Energin är på väg tillbaka. Sakta men säkert.
Inatt sov min lilla fröken i sin säng hela långa natten, ja ända till klockan 7, men vet ni.. en styck Uffe vakna ändå vid 5 tiden..hahaha.. det blir liksom en vana för mig med att ha fröken i sängen.. Man vaknar, känner närheten, smeker en liten fot, låter handen klappa kinden.. Men, det är ju så, både Maya och jag sover bättre på varsitt håll..
Arbetet. Alla krav. Min ekonomi, som förnärvarande är helt katastrofal.. Kärleken till Maya, Alex och våra liv. Mitt liv. Oron för framtiden. Det förflutna som ibland knackar på. Allt det sammantaget har tagit hårt på mig ett tag..
Såna små triviala ting som att städa har varit som ett berg att bestiga.. men, jag känner att det är på väg åt rätt håll.. o att inte ha några pengar är jobbigt som fan, helt enkelt..
Positiva tankar och ta hjälp. Mitt sätt att klara vardagen.. Se möjligheten i det som sker.. Hålla sig över vattenytan..
Berätta.
Våga. Berätta.
Här på bloggen. På arbetet. Till min familj.
Våga erkänna. Inte vara rädd att misslyckas, eller känna sig misslyckad.. Mod!
Haft avlösning idag. Men när jag kom hem, kom det dåliga samvetet krypandes. Maya saknar mig. Maya hade frågat efter mig hela kvällen. Det är ju faktiskt det ända som Maya kan säga.. helt korrekt.. -Pappa..
O när jag tog dig i min famn lät du huvudet vila mot mitt bröst. Det var som tryggheten hade fått ett namn..
Min underbara, vår fantastiska stödfamilj ringde igår..eller kanske det var i måndags.. O vi pratade en stund.. o så kom frågan.. om inte Maya kunde få komma nu till helgen istället.. De ville fira min prinsessa.. träffa henne.. ha henne där..
De har verkligen tagit henne till sig och hon är som en familjemedlem.
Jag sa ja..
Ändå, det dåliga samvetet gnager i mitt inre. O det kommer kvitta hur mycket ni än säger att ajg inte behöver ha dåligt samvete.. för det kommer jag ha ändå..
Jag vet. Jag inser. Jag är klok. Så här måste det vara ett tag. Jag måste se till att få så mycket hjälp jag kan, medans jag klättrar genom en period av livet som är uppför..
Så jag orkar.
Jag lovar, att varje sekund vi har ihop, Maya och jag. Alex och jag. Ska jag ge allt jag har, allt som finns av kärlek och ömhet.. Mina händer ska smeka. Mina ögon glittra. Mina ord viska. Smaken av kärlek ska med sin innerliga arom fylla vårt liv.. Tiden, kvalitet, den som är.. just nu..
”Den som behärskar det förflutna /.../ behärskar framtiden; den som behärskar nutiden behärskar det förflutna.”
Georg Orwell, från boken 1984.
Jaha, så.. nu har jag detta att kämpa emot. Att tänka. Positivt. Framåt. Se nuet, förstå det viktiga. Göra rätt val. Balansen att vara både människa, pappa och man. Vara Uffe.
Hmm.. tror jag sover på saken.
Sovgott.. U.
4 kommentarer:
Vet du, det som är så fantastiskt med att gå i uppförsbacke är att man vet att man snart kan springa jättejättefort nedför! Eller åtminstone få gå plant ett tag :)
Jag blir helt rörd av dina rader. Du har ordet i din hand. Skriv en bok. (det kanske du redan gör?) Jag har sagt det förut och säger det igen: jag är så otroligt imponerad av dig. Du ger kraft o styrka! Tack!
Upp och nedgångar. Ibland känns det som om allt står still eller också som om det går alldeles för fort.
Positivt och negativt i en salig blandning.
Tårar och glädje.
Ro och oro.
Lycka eller olycka.
Livet i ett nötskal.
Du är bra som du är Ulf!
Hälsar Nincasol som önskar dig en trevlig weekend med sol både ute och inne.
Ja du Uffe kan känna igen mig mycket i det du skriver...kämpa med ekonomin, räcka till för barnen..på jobbet. Men någonstans gör man det. Man orkar för man samtidigt älskar det. Ta hand om dig både du och Maya :) Ni verkar ha en sån speciell kärlek till varandra :)
Kram Ida Maria (på soc)
Skicka en kommentar