Sex personer i ring när jag med Maya i famnen kommer in i rummet. O då, ser hon runt sig, o sen kommer det.. leendet.. charmen.. lite blygt, men ändå.. Sicken underbar unge hon är.. vilken fantastisk liten människa hon är.. MIN dotter..
Men det där med att hitta en rullstol till fröken filur är inte som att gå och köpa en cykel.. Den måste anpassas, fixas och så vidare..
Nu väntar vi på att de ska ta fram en "MayaPrototyp" och sedan ska vi åter dit för utprovning..
Jaha.. klockan snart 22, och jag är klar med dagens hembestyr.. Måste ju få säga att jag är skapligt trött på detta ibland..
Liksom att vara pappa är ju en busenkel match.. men det är allt annat som sliter och får en att då och då undra..
Samtidigt som jag kan tycka om att gå här och pyssla, lyssna på musik och bara vara.. I mitt hem..
Livet. Det som är. Livet. Det som var. Livet. Det som kommer. Mitt livspussel.
sovgott.. U.
2 kommentarer:
Hej Uffe!
Har försökt kommentera ett tag, men det har inte funkat. Jag läser din blogg ett par gånger i veckan och fascineras över ditt sätt att hantera orden...du blandar i en unik mix och jag kan inte nog låta bli att bli imponerad. Följer ditt liv med Maya, då jag själv har en pojke med en CP-skada om än betydligt sjukare än Maya, men det är nog din jonglering med ord som är det som etsar sig fast hos mig...sköt om er! Lotta i Skåne
Ja man har sina drömmar och man har sina vardagsnjutningar. Det är det som får livet att rulla vidare. Och så ens underbara barn förstås. När de skrattar och man känner den där otroliga lyckan över att de är just mitt underverk på jorden!
Kram!
Skicka en kommentar