Yes, som sagt.. Fy fan..

Sedan kom juli, med värme och underbara stunder. Livet vände och jag kände skratt och glädje igen. Maya blev helt annorlunda, och var gladare än någonsin.
Ja, den sommaren 2018 kommer jag aldrig glömma..

Så kommer hösten, och Fia dyker in i mitt liv. Vi hänger en del, hon och jag.. inatt hängde vi fram emot tidig morgon, och det blev inte många timmar sömn..

Vi trivs. På sant.

Har hängt i soffan hela dan nästan, Ronja Rövardotter och online pizza.. Maya älskar det.. och jag gär det, enkelheten, som att fira in nyårsafton i pyjamasbyxor,

Jag kan inte minnas när jag mådde såhär bra, i tunga perioder har jag någon att prata med, Få råd av. Som verkligen lyssnar och kan tänka lite längre. Som inte lever i en tråkigt fyrkant.

Livet är roligt igen. Dagarna är fyllda med skratt och harmoni.

Vi får se, vad 2019 har att erbjuda, det är ju ändå jag som själv bestämmer hur det ska bli ( om inte FK, och andra myndigheter kommer in och är orosmoln..)

Dag 1 blev en bra dag. Likaså igår. Imorgon kör vi igen..

/U

torsdag 13 december 2018

Livet tickar på. Upp och ner. Ibland är det jobbigt och ibland är det härligt. 
Jag har under en längre tid vetat vad jag vill med livet och jag är ännu säkrare nu.

Stunderna är alldeles för värdefulla för att mista.
Om det bara är för några minuter, kan det rädda en 
dag. 

Ta sig tid för människan vi möter. Ta oss tid för
varandra.

Varför lägga tid på att hata någon som inget gjort?
Varför lägga tid och energi på något man borde
gjort förlängesen. 

Vi måste börja ta ansvar för våra liv. 
Visa civilkurage och mod. 
Jag vill ge kärlek.

Jag är expert på det. 
Att älska livet. 

Det kräver bara en del tålamod och insikt innan
man kommer dit. Att ovillkorligt älska livet. 
Jag är långt ifrån där, ibland är jag där, men inte nu.
För många som lägger energi på det man inte förstår.
I min vardag. De jag möter och de jag aldrig 
kommer möta. 

Mitt mål i livet är dock
att njuta av det goda. 

Ta bort alla dåliga energier 
Bara ta in det som får mig att skratta
igen. 

Inget ska hindra mig att nå dit. 
Ingen kommer kunna stoppa mig. 

Jag är stolt att veta hur mycket jag har att ge.
Stolt att jag även gör det. Varje dag.
Stolt över att vara en kärleksfull man 
som vet hur man älskar.

Stolt att respektera människor. Både man och kvinna.
Att alltid möta min kvinna med kärlek och inte hat.

Uffe.


torsdag 6 december 2018

Tiden tickar på. Dagar blir kvällar och nätter.
Vaknar runt 04.50, smyger upp och dricker kaffe innan jag väcker Maya. Hon är sååå trött på mornarna och jag märker att jag får en filur som mer och mer liknar en trotsig 11-åring. Gud, ge mig tålamod, för en ny väg ligger framför oss.

Jag vet att jag valt rätt. Jag är äntligen mig själv igen.

Angående bloggen, så vill jag hälsa alla nya läsare välkomna! Här skriver jag om livet, som ensamstående förälder med en dotter som har en svår CP-skada, men jag skriver även om livet. Mitt liv. Vad jag känner, hur jag mår, och vad som händer i vardagen..

Så är det. Jag har alltid varit brutalt ärlig och är inte speciellt konflikträdd. Bland det värsta jag vet är feghet, att inte våga stå för det man gör, känner och tror. Jag ogillar oärlighet och människor som har baktankar, och är planerande elaka.

Maya har svårt att somna ikväll, så jag går och lägger mig med henne en stund. Vi har gjort det några gånger, fröken bus och jag..

Dags att gå vidare, eller hur?

/Uffe



torsdag 29 november 2018

Tog tag i min situation idag, det kändes bra. Ringde chefen för LSS och hade ett långt samtal och ska nu träffa en jurist som ska hjälpa mig och Maya i våran livssituation.

Hade en fint samtal med Fia igår, och våra samtal hjälper mig att orka, och påminnas om olika lösningar. Älskar våra samtal.

Fia och jag hänger mer och mer, och det har vuxit fram något väldigt fint. Vi har känt varandra länge, men har inte haft kontakt på flera år, förutom på fb då och då. Hörde av mig till henne för ett par månader sen och vi bestämde fika på stan. Den fikan slutade med att vi umgicks hela dagen.

Sen dess har vi setts, roadtrips med Fia är bland det roligaste man kan göra för man vet aldrig vart man kommer.. No limits..

Långa dagar. Jobbiga dagar. Mörka dagar. Kalla dagar. Blåsiga dagar. Men jag känner ändå hur jag börjar leva igen, hur jag igen kan vara så bra jag kan för min Maya och mina närmsta vänner. Dom är inte många och därför har jag alltid tid för dom. 

Känner många, väldigt många, och längtar ofta ner på stan. Jag har hängt i den här stan sen jag var pojk, började ¨så smått runt 12-13 års åldern att hänga i city, lyssna på Uggla och en rebell föddes.
Jag älskar att strosa runt på stan, det är nästan som mitt andra hem.
Men många kompisar gör ingen lycklig. Däremot några fina vänner som man kan lita på. Som man får morgonmess av, de som skriver att dom tänker på mig. De som visar sin äkthet, både i sorg och glädje. De jag kan krama om och de jag kan skratta med.

Det är många bitar som fallit på plats senaste tiden, och den allra bästa är att jag är Uffe igen, och det är en underbar känsla..

/U

onsdag 28 november 2018

Onsdag 28/11

Som en myrstack i huvudet. Min hjärna sprängs snart av besluten som måste tas. Fick frågan idag vad lösningen på allt är. Det går inte att svara på, men det fick mig att tänka lite längre och svaret är att jag måste sluta tänka på det och ta besluten.

Thats it..

Har sedan bloggens begynnelse alltid skrivit från hjärtat och berättat om mitt liv, om mig och Maya, om hur jag mår. I mina mörkaste stunder och i mina lyckliga stunder.
Kommer allt längre ifrån de mörka dagarna, För varje dag mår jag bättre, och bättre i min själ. Vardagens alla krav kommer alltid finnas där
Rakt, brutalt ärligt. Både glädje och sorg. Om kärlek.

Det är en väldigt skön känsla, att lägga allt bakom sig och känna hur framtiden får komma. Att jag kan skapa det jag vill..

Maya mår bra, glad dotter har jag. Jag mår bra, och ikväll var det som något landade i mig. Det är bra att bli påmind ibland, och att få någon annans syn på saker.

Nu sover min fröken bus och jag ska sätta mig vid ritblocket en stund..

/U


måndag 26 november 2018

Ett stilla lugn håller på att infinna sig i min själ. Min oroliga och ibland väldigt dystra sida håller sakteligen på att försvinna.

Det är en häftig och befriande känsla. Livet med CP är dock aldrig riktigt lugnt, det finns hela tiden saker att fixa, oro för framtid, för hur jag ska orka. Maya är en flicka, en tjej på snart 11 år. Hon har känslor och kommer som alla andra in i puberteten. Hon utvecklas och jag måste snart ta ett snack om mens, att få bröst, att bli lite vuxen..

Beslut som ska tas. Ekonomi som ska snurra runt. Ett hem och arbete som ska skötas. Mayas hjälpbehov.

Vart är min frihet? Är det meningen med mitt liv, att vara Mayas pappa? Hur tungt det kommer bli, så kommer jag inte vika en tum, och alltid stå bakom henne och kämpa mot samhällets regler.


Då och då måste man få tid för sig själv, eller med någon man tycker om. Igår blev en sån dag, med total avslappning från verkligheten några timmar. Inga krav. Hängde på sviten på Scandic, bara lyxa till det i vardagen.

Det var inte sista gången..

Så, trots alla tunga moln, oron och sorgen över CP-skadan, så mår jag väldigt bra i livet. Har verkligen kvalitet på min lediga tid.



Säger som Ozzy.. "flying high again".. nu på endorfinerna av livet.. Mitt i grå tristess och tider att passa så är det lätt att glömma vad som är bra med livet. Ofta ställer jag mig just den frågan:

"Vad fan är bra med det här?" Det kvittar vad det handlar om, så finns det oftast något bra med det som sker.

Maya är som en kvittrande svala, eller lärka, det kvittar nästan när på dygnet så ler hon. Hon älskar ironi och satir, och det kvittar kära läsare, hur låg man än är så går det inte att sluta le av Mayas skratt. Av hennea otroliga livsglädje.

Sedan hon var precis nyfödd har jag burit på henne. När hon var riktigt liten låg hon ofta på min underarm, när hon blev större hängde hon på min mage, i en bärsele. Från morgon till kväll. På nattpromenader när hon inte kunde sova. hon var med ut på sjön, i båten. Bäddade med fårskinn på skrovet och där somnade hon oxå gott.

Jag bär henne fortfarande, in och ut i bilen, i och ur rullstol, ner och upp från sängen.. Jag bär henne när hon vill titta ut och se om det snöar eller inte, men nu närmar det sig tidpunkten då jag inte orkar längre.
Hon är lång och väger en del. Tur jag är stark.

Tur att vi har varandra.

'Ett ljus i mörkret.

Nattnings bestyr nu. Tandborstning. Medicin. blöjbyte. pyjamas på ( men hon vill behålla strumporna på, för då slipper hon ta på sig dom imorgon, höjden av lathet, eller hur?), chill i sängen en stund innan hon får en puss i pannan, sovgott jag älskar dig, finns alltid för dig..

/U

söndag 18 november 2018

Ett ljus i mörkret

Det är söndagskväll och jag har landat i soffan och hela jag är uppfylld av energi men samtidigt väldigt trött. Tiden framför oss är tung, och jag kommer få kämpa för att orka, behöva stöd på alla sätt.
I den livssituation jag lever måste jag försöka hitta bra energier och förvalta min kraft och ork. Nästan som att lägga upp en budget. En budget över min tid.
05.00-07.30 Mayatid
07.30-08.00 restid
8.00-ca 15.30 arbetstid
15.30-16.00 restid
16.00-16.10 hämtar Maya på fritis och åker hem
16.10-16.20 Assistent kommer
ca 16.30-20.00 egentid (har har jag tid för träning, trevligt sällskap, möjligen en bio, göra ärenden)
ca 19.30 och framåt är det återigen bara Maya och jag..

Någonstans måste jag spara och någonstans belöna mig.

Dags att köra. Dags för underverk igen. Dags för skratt.

Ikväll ska jag kasta mig i soffan och bara se nåt bra djurprogram.. Så skönt att kopplat av hela helgen och vara nöjd en söndagskväll..

Önskar alla en bra vecka..

/U

torsdag 15 november 2018

Ödet

November är mörk. Grå och deprimerande. Längtan efter sommaren som var blir påtaglig.
November och mörkret den drar med sig, nästan som man tror att man aldrig mer får se solen. Det är som mörkret får alla sår från förr att börja blöda igen.

Längtan och saknad. Ensamheten om kvällarna när Maya somnat. En saknad efter livet som var innan min Maya Maria kom till världen.
Ställer mig frågan då och då, varför blev just jag pappa till henne? Varför drabbade detta mig och Maya?

Plötsligt en dag i slutet av februari, när jag fiskade som allra mest, när jag tränade travhästar och arbetade på skola så förändrades allt. Allt.

Jag längtar inte efter det liv jag hade, men jag saknar det ibland, men misstro inte min kärlek till mina barn. Den är starkare än stål och jag kommer alltid finnas vid deras sida.

Att älska gränslöst och kravlöst. Ge av min klokhet, min ömhet, min omtanke och kärlek. Att vara ödmjuk och känna in hur mina vänner mår. Jag är ganska bra på att titta in i ögonen och se hur människan mår. Jag har bra på att höra det som finns bakom ord. Jag minns inte allt men väldigt mycket.
Älskar livet, mina barn och de få riktiga vänner jag har. Dom kan jag gå genom eld för. Ge en kram. Ett lyssnande öra. Att påminna om att det oftast finns något bra med allt. Om man bara får lite hjälp att komma på det som är bra. För när demonerna överfaller måste man få vara sig själv, kanske bara vara själv och sen när tårarna nästan tagit slut, är en kram bästa medicinen..

Att överraska, att ge en present när livet är som tyngst. Ge av min trygghet. För jag har ankrat i livet. Vet vad jag vill. Har mål med jobbkarriär. Framtidsdrömmar. Civilkurage, jag vågar säga ifrån när jag ser orättvisa eller människor som beter sig illa. Hos mig kan man vila och få kärlek en stund

Jag behöver min frihet. Frihet för mig är att ta bilen ner till kusten en tidig morgon om våren. Möta havet i gryningen när solen går upp. Det är en upplevelse. Som att bli kär.
Min frihet är att ta tåget till Köpenhamn, eller att ströva i skogen och plocka svamp. Ligga mitt inne i skogen och titta upp mot trädkronorna. Långt från verklighetens alla krav. Nattbad, bland det bästa jag vet, bada en varm sommarnatt, sitta på bryggan och kolla på månen, bara höra vattnet och skogen. Där kan jag sitta tills det blir ljust..

I novembermörkret vill jag gå ut och äta, ta en promenad hem och softa ner i soffan. Som att gå i ide. Tända stearinljus. Teckna och skapa. Pyssla hemma. Träna så ofta jag kan.
Men den tiden som kommer, vinter,  är inte någon favorit och jag vet att det kommer bli en tuff vinter.

Maya kom till mig och jag kanske förstår varför. Mitt tålamod. Min kärlek är tillräcklig för att orka. Ödet förde oss samman.

Så, trots mörkret, disiga dagar och nätter. Trots längtan och saknad tänker jag försöka ta hand om tiden göra längtan och saknad till något väldigt bra.
Vi har det fint tillsammans, min lilla familj, jag och barnen. Skrattar mer än ofta. Maya är lycklig och jag är lycklig.

Det är dags att lägga Maya, det är en mysig stund på dygnet. Stoppa om henne och ligga och chilla. Sen somnar hon gott.
Min tid är nu, på kvällen några timmar och de är så värdefulla. I helgen är det kortishelg och imorgon tänker jag må bra, koppla av och njuta som aldrig förr..

Ha tillit till ödet, till det som kommer till dig och gör ditt liv lite lyckligare..

Njut av livet.

/U