Lite blyg..

Vet ni, det liksom sprudlar i kroppen.. o fast mina tårar då och då rinner utmed min kind så är det lycka som växer i själen.. inom mig.. som någon smeker mig och viskar..ord av ömhet..

O hörreni.. Jag kanske inte ser så blyg ut..men jag är blygare än blygast.. så bara ropa Uffe så där kan ju få mig att vilja krypa in i mitt skal och gömma mig..

Fick ett mail i veckan, från LSS där det stod.. "Anja arbetar fredag och lördag denna vecka" .. Jaha, tänkte jag, vad bra då kan jag känna mig lugn och trygg och Maya får en rolig helg med avlösningen.. Anja har ju liksom arbetat över två år med Maya..
Så imorse berättade jag för prinsessan att ikväll kommer Anja och då, som alltid skiner hon upp och lyckans trygghet sitter i mitt knä..
Ungefär precis då, pep min mobil, ett sms!!  Aha,, tänkte jag.. o undrade lite vem som smsa så dags en fredag morgon..
"Hej Uffe, jag har blivit magsjuk och kan inte komma ikväll, hoppas det löser sig ändå. Mvh Jenny"

??????.. Jenny (ja, det är en ny avlösare, en bra sådan), men tänkte jag, det är ju Anja som ska komma och visste varken ut eller in..

Det här med att prata med sina barn, från de är små som skrutt.. ja, kanske redan i magen.. (jag hade långa konversationer med LillLull när hon låg i sin mammas mag, jag låg och pratade med henne när dom sov, viskade och berättade allt roligt vi skulle göra när hon väl kom ut därifrån den varma tryggheten). Att prata, berätta vad som ska ske, hur man mår, varför man är ledsen eller arg, göra det.. Sätta sig ner, återigen ta sig tid och berätta.. att.. pappa blev lite arg förut, och förklara varför och att det inte är någons fel.. osv osv.. viktigt, viktigt för barnens rätt att växa upp till människor med självkänsla och förtroende..

O nu då, har ju liksom sagt att det är Anja som ska komma.. Hmmm.. ringde Anja under förmiddagen och sa med barsk ton..
- Du, det är du som ska jobba ikväll!!!
- Näää.. sa hon..
-Men, vafan.. sa jag..

Fel i kommunikationen och så stod jag där då igen (igen) utan att ha avlösning.. O jag som bestämt saker och ting. Och jag som verkligen behöver de där timmarna.. rutinerna.. vanan..

Jag har fyra avlösare.. (eller fem, men den femte är ute i världen och reser). En är sjuk och en kan inte. Två till att hoppas på.. den tredje fick jag inte tag i.. Och den fjärde är min son..

Ringde honom..
-Tjaaa..det är pappa..
-Öhhh.. Aaaa..
-Du, kan du jobba ikväll..??
-Öhhh.. Ehhh.. Nääää...
-Varför?
-Öhhh.. asså..aa.. ska till Norrköping och sätta upp affischer.. öhh..
- Men du, Alex, jag behöver verklgien din hjälp.. kom igen nu, snälla (japp, jag sjönk till den nivån:)..
-Men.. Öhh.. Ähhh.. Har ju lovat..
Då tog jag fram en annan taktik.. en mer rakt på sak taktik..
- Alex, nu får du ta ditt ansvar.. du har tagit det här jobbet och då får även du ställa upp ibland och ändra dina planer..
- Öhh.. ska tänka på det..

Det tog några minuter, sedan kom ett sms.. "Jag jobbar"

När jag sedan åkte hemifrån.. satt mina två barn i köket.. Maya helt strålande glad att ha brorsan hos sig.. o brorsan var nog ganska glad han oxå.. Vet ni vad dom skulle göra??
Baka.. baka pinnbröd..
O när jag åkte hissen ner tänkte jag.. Ja, herregud hur kommer det se ut i köket efter det baket???

O mina farhågor blev besannade när jag efter några timmar i frihet kom hem igen.. :).. Köket såg ut som ett världskrig..

men..? Vad gör det? Jag har diskat förr.. jag kan det.. Jag kan skrubba bort deg från diskbänk och golv.. Det är inte första gången jag måste ta bort all klädsel från Mayas stol och tvätta den.. Vad gör det??..
När.. Min son sitter i soffan och min dotter ligger mysigt nedbäddad bredvid sin bror och sover sin allra skönaste sömn..
Vilken kärlek kan bli större än den mitt hjärta känner? Hur kan min själ inte vara lycklig? Är det konstigt att jag vill slå volter och skrika ut i universum.. Jag lever.. jag lyckas.. jag mår underbart.. o det är er förtjänst.. mina underbara fina barn..

Ni fick mig att ändra mina steg.. ta en väg jag aldrig gått.. jag tog den svåra.. inte den som jag var van vid att gå.. Den jag valde gjorde ont.. slet upp sår.. o vissa stunder kröp jag fram i totalt mörker.. men, jag vann.. fann..

O nu ler jag.. när solen stiger i österns horisont.. Nu ler jag när regnet smattrar.. jag skrattar fast stormen sliter i kroppen.. Jag står bergfast.. inget kan rubba min tro.. kärlek och liv..

Fast jag är blyg.. o ibland vill jag bara krypa in i skalet och gömma mig... ändock vågar jag.. se..

O jag mötte en ängel.. blicken glittrade likt månens hemligheter.. o det var vackert.. är.. Livet..

Äntligen vet jag vad kärlekens kyss smakar..

Sovgott.. U.