Som det är..

Oj, har jag inte skrivit på så många dagar?? Sorry.. men jag har en hel del att göra om kvällarna.. Studier.. teckna.. o faktiskt bara få vara mig.. utan att göra något annat än att vara jag..

Det blir bättre snart..

Maya är hos sin stödfamilj den här helgen. Jag ska sova, och kanske åka iväg på nåt äventyr imorgon.. Träna.. äta gott.. sova.. träna.. o bara vara.. just Uffe..

Det har varit svårt för mig under några veckor att lämna ut livet, vet inte vad det beror på. Kanske är det så, att mitt arbete smyger på, att allt som sker.. kryper in i mig och måste få vara där.. bearbetas..gro.. som frön.. o växa sig till vackra gullregnsrankor som flätar ihop mina ord..

Kanske är det så..

Att ord tar slut.. att lust sinar.. Kanske är det så.. i förändringen.. att det måste bara få vara precis som det är.. utan att förklaringen är något annat..

Hmm.. flummiga tankar?

Nu ska jag åka till affären och handla frukt.. o sedan kastar jag mig i soffan hela kvällen och äter god melon och vindruvor i klase.. Livet är nice.. det är gott att leva..

Sovgott.. U.

Glass..

Jag har ju inte berättat.. eller har jag?? Om att jag var med Maya på sin badträning förra veckan.. WOW.. sicken liten fisk hon är.. Varje onsdag badtränar hon. Den första och långt in på andra säsongen hon gick var jag med min prinsessa, men sedan har Safie varit med henne, vår underbara dagis resurs..
Men, som sagt förra veckan tog jag ledigt och var med.. En fantastisk upplevelse..

Det är hon och jag.. Maya och pappa..  o varje tisdag åker vi och äter korv och dricker cocacola, det vet ni.. men.. solen strålar, det är varmt och våren knackar på.. Vem vill äta korv då?? När det finns glass!!

Så nu får det bli glasstisdagar istället. Glass och skratt. Glass och kel utmed Stångån. På en bänk, och stråla ikapp med solen och Mayas aura som lockar människor till leende..

Ni, kommentera gärna mina inlägg.. Berätta hur ni läser bloggen. Varje dag? Nångång då och då och flera inlägg per gång?
Vad vill ni läsa om.. vilka inlägg är era favoriter? osv osv..

Något måste hända..

I mitt liv händer en hel del.. o jag har massor att göra.. Maya somna nyss och nu så ska jag ordna till i mitt hem.. Ni vet, hembestyr..

Sovgott.. U.

Havet..

Underbar dag med min son och hans vän Oliver.. På sjön. Havet det gnistrande sköna, med horisonten som lockar med sin rand.. Havsörnens vingslag av frihet, mäktiga storhet.
Vinden som viner, kyler, biter, isar i handen..
Solen som värmer, skiner, bländar våra ögon.. smälter själen.. Kampen, mellan vinter och vår. Hur kung Bore jagas på reträtt och våren vinner slag efter slag.

Sjöfåglars kärlekskranka lekar. Hanar slåss om honans gunst.. visar upp sig, färgsprakande, borrar upp sin bringa och hoppas..

Svanen, paret från förra året.. De som mötts.. De som är, i tryggheten... Tilliten deras språk.. vänskapen.. ömt hjälps de åt, att bona om, bygga ett hem för framtidens ungar.. De som är grå, och under en sommar ska förgylla dagen för oss.. vi betraktarna i denna värld av förunderlig skönhet..

O så fisket.. Det jag längtar efter de där mörka kalla kvällarna.. De som var alldeles nyss.. Hur tiden springer iväg.. Jag greppar den, famlar, tumlar runt och undrar.. Hur ska jag hinna?

Bestämmer, att själen får avgöra. Att nuet är dofterna, blicken, känslan att vara jag.. bara jag och endast bara just nu..

Sovgott.. U.

I´m back..

Tindrar kärleken.. smeker själen.. skrattet lockar.. Livet pockar..

Japp, jag är tillbaka i gammal god form.. tröttheten finns, men inte alls som för några veckor sen.. tog några beslut igår, om att lägga min ilska uppe på vinden i en gammal koffert.. där kan den ligga.. o jag kan gå upp och öppna den ibland och känna på den.. se.. och lära mig något..

För ilska och vrede kommer man inte långt med. Den förtär ens inre. Den skapar oro. Fly, fula fluga fly..
Den dödar kärleken.. sakta.. sakta..

Min tro på livet. Att älska och förlåta. Ge alla en chans.. eller två.. kanske tre.. Att möta människan som den är.. o se möjligheten.. att se förändringen.. se in i framtiden.. i horisonten..

En liten prinsessa sover.. en pappa ska.. det är underbart att leva..

Sovgott.. U

Skoköp..

Jag brukar tänka på tålamodet som ett timglas. Tålamodet och orken. Energin. Det börjar rinna när jag vaknar.. o någonstans sisådär vid lunch tar jag mig en kort vilopaus och vänder glaset igen.. O när jag har bytt bil på eftermiddagen, från firmabilen till min underbara röda volvo :) så rinner de sista kornen ur och utanför dagis vänder jag igen.. o energin är påfylld för några timmar till..

Idag är det tisdag. Då är det korv som gäller. Korvtisdag. O Maya älskar det.. Idag blev det ännu roligare, för en underbart fin vän och hennes lilla dotter var med oss på korvmiddagen..

o sen, när man har tre tjejer med sig måste man ju passa på att köpa nya skor till prinsessan.. för vem kan vara bättre smakråd än andra tjejer.. liksom vad vet farsan om skor??

Men det där med skor är en jädrans fråga.. för det pappa faktiskt vet och får "kämpa" med varje dag är att ta på dom!!!
Mayas fötter är luriga, stela anklar och hela foten ganska sned.. så skon kan inte bara vara snygg, utan den MÅSTE vara praktisk..
De första paret som Maya ville ha, som hon verkligen VILLE ha.. Jag slet som ett djur o trixade o lirkade med att få på skon på foten.. o så var det en liten trilsk dragkedja som skulle dras upp.. O visst tusan klarade jag det.. men små dragkedjor är väl inte vad jag längtar efter en morgon då vi har bråttom iväg.. eller då jag ska klä på när vi ska hem från dagis..

Nej, sa pappa..
O frökens läpp började darra..
Nej. Nej. Nej. Konsekvent!!

Tog oss till skopunkten och vips så var dom där.. Skorna med stort S.. Maya nöjd, pappa nöjd..

O det var dags att vända timglaset igen..

Hemma. Trött unge. Småseg pappa. Mat. Disk. Tvätt. Gnäll. Bestyr. Borsta tänder. Tvätta kinden. Byta blöja. Välling. Natta.

Helt ok att känna sig mörbultad nu va? Som att blivit överkörd av en ångvält..

Hon somnade för en stund sen. Min skatt vid regnbågens slut.. O snart ska jag vända timglaset igen.. en sista gång för idag.. Så jag orkar resten av kvällen.. innan det är dags att möta drömmen..

Sovgott.. U.

Du, jag och livet..

Det är som när man ligger och ser upp bland trädkronornas bladverk.. där solens strålar letar sig genom och kastar sina skuggor av liv på markens myller.. Då dagen är så där perfekt varm, och sinnet alldeles lugnt och rofyllt.. Då tiden nästintill står still, fast den rusar fram i evighetens famn..

Närheten. Den innerliga. Kärleken. Min. Tankarna.

Håller din hand och utan ett ord kan vi se.. det som är.. med en viskning..smekning.. förstå.. att jag älskar.. O ingenting annat betyder något.. ändock betyder det allt..

Så vaggas man in, i ett dåsigt tillstånd av lycka.. där dofterna förför.. och fantasin lockar.. Sömnen, ljuvlig och skör..
Känner din nakna hud mot min hand, värmer.. får mitt hjärta att fria, o jag tänker.. Tack, för den dagen jag upptäckte att livet är något annat..

Det är ingen flykt från demoner. Det är inte helvetet på jorden. Det är paradiset.. Mitt och ditt.. Min vän.. du som finns någonstans..

Jag växer med uppgiften att ha ett ansvar. Du, som kom och tog mig som en sommarstorm.. dina ögon glittrade ikapp med havets vågor.. En kärlek större än något jag känt.
Hur orkar jag. Orkade. Natt efter natt. Dag efter dag.. finnas.. o vara närvarande. Då som nu. Kraven.

Det var just den innerliga ömhet som tändes, den dagen.. då du kom.. o förändrade mitt liv.. Då möjligheten blev alternativet, och problemen stoppades i kappsäck.. De finns och jag tar fram dem, ett och ett.. En sak i taget.. o jag älskar dig..

Vaknade av väckarklockan. Maya sov i sin säng och jag tänkte.. "mm, nu snoozar jag nån timme till":)..
Trött och lycklig. Lycklig och sliten.
Kände hur jag försvann i morgontröttheten och hur min kropp sakta dalade in i drömmen igen.. den som finns.. en längtan större än universums rand..
O då, fina lilla, vaknade du..
Pappa snubblade upp, vimmelkantig och rusig av känslor.. inte av något annat.. och jag kan varje dag, sekund, morgon och kväll tänka, skänka en tacksamhet.. för att jag aldrig mer behöver något annat rus än just kärlekens..

Bar upp dig i min famn. Gav en morgonpuss på len kind. Möttes av det där leendet, vackert likt solens strålar genom lövverkets förunderliga tavla..
Inte ett ord.
La oss i min stora säng, och bland två täckens varma dun försvann vi, i sked somnade vi om..

Slumrade. viskade tyst. Schhhh.. o tillslut.. pockade verkligheten, dagen knackade hallå.. Alldeles försena steg vi upp..
O jag tänkte.. men du Uffe, vad är värt något här i livet? Ska jag låta denna morgon gå till spillo av de krav jag inte själv ställer.. Är jag försenad? Är nuet nu, eller är nuet sen?

O så värmde jag hennes välling och bryggde mitt kaffe och lät tiden gå.. kelade, busade lite som bara vi kan..o tog livet precis som vi vill..

När jag lämnade henne på dagis, var klockan egentligen alldeles för mycket. Men inte så mycket att det jag gjort inte var värt det jag gjorde.. vår morgon är värd all tid i världen.. o jag kommer när jag kommer..

För ansvaret är mitt. Inför mina barn. Att ge dem av min tid. Det bästa jag kan. Det finaste de kan få, för minnet av våra stunder kommer alltid finnas kvar och minnet kan aldrig gå sönder.. Minnena har livstidsgaranti..

Ansvaret är mitt att även sköta mitt arbete. Det gör jag. Med stor respekt för de människor jag möter.. Livet är en balansgång.. o jag väger de åtagande jag tar, med stor omsorg.. så, tiden, mina vänner.. tiden är en vän..

Jag stannar, varje morgon och vinkar min fröken hejdå.. vi ser på varandra genom glasrutan och det är som vi håller våra själar hand i hand...
Imorse, för första gången, såg jag hur hon kämpade och upp kom hennes lilla arm och med en kraftanstängning vinkade hon helt själv.. på sitt sätt..

Det föll en tår när jag vände mig om och gick mot bilen.. en tår från asken av sorg.. en tår av ömhet.. och ett flöde tårar av lycka..

Sovgott.. U.

Fel i maskineriet..

Prinsessan hemma igen.. o det är som att bli hel igen.. som hjärtat läker, en väv som flätats samman till en innerlighet, en vacker tavla.. vårat liv..

Hon har problem med bajseriet igen, och har haft det under några veckor, eller egentligen ännu längre.. Bajset blir verkligen jättehårt och det bildas stora klumpar, o så får jag ge henne Mikrolax.. o hon hatar det.. men ändå, det måste ju ut..
Idag när vi kom hem, var hon inte alls iform och jag hade ju sett på henne i bilen att hon försökte bajsa.. Så fram med det hon hatar, och en stund med gråt och tandgnissel.. men sen blir hon på ett strålande humör igen..

Måste kontakta vår läkare och se hur jag ska göra.. För alla vet ju sicket uselt humör man blir på att ha ont i magen.. 

Nu sover pärlan.. min skatt..

"Den som är nöjd är rik"

O pappa Uffe ska fixa till sitt hem och sedan bara kasta mig i soffan och göra absolut ingenting..

sovgott.. U.

Lördag..

Vår stödfamilj brukar hämta Maya på dagis, de helger Maya ska vara där. Så blev det inte i fredags. Igår. Jag skjutsade henne.
O vet ni, min lilla prinsessa pendlade mellan o ha världens surläpp till o skratta högt.. O när vi svängde in på den fina gården familjen bor på så var det nära nära att Maya gav upp och började gråta.. men min kämpe höll ut.. o när hon fick se stödfamiljsmamman.. så sken hon upp i ett änglalikt leende..

En puss, en kram.. o en liten tår i ögonvrån..när vi sa hejdå.. men, jag ropade till henne.. ha det underbart kul nu, fröken bus.. pappa kommer sakna dig, men jag klarar mig.. o vi ses snart igen..

Hade planer på att fiska idag. Men, det är för mycket annat som måste fixas, och göras.. Nästa helg, planerar jag för.. men jag vet i tusan hur jag ska få någon barnvakt :).. Måste tänka ut något att muta min mamma med..

Den här veckan ska jag tillbringa så mycket tid jag kan med min prinsessa.. På lördag, så ska jag egentligen ha avlösning, men jag tänker ringa och avboka den.. Maya och jag ska på påskmarknad..

Ikväll brinner stearinljusen.. det är en kväll i Uffes liv.. som ska fyllas med avkoppling och meditation.. vila min kropp och själ..

Njut av livet..

Sovgott.. U.

Balans..

Energin är på väg tillbaka. Sakta men säkert.

Inatt sov min lilla fröken i sin säng hela långa natten, ja ända till klockan 7, men vet ni.. en styck Uffe vakna ändå vid 5 tiden..hahaha.. det blir liksom en vana för mig med att ha fröken i sängen.. Man vaknar, känner närheten, smeker en liten fot, låter handen klappa kinden.. Men, det är ju så, både Maya och jag sover bättre på varsitt håll..

Arbetet. Alla krav. Min ekonomi, som förnärvarande är helt katastrofal.. Kärleken till Maya, Alex och våra liv. Mitt liv. Oron för framtiden. Det förflutna som ibland knackar på. Allt det sammantaget har tagit hårt på mig ett tag..
Såna små triviala ting som att städa har varit som ett berg att bestiga.. men, jag känner att det är på väg åt rätt håll.. o att inte ha några pengar är jobbigt som fan, helt enkelt..

Positiva tankar och ta hjälp. Mitt sätt att klara vardagen.. Se möjligheten i det som sker.. Hålla sig över vattenytan..
Berätta.
Våga. Berätta.
Här på bloggen. På arbetet. Till min familj.
Våga erkänna. Inte vara rädd att misslyckas, eller känna sig misslyckad.. Mod!

Haft avlösning idag. Men när jag kom hem, kom det dåliga samvetet krypandes. Maya saknar mig. Maya hade frågat efter mig hela kvällen. Det är ju faktiskt det ända som Maya kan säga.. helt korrekt.. -Pappa..

O när jag tog dig i min famn lät du huvudet vila mot mitt bröst. Det var som tryggheten hade fått ett namn..

Min underbara, vår fantastiska stödfamilj ringde igår..eller kanske det var i måndags.. O vi pratade en stund.. o så kom frågan.. om inte Maya kunde få komma nu till helgen istället.. De ville fira min prinsessa.. träffa henne.. ha henne där..
De har verkligen tagit henne till sig och hon är som en familjemedlem.

Jag sa ja..

Ändå, det dåliga samvetet gnager i mitt inre. O det kommer kvitta hur mycket ni än säger att ajg inte behöver ha dåligt samvete.. för det kommer jag ha ändå..

Jag vet. Jag inser. Jag är klok. Så här måste det vara ett tag. Jag måste se till att få så mycket hjälp jag kan, medans jag klättrar genom en period av livet som är uppför..

Så jag orkar.

Jag lovar, att varje sekund vi har ihop, Maya och jag. Alex och jag. Ska jag ge allt jag har, allt som finns av kärlek och ömhet.. Mina händer ska smeka. Mina ögon glittra. Mina ord viska. Smaken av kärlek ska med sin innerliga arom fylla vårt liv.. Tiden, kvalitet, den som är.. just nu..

”Den som behärskar det förflutna /.../ behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna.”

Georg Orwell, från boken 1984.

Jaha, så.. nu har jag detta att kämpa emot. Att tänka. Positivt. Framåt. Se nuet, förstå det viktiga. Göra rätt val. Balansen att vara både människa, pappa och man. Vara Uffe.

Hmm.. tror jag sover på saken.

Sovgott.. U.

Gäääsp.. snooza, pappa..!!

Oj, vad vi sov imorse, min prinsessa och jag.. vaknade först så där jättetidigt, men då tog jag henne intill mig, hon låg på min arm, o så somnade vi om.. värmen..närheten..en kärlek som inte berg kan flytta.. o vi sov.. Hon kikade på mig och liksom sa.. -pappa, snooza en gång till.. o en styck pappa var inte sen att lyda..

Sol. Brygger kaffe. En liten tjej i soffan, trött och hängig.. sätter mig hos henne, kelar, känner.. undrar, är hon sjuk? Feber? Men, nej.. Byter blöja, stretchar ben och armar.. sitter och masserar och ser på Saltkråkan..
Hmm, känner lite stress.. men tänker.. vi hinner.. ta det lugnt, Uffe.. vi hinner.. en sak i taget..

välling och gröt.. Påklädning. O så iväg.. Ändå, hon är trött.. Inte riktigt samma Maya, samma skratt och glittrande ögon..
Som pappa, tänker jag, när jag svänger in på dagisets parkering.. O då, skiner hon upp.. Kompisar.. rutiner.. vanor..

Vinkar hejdå.. o fortsätter min dag.. In i arbetet.. men hela dagen har det funnits där.. tänk om, eller när hon blir sjuk.. eller jag??

Vi får se.. en dag är det ju så.. o kanske (förstå mig rätt nu) vore en liten förkylning bra.. en som bryter våra rutiner och ger oss mer tid med varandra.. annorlunda tid..

Hon somnade i soffan, för några timmar sedan.. Vi låg skavfötters och kollade Antikrundan.. o så sov hon.. sött.. tryggt.. o med öm famn bar jag in henne i sin säng och bäddade om min underbara dotter..

Sedan, har jag suttit och studerat.. Japp, jag gör ju det oxå.. på distans.. har gjort det ett tag och det går sådär.. men helt ok.. Jag har höga ambitioner, alltid, men jag måste sänka dom en del.. Jag kan inte, eller jo det kan jag, men ajg orkar inte att hela tiden sikta på MVG..

Nu, dags för sängen.. o sömnen, denna underbara magiska sömn.. o bäst smakar den på morgonen..

Sovgott.. U.

Söndagsinlägg..

Inom mig tickar en klocka.. Den startade för sisådär 45 år sen och den tickar, tickar.. Det har funnits några tillfälle, då den stannat upp och varit nära på att för alltid stanna..
Jag vet, för min själ, mitt medvetna föll rakt ner i ett svart hål.. Mitt skrik vart det ingen som hörde.. Ingen såg hur jag kämpade för att komma tillbaka.. förutom min glädje och kärlek till livet.. som kom och högg tag i min själ.. drog mig upp och klockan fortsatte ticka..
O likt universums eviga, dess cykler av liv, dess kontraster, mellan ljus och mörker.. Vinter och sommar.. så tänker jag låta min livsklocka ticka och jag ska njuta av varje tick..

Väva mönstret av det som är mitt liv. Lägga pusslet och lämna ifrån mig minnen som ni ska le åt.. Minnen av kärlekdoft.. smaken av ömhet.. känslan att smeka tryggheten..

Jag tog tröttheten i handen idag.
Sa.. -Du, nu tar vi en promenad.. Vi ser hur livet återvänder till jorden.. Hur fåglarna kuttrar kärleksfullt och kanske, kanske får vi se citronfjärilens dans över torra löv..
O under promenaden, där gruset knastrade under våra fötter, samtalade vi om det som skett.. Om livet.. då och då, stannade vi upp och njöt av en sol som strålade.. kära par som även de vandrade hand i hand.. de log.. o jag såg på tröttheten och sa.. Jag är less på dina kyssar..

Men, det är ett envist krampaktigt tag runt min hand.. o tröttheten följde med.. vidare.. kryper in i själen och gör att såren sakta rivs upp.. de gamla.. o de nya..
Den lockar fram sorgen. Tårarna. Mayas handikapp. Frågan som skavt i min hjärna sen den dagen jag förstod att något inte var som det skulle.. Varför??
Sorgen och vreden mot mig själv, ånger, att ha levt som jag gjorde under många år. Ögonblick av livet, då jag drogade så hårt att jag till och med lekte rysk roulette med mitt egna liv.. då klockan höll på att sluta ticka..

Det är inte min kropp tröttheten har invaderat. Det är min själ.

Så, sisådär mitt på dagen tog jag mig ner till gymet och körde ett "idiotpass".. tungt.. effektivt.. svetten rann.. o sakta.. kände jag ändå.. hur det pirrade i kroppen. Den dansade. Endorfiner.

När jag gick trappen upp från gymet, log jag. I bilen nattade jag tröttheten, den finns.. den finns.. men jag tog glädjen i hand och körde de få milen till kärleken.. Min dotter.. Fast besluten, att så här får det bli..

Min innerlighet. Den lycka som spirar. Inget ska få förstöra, förgöra, den.. för de tuggor jag tagit, och den underbara smak romansen har.. den tänker jag aldrig någon ta ifrån mig igen..

Jag älskar er, mina barn! Jag har satt er till världen och jag lovar att alltid finnas där för er.. Låt bara pappa se horisonten själv då och då.. Jag kommer ta mig lite tid, alldeles för mig själv, ett tag.. men, jag kommer alltid tillbaka och de stunder jag inte är vid er sida.. Kom alltid ihåg.. Ni är i mig.. bland tankarna.. i själen och i hjärtats innersta vrå..

Men, pappa har inte kommit på hur tusan jag ska göra än.. för att ta mig tiden.. :)..

Alex!! Du klarar dig. Du har din underbara mamma. O vi kan ju alltid ringa och smsa varandra. O du är en vuxen man. Ändå vet jag hur viktig en förälder alltid är..

Maya.. du min pärla.. skatten vid regnbågens slut.. du är så beroende av pappa.. men under en period, några veckor, kanske månader måste jag ta hjälp av syrran och min mamma för att orka.. så även nästa helg kommer du nog sova över där.. men även där bor kärleken och pappa kommer alltid..tillbaka..

I min famn.. där du varit nära sedan dina allra första andetag..

där är du trygg, min pärla.. skatten vid regnbågens slut..

Det är mod att ta hjälp..

Nu ska jag äta honungsmelon :).. softa ner i soffan.. se något på teve.. helst nåt som man inte behöver tänka till.. sen ska jag ta mig min söndagsmeditation..innan sömnen knackar på..

Sovgott.. U

Oro..

Jaha.. Maya och jag är lediga från varandra. Det är nog skönt för både henne och mig. Men, vad jag har svårt att koppla av. Bara vara. Sova. Softa.

Var vaken länge inatt. Somnade inte förräns framåt kl 3.. o gissa när jag vaknade:).. 5.50.. Det funkar ju inte tänkte jag och somnade faktiskt om..

Tog mig en sån där förmiddag som är svårt att ta när Maya är hemma.. Kaffe.. gröt.. ligga i soffan och bara glo på teve.. Skittrist egentligen.. men ändå..

O så, en sväng till gymet.. några koppar kaffe där och snacka.. utan att ha en tid att passa.. ändå.. kryper det i kroppen.. som man glömt något..

Jag kämpar. Simmar motströms. Slits med mina känslor. Ilskan, vreden, otryggheten.. men låter själen vila bland kärlekens bomull..

Nu ska jag ut på en promenad. Just sådant jag inte kan göra när lilla fröken är hemma. Jo, det kan jag ju..men inte när hon somnat.. Ni fattar..

Kanske.. kanske blir ett inlägg till ikväll.. annars.. så..

sovgott.. U.

Nähäpp..

Semester idag. O mitt på dagen ringde telefonen. Det var Mayas stödfamiljsmamma.. Hela familjen sjuka, så det blir ingen stödfamilj denna gång..

Jag vet inte hur jag ska orka. Fick panik. Känner mig urdålig som pappa.. men samtidigt som jag är en lycklig man, är jag också en väldigt trött man. Trött in i själen..

Ringde min mamma och då brast det. Jag grät. Jag var arg. Arg för att leva i den situation jag gör. Ilsken på sveket. Att bli lämnad ensam.

Min mamma och min syster ställer upp denna helg. Så det som blir skillnad är att jag får hämta fröken filur imorgon på dagis (stödfamiljen brukar hämta) så är Maya hos syrran och mamma, min mamma..

Ni, kära läsare, jag är inne i en period då orden inte direkt ramlar ur mitt huvud.. Jag är som sagt trött, psykiskt helt utmattad av att vara pappa, en cp-pappa.. som styr och ställer..fixar och donar.. är med min dotter..morgon och kväll.. lagar mat.. matar.. städar.. diskar.. betalar räkningar.. o samtidigt ska jag finnas där för min son..

Nu gäller det för mig att ta fram det där sista.. låta kärleken segra över tröttheten.. jag har gjort det förr..o jag vet att jag klarar det igen.. Det kommer bli bra.. allt är bra.. själen behöver lite vila.. o Uffe behöver bara få vara man..människa.. vuxen..

En viss oro finns dock inom mig.. men jag har varit med förr och känner, vet vart hålen i trottoaren är.. jag tänker inte snubbla igen..

sovgott.. U.

Urjobbigt..

Igårkväll var jag ute sent och gjorde en del sånt som jag egentligen inte kan skriva om här, så jag skriver inte om det här.. men det var inget farligt.. smyckade min kropp helt enkelt.. o medans jag blev smyckad, av en av mina bästa vänner, och en av mina finaste vänner satt bredvid och höll mig sällskap.. så var världens bästa farmor hos världens bästa Maya..

O så sov hon här, mamsen, mor min, farmor o tant Asta.. tänk sicken lycka att vakna och farmor sitter i soffan och väntar på sitt barnbarn.. Då glittrar leendet ikapp med solens strålar..

O i min själ slår kärlek volter.. Det liksom spritter och lockar.. pockar.. gnistrar och sprakar.. Fast.. ja, det kommer ett sådant.. ett men.. men..

Jag är evigt trött.. in i mitt innersta.. o tankarna går.. vandrar på stigar jag inte känner igen.. min blick ser in i en framtid jag icke vet hur den blir.. Hur ska jag orka??

Varje kväll. Varje morgon. Dag och natt. Är jag där med min solstråle. Jag finns. Antingen rent fysiskt.. Hon och jag.. Ni vet.. allt som är..med ett barn.. o Maya kräver en hel del till.. Maya har en grav cp-skada och är helt beroende av mig.
Eller så är jag där, med henne i tanken.. Tankar om de beslut jag måste ta.. alla beslut som komma skall..
Det är psykiskt påfrestande och jag längtar efter att få bara vara Uffe.. eller.. förstår ni??

Uffe är jag alltid.. dygnet runt.. men.. bara en sån sak som att slippa EN morgon i veckan.. o bara ta hand om sig själv.. en kopp kaffe..gröt.. troligtvis skulle jag ta en lång morgonpromenad..eller ett morgonpass på gymet..

Eller EN kväll i veckan då jag kan göra precis som jag vill.. slippa måstena... men, framförallt kunna känna frihet att röra mig. Gå ut. En promenad.
Jag kan känna mig otroligt låst, inlåst, som jag är bunden till denna lägenhet..

Ni som följt min blogg.. ni som läser.. vet vilken oerhörd kärlek och ömhet jag känner för mina barn och det är urkrafter inom mig.. Jag klarar det här.. men ibland måste man få släppa ut tankar och känslor..

Det är jobbigt att vara ensamstående förälder. Att ensam ha vårdnaden. Besluten. Oron alldeles för sig själv.. men jag klarar det..
Hur?? Jag vet faktiskt inte.. För att jag är jag, kanske.. för att jag är tacksam mot livet och inte låter sorgen förmörka.. eller för att jag alltid är positiv.. ser möjligheter i problemen..

Helgen som kommer är Maya hos sin stödfamilj.. Jag har semester torsdag och fredag.. Det ska bli sååå skönt..

Vet ni, vad jag ska göra?? Jo, städa och träna o sova.. o kanske, kanske.. en del annat.. än så länge ligger isen tjock.. så fisket får vänta nån månad till.. fiskarens bästa vän.. tålamodet.. med sådant lyckas man till slut..

Sovgott.. U.

Lördag..

Några timmar i himlen och sedan tillbaka till paradiset..

Haft en underbart bra dag.

Tid med min dotter. Tid med en fin vän. Tid nere på gymet. Tid med en del bestyr.. som tvätt och dammsugning..

O ni har kanske märkt att jag inte längre lägger in foton?? Beror på att min kamera är trasig.. eller, inte trasig.. jag kan ta kort men kontakten till USB kabeln är trasig.. Urtrist..

så är det..

O lika säkert är det att kvällen är här..  Har inte så mycket att berätta mer.. orden har runnit ut i sanden.. o jag är hungrig..

Hoppas eran helg är njutbar.. underbar.. magisk.. som min..

Sovgott.. U

Lite blyg..

Vet ni, det liksom sprudlar i kroppen.. o fast mina tårar då och då rinner utmed min kind så är det lycka som växer i själen.. inom mig.. som någon smeker mig och viskar..ord av ömhet..

O hörreni.. Jag kanske inte ser så blyg ut..men jag är blygare än blygast.. så bara ropa Uffe så där kan ju få mig att vilja krypa in i mitt skal och gömma mig..

Fick ett mail i veckan, från LSS där det stod.. "Anja arbetar fredag och lördag denna vecka" .. Jaha, tänkte jag, vad bra då kan jag känna mig lugn och trygg och Maya får en rolig helg med avlösningen.. Anja har ju liksom arbetat över två år med Maya..
Så imorse berättade jag för prinsessan att ikväll kommer Anja och då, som alltid skiner hon upp och lyckans trygghet sitter i mitt knä..
Ungefär precis då, pep min mobil, ett sms!!  Aha,, tänkte jag.. o undrade lite vem som smsa så dags en fredag morgon..
"Hej Uffe, jag har blivit magsjuk och kan inte komma ikväll, hoppas det löser sig ändå. Mvh Jenny"

??????.. Jenny (ja, det är en ny avlösare, en bra sådan), men tänkte jag, det är ju Anja som ska komma och visste varken ut eller in..

Det här med att prata med sina barn, från de är små som skrutt.. ja, kanske redan i magen.. (jag hade långa konversationer med LillLull när hon låg i sin mammas mag, jag låg och pratade med henne när dom sov, viskade och berättade allt roligt vi skulle göra när hon väl kom ut därifrån den varma tryggheten). Att prata, berätta vad som ska ske, hur man mår, varför man är ledsen eller arg, göra det.. Sätta sig ner, återigen ta sig tid och berätta.. att.. pappa blev lite arg förut, och förklara varför och att det inte är någons fel.. osv osv.. viktigt, viktigt för barnens rätt att växa upp till människor med självkänsla och förtroende..

O nu då, har ju liksom sagt att det är Anja som ska komma.. Hmmm.. ringde Anja under förmiddagen och sa med barsk ton..
- Du, det är du som ska jobba ikväll!!!
- Näää.. sa hon..
-Men, vafan.. sa jag..

Fel i kommunikationen och så stod jag där då igen (igen) utan att ha avlösning.. O jag som bestämt saker och ting. Och jag som verkligen behöver de där timmarna.. rutinerna.. vanan..

Jag har fyra avlösare.. (eller fem, men den femte är ute i världen och reser). En är sjuk och en kan inte. Två till att hoppas på.. den tredje fick jag inte tag i.. Och den fjärde är min son..

Ringde honom..
-Tjaaa..det är pappa..
-Öhhh.. Aaaa..
-Du, kan du jobba ikväll..??
-Öhhh.. Ehhh.. Nääää...
-Varför?
-Öhhh.. asså..aa.. ska till Norrköping och sätta upp affischer.. öhh..
- Men du, Alex, jag behöver verklgien din hjälp.. kom igen nu, snälla (japp, jag sjönk till den nivån:)..
-Men.. Öhh.. Ähhh.. Har ju lovat..
Då tog jag fram en annan taktik.. en mer rakt på sak taktik..
- Alex, nu får du ta ditt ansvar.. du har tagit det här jobbet och då får även du ställa upp ibland och ändra dina planer..
- Öhh.. ska tänka på det..

Det tog några minuter, sedan kom ett sms.. "Jag jobbar"

När jag sedan åkte hemifrån.. satt mina två barn i köket.. Maya helt strålande glad att ha brorsan hos sig.. o brorsan var nog ganska glad han oxå.. Vet ni vad dom skulle göra??
Baka.. baka pinnbröd..
O när jag åkte hissen ner tänkte jag.. Ja, herregud hur kommer det se ut i köket efter det baket???

O mina farhågor blev besannade när jag efter några timmar i frihet kom hem igen.. :).. Köket såg ut som ett världskrig..

men..? Vad gör det? Jag har diskat förr.. jag kan det.. Jag kan skrubba bort deg från diskbänk och golv.. Det är inte första gången jag måste ta bort all klädsel från Mayas stol och tvätta den.. Vad gör det??..
När.. Min son sitter i soffan och min dotter ligger mysigt nedbäddad bredvid sin bror och sover sin allra skönaste sömn..
Vilken kärlek kan bli större än den mitt hjärta känner? Hur kan min själ inte vara lycklig? Är det konstigt att jag vill slå volter och skrika ut i universum.. Jag lever.. jag lyckas.. jag mår underbart.. o det är er förtjänst.. mina underbara fina barn..

Ni fick mig att ändra mina steg.. ta en väg jag aldrig gått.. jag tog den svåra.. inte den som jag var van vid att gå.. Den jag valde gjorde ont.. slet upp sår.. o vissa stunder kröp jag fram i totalt mörker.. men, jag vann.. fann..

O nu ler jag.. när solen stiger i österns horisont.. Nu ler jag när regnet smattrar.. jag skrattar fast stormen sliter i kroppen.. Jag står bergfast.. inget kan rubba min tro.. kärlek och liv..

Fast jag är blyg.. o ibland vill jag bara krypa in i skalet och gömma mig... ändock vågar jag.. se..

O jag mötte en ängel.. blicken glittrade likt månens hemligheter.. o det var vackert.. är.. Livet..

Äntligen vet jag vad kärlekens kyss smakar..

Sovgott.. U.

Torsdag..

Pust.. Ikväll ville hon inte alls somna.. Ni vet, en sån där eftermiddag som bara Maya och jag kan ha.. Hämta från dagis, tyvärr lite försent, hade ju tänkt försöka komma ifrån arbetet lite tidigare idag.. men, nej.. Det var en del möten, där även någon annan behövde min tid..

I vilket fall.. Korv och CocaCola på ICA Maxi.. Det är en höjdare tycker Maya (pappa är inte lika begeistrad).. sedan, bus i affären.. handla.. hem och göra vår grej.. se film och äta gott..

duschade, satt invirade i handdukar och kelade.. O så fick hon sitta själv, som en kåldolme , medans jag hängde tvätt och fixade med disk och en del andra såna där vardagliga måste bestyr..

Mayas muskler är på sätt och vis hela tiden stela.. så massage tycker hon är en höjdare, hon får det mer eller mindre varje kväll. Vissa kvällar, som ikväll blir det en lång massage, med olja och jag tar mig verkligen tid för varenda muskel i kroppen.. O hon njuter..

Massage och stretching.. viktiga stunder, viktiga saker för Maya.. precis som allt annat.. all lek, kärlek, kel och mys.. Det är en komplext.. en helhet.. o även den minsta sak gör den perfekt..

Hon ville inte alls somna..men sisådär framåt 22 orkade hon inte kämpa emot längre.. Jag har för länge sen gett upp med att försöka natta när jag märker att det är en sån kväll då hon inte vill.. Känner att det är bättre att låta det vara.. Hon får vara vaken tills hon somnar.. Konsekvensen är att hon är trött som attan imorgonbitti.. men, vad gör det? Lyckan bor i själen.. i vår.. o idag sken solen.. den steg i öster och med värmade ansikte log den mot oss.. en försmak av den tid som är annalkandes.. en ljuvlig tid.. en tid då knoppar brister.. o ja, Karin Boye, hade rätt.. Det gör ganska ont..

Dags för mig att sova.. o jag önskar alla en underbar godnatt.. U.