Fågel Fenix

För mig handlar förändring om att våga göra nåt nytt. Tänka till att nu är fan livet surt, jag är inte den människa jag vill vara. Jag trivs inte i min egen själ. Då är det dags att ta fram modet att gå sin egna väg. Ta beslut att utveckla sig själv.

Det är som när man drabbas av olycka av olika slag. Först faller man, faller och faller, tumlar runt i tankar av längtan och saknad.. 

Då handlar mitt liv om att tvinga mig själv att minnas tillbaka, och fråga mig själv vad jag kan göra åt saken. 

Jag gillar att skriva men har under en längre tid inte haft lust. Skrivkramp. Den kan vara på väg igen, men en förnyelse kanske kan locka fram lusten att skriva igen. 
Känner mig inte som en ensam pappa, och jag är inte den jag var då den här bloggen startade för 10 år sen.
Det senaste halvåret har jag mer och mer känt att jag är mig själv igen. Uffe, med allt vad det innebär.

För den som missat den här bloggen har 1856 inlägg att läsa. Det är fler sidor än Brott&Straff.

Det här blir det allra sista inlägget och det är en lättnad att tagit det beslutet. Men, jag gillar ju att skriva då och då, i perioder är det mitt konstnärliga uttryck.
Periodare, ibland gillar jag måla, i bland måla, ibland teckna i tusch och blyerts, ibland skriva.

Så, jag tänkte att jag startar en ny blogg.

Välkomna att läsa Uffes dagbok.

Tack för den här tiden, om ni är några kvar av alla mina läsare genom åren.

The End.

Lördagsinlägg..

.. en vecka sen senast och inte så mycket nytt har hänt. Jag jobbar på, och varje dag är är den andra ganska lik. Som man kan förvänta sig av februari om är lika kravlös som november. Man vet vad man kan förvänta sig.. snö eller tö. Gråa skyar.. skillnaden är att i november kryper mörkret närmre, nu försvinner det allt mer, och ljuset segrar.

.. Det är inte långt kvar nu, snart kan jag inte bära Maya längre. Hon är för lång, för tung och lite för spastisk.. men några veckor till, kanske över sommaren.. i 11 år, har jag burit henne i min famn.. 11 år..

Det dagliga bestyret. Matlagning. Disk, Tvätt. Hänga och vika kläder. Skura golv. Laga mat till Maya, den hon får i knappen. Kört ett storkok idag och nu räcker det i fjorton dagar.

Det är dom som tar kål på mig, för allt hinner man inte som ensamstående.. inte jag iaf.. för någonstans måste jag få lugn, ro och bara vara mig själv, gärna med ett ritblock i knät. Jag brukar sitta så när jag tecknar. Uppkrupen i soffan, blocket i knät och några pennor i min hand, gärna med lurarna på.
Då trivs jag.

Lördag. Morsan kom hit, och gjort så nästan varje vecka sen Maya kom till världen. Utan min mamma hade jag inte fixat det här, inte så bra som jag hitintills gjort. Min mamma. Om inte hon hade funnits hade inte jag funnits. På många sätt.

Nu är det Maya och jag. Vår lördag börjar gå mot sitt slut, här är lugnt, Madicken på teven, jag vid bloggen, som så många gånger förr.
Snart 10 år,

Kvällens nattning gick bra, ibland går det sämre, men oftast bra. Då och då, helst vardagar rinner tålamodet bort, från oss båda, och självklart blir det bråk och tjafs hos oss. Gråt och en ilsken donna är vanligt nuförtiden, men bara mot mig.
Pust, har några jobbiga år framför..

Nu, soffan och softa ner. Har kört hårt nu i snart 14 timmar..

Lev väl..

/Uffe

Bloggen

Det är nu snart 10 år sen jag började skriva här. Om livet. Om CP. Om vardagen. Grå och trist. Solig och lycklig.

Jag har skrivit om det förflutna och om framtiden. Mycket har hänt under dessa år. Maya har genomgått flera operationer, varav två stora höftoperationer.
Den senaste var för ett år sen. Den tiden var en av de jobbigaste i mitt liv. I vårat liv. Maya hade besvär i flera månader, och har så fortfarande.

Jag själv har förändrats under dessa år. Ärrad av tiden. I 11 år har jag funnits vid hennes sida.. Jag var föräldraledig i 23 månader, och under den tiden hade jag kanske 10 nätter barnlediga. En tid där jag lärde mig tålamod. Där jag lärde mig att ta hand om en bebis. Att älska och ge närhet.

Maya bodde i min famn. I två år somnade hon på mitt bröst och hon är idag den allra tryggaste flickan, som utan problem tar en färdtjänstresa alldeles själv..

Jag är trygg, och börjar allt mer hitta mig själv igen, men stigen jag går på är ganska trasslig, inte direkt highway to heaven..

Mer som heaven and hell.

Rak och brutalt ärlig. Modig. Står upp för det jag tror på och kämpar mot orättvisor. Tar mig alltid tid. Bemöter alla med samma respekt.
Har svårare för vissa, men dom brukar jag sortera in i mappen "papperskorg" i hjärnan. Jag har egna appar i min hjärna. Ganska bra system så länge inte Bjarne är framme.

(Bjarne är mitt alterego, det är han som är glömsk, har en ganska rolig otur, tänker sig inte för och kan ha sönder en grej bara han tittar på den)

I somras fick jag diagnosen bipolär. Jag har förstått det i många år, men nu har jag det liksom svart på vitt och kan hantera situationerna bättre. Jag medicinerar och äntligen kan jag på ett sätt leva igen. Visst kommer dom, de där dagarna jag mår lite sämre, men när jag är ensam så kan jag hantera det. Att gråta ensam har jag gjort många gånger.

Jag vet även att stress får mig att må väldigt dåligt. All stress. Jag gillar mitt lugna liv. Mitt enkla men ganska fina, mysiga hem..
Stress får mig att bli irriterad och låst i mina känslor. Egentligen är jag en konstnär i själen. Egentligen skulle jag inte alls vilja arbeta som jag gör. om jag gjort i snart 12 år, med människor, barn och vuxna. Jag bär på mångas sorger och problem.

Jag skulle vilja leva mitt liv. Måla och teckna om natten. Dricka kaffe klockan 4 och gå och lägga sig när det börjar gry.
Sova. Laga god mat. Träna och sen skapa igen. Älska. Leva.

Mitt ansvar är att ta hand om mig själv, så jag orkar att finnas och sköta om Maya. För sanningen är att hon behöver all hjälp. 100 % hjälpbehov. Så har det varit sen hon föddes och så kommer det vara tills hon dör.

Imorgon ska jag ta hand om mig själv. Ett långt träningspass och sen förhoppningsvis en tur till havet, bara för att andas ett ögonblick.

Bloggen får vara kvar. En dag kanske jag skriver och uppdaterar ofta igen, kanske är det dags redan nu, det får tiden utvisa..

/Uffe

Fredag!!

Det är en Maya&Uffe helg, och den börjar man ju självklart med det  bästa Maya vet. Att sitta i köket, hon spelar på sin padda (vilket är en enorm bedrift av Maya, som bara med möda kan använda sin arm och hand, pek och långfinger funkar så hon klarar att spela vissa spel. Jag ska pyssla i köket, diska och laga mat. Då trivs fröken filur..

.. och hennes pappa..

.. vi lyssnar på musik, snackar och skrattar..

Jag trivs allt bättre med livet. Känner hur mina deppiga perioder, mina mörka tankar blir allt sällsyntare.
Inte fan leker livets vardag. Visst är det tungt att varje morgon gå upp, hjälpa Maya, knappt hinna med sig själv. Stress stress stress. I hate it!
Det enda jag kan göra åt mornarna är att gå upp lite tidigare, men jag är ju såååå trött på morgonen och alldeles för pigg om kvällen.

När Maya har somnat vill jag skriva och teckna. Lyssna på musik.

Leva livet. Ta till vara varje sekund. Nu och imorgon. Om en vecka är Maya på kortis igen och jag tänker ha en skön avkopplande helg. Jag längtar, men tänker ta hand om tiden på väg dit..

Fick blommor idag. Två blomsterbud. Ett låg vid dörren när jag kom hem och ett kom nån timme senare. Ett grymt fint arrangemang av kaktusar, vilka jag tycker jättemycket om.. sen kom ett andra bud, med en bukett blommor..

Nåt rätt måste jag ha gjort.

Maya somnar snart. Varje gång vi ska ha fredagsmys så vill hon vara uppe till kl 22 och det får hon såklart, för jag vet att lite innan åtta kommer hon börja böja ner huvudet och gnugga sig i ögonen. Hon är verkligen trött efter en skolvecka. Hon är min krigare. Vi är krigare.

"Det enda dom inte kan ta ifrån oss är vår kärlek"

Önskar alla som fortsätter hänga kvar här på bloggen en bra helg..

/U

Musik i lurarna

Varje kväll sätter jag mig en stund, när Maya somnat ordentligt, och lyssnar på musik, plockar fram block och pennor. Det är min stund.

Hög musik. Hård musik. Jag vet inte varför, men jag mår verkligen bra av den musiken och jag somnar och blir lugn av den.

Den får mig att gå in i teckningarna jag gör.

Vardagen tickar på, Maya och jag har det bra och roligt. Imorgon ska hon få sin racerunner, som hon sett fram emot den.
Det får mig att gråta, hennes längtan att ta sig fram själv.

Hon sover oroligt och sömnen är inte som bäst just nu. Trötthet kan få en halvgalen. Jag borde gå och lägga mig samtidigt som Maya, för mellan ca 21-01 sover hon ganska ok. Det är sen hennes kropp blir orolig.

Livet, vänner, livet..

Lev det väl, lev det nu.

/Uffe

Hjältar

En av mina hjältar och förebilder är Marika Vaihinger, hon tävlar i racerunning, och tränar och kämpar för att bli bäst. Hon har mål och drömmar som hon gör allt för att de ska uppfyllas. Hon inspirerar mig, att fortsätta med min träning, att sätta upp mål för att orka fortsätta vecka efter vecka. År efter år.

För det är just det som gör att man når framgång. Att träna. På allt, för att bli bättre, starkare och välmående.



En av mina andra hjältar är piraten och hans mamma. När piraten skrattar känner jag äkta glädje, att kunna ge en annan människa en stund att glömma bort alla andra bekymmer.
Piraten är en sann hjälte. Hans mamma oxå, som alltid finns vid hans sida, dag och natt. All min respekt till dig.

"We can be heroes just for one day" (Bowie)

Söndagar är en bra dag. Assistent kommer redan kl 10, sen har Maya assistans fram till 19.

Träning och sen åkte jag och käkade. Det börjar bli en vana nu, att ta en söndagsmiddag för mig själv. Tidningen. En kopp kaffe. Bara vara i mina tankar.

Jag har mött många underbara människor i mitt liv. Några har jag tagit mig till i hjärtat extra mycket. En av dom är Fia.. så idag tog hon och jag en roadtrip och shoppade kläder. Man har alltid väldigt roligt med Fia, hon är nästan lika galen och klok som jag..

Vägskäl bland alla stigar. Beslut.

Ett är att jag oftare ska uppdatera på bloggen. Föra någonslags dagbok igen. Utan krusiduller..

Den mesta av min lediga kvällstid kommer jag tillbringa vid ett ritblock.

Lev väl och ha en fin vecka..

/U

Vänner

En kortishelg har tickat förbi. Ringde precis och sa godnatt till min krigarprinsessa. Jag frågade om vi skulle skolka imorgon. Hon kunde inte sluta skratta, jag tror hon egentligen ville, ha en dag hemma, bara pappa&jag.

Hon tycker om dom stunderna, i köket, jag ska helst stå och diska eller laga mat, och hon sitta och spela på paddan.
Jag saknar dom oxå, så jag ska se till att ge mer tid.

Imorgon hämtar jag henne och jag kommer som alltid ha en klump av ångest, av sorg, av längtan, och av oro över vår framtid.
Framåt kvällen kommer vi mysa och ligga och ha vårt vanliga kvällsnack, och vardagen är tillbaka.

Ikväll ska jag njuta av några timmar med soffhäng, det är två program jag brukar kolla på, annars håller jag mig ganska fast med Kunskapskanalen, dock söndagar, Planet Earth 2.. vilken fantastisk planet vi lever på. Jag gillar även att se kockarna tävla. Tycker om människor med skills, som är duktiga och drivna i sin profession.

Haft en mycket bra helg. Tagit det lugnt. Fredagkväll var bättre än på länge, kunde slappna och njuta av att vara barnledig..
Lördag, bästa dagen, att få sätta sig i soffan och dricka kaffe, läsa travronden, i total ensamhet. Kolla vädret, fiske eller inte..? Igår valde jag loppisturné med Fia några timmar..

Fia är en av de där människorna som alltid kommer vara en av mina bästa vänner. Hon är förbannat kul att vara med och är klok, kommer med goda råd, hon lyssnar på mig och jag på henne.
Många skratt men inga loppisfynd.

Kvällen med sonen och soffhäng, sen somnade farsan Uffe som en stock och vaknade klockan 04.20..

Suck.

En dag på sjön, med Micke. Bästa bästa sällskapet, vi har aldrig tråkigt tillsammans. Vi kan skratta så vi gråter. Till honom kan jag säga precis vad jag tycker och tänker. Vi har hängt ungefär på samma sätt sen vi sågs för 44 år sen.

Det är då jag inser att jag börjar bli gammal, förstår det inte bara, för jag är i väldigt bra fysisk form, den är bättre än på flera år och jag känner mig inte gammal i sinnet. Bara klokare.

Nu.. panerad abborre, brynt smör, kantareller och potatis. Lyx på hög nivå.

Lev väl..

/U

Blogg och andra tankar

Kortfattat så är det bloggen som får på foten när jag har så här mycket i min och Mayas vardag. Nästan så jag håller på att ramla sönder i bitar, och då blir det svårt att pussla ihop mig igen. Jag är en ganska avancerad människa, med ett stort hjärta och ödmjuk inför det som varit och är. Ser oftast långsiktiga lösningar på livet och tror inte alls på quickfix..

Vare sig det gäller ens fysiska eller mentala hälsa.

Maya mår bra, hon har varit som en strålande sol det här året och om möjligt har hon varit ännu gladare de senaste månaderna. Vi har det väldigt bra, Maya och jag..

.. men orosmoln hägrar i horisonten..

Operation. Assistans. Skola. Samhället vs Maya&jag. Inte fan tänker jag sitta ner och bara se på när de sakta förstör våra liv.

Nåt måste jag bara göra.

Önskar alla, alla, som har barn utan funktionsnedsättningar att vara tacksamma. Jag vet, hur det är i livet och man kan inte gå omkring att vara tacksam hela tiden, men då och då, när du går in och kollar till ungarna när dom sover, så tänk..

Jag hör så ofta föräldrar klaga, på att allt är så jobbigt, och då och då, funderar jag på vilka det är som sätter upp gränserna?
Vem skapar stressen och vem skapar värderingar?

Blir ledsen in i själen av fördomar. Att döma någon man inte ens känner. Om man inte kan något om saker och ting kan man vara tyst, eller lära sig..

Inget är omöjligt, om man kan öppna sina vyer och se det positiva.

Murar byggs runt mig och jag är muraren. Dags för mod att riva barriärerna. Styrka förstånd.

Först och främst måste jag ta hand om mig själv och jag vet svaret på den gåtan. Vet precis vad jag behöver för att få ro, och komma tillbaka stark och tålmodig igen..

Assistent med Maya, dom sitter i andra änden av hörnsoffan, jag har lurarna på och försöker så gott jag kan koppla bort dom.

Assistans är ingen lyx.. Assistans är frihet för Maya. Lossa på banden. Dags att pröva sina egna vingar..

Tecknar istället för att skriva. Kopplar av då, totalt, går rakt in i bilden jag skapar. Gör den till min drömvärld. Skapar fantasi..

och något ögat kan vila på istället för en skärm med massor reklam och övervakning..

Lev gott..

/Uffe