Söndagsinlägg..

Inom mig tickar en klocka.. Den startade för sisådär 45 år sen och den tickar, tickar.. Det har funnits några tillfälle, då den stannat upp och varit nära på att för alltid stanna..
Jag vet, för min själ, mitt medvetna föll rakt ner i ett svart hål.. Mitt skrik vart det ingen som hörde.. Ingen såg hur jag kämpade för att komma tillbaka.. förutom min glädje och kärlek till livet.. som kom och högg tag i min själ.. drog mig upp och klockan fortsatte ticka..
O likt universums eviga, dess cykler av liv, dess kontraster, mellan ljus och mörker.. Vinter och sommar.. så tänker jag låta min livsklocka ticka och jag ska njuta av varje tick..

Väva mönstret av det som är mitt liv. Lägga pusslet och lämna ifrån mig minnen som ni ska le åt.. Minnen av kärlekdoft.. smaken av ömhet.. känslan att smeka tryggheten..

Jag tog tröttheten i handen idag.
Sa.. -Du, nu tar vi en promenad.. Vi ser hur livet återvänder till jorden.. Hur fåglarna kuttrar kärleksfullt och kanske, kanske får vi se citronfjärilens dans över torra löv..
O under promenaden, där gruset knastrade under våra fötter, samtalade vi om det som skett.. Om livet.. då och då, stannade vi upp och njöt av en sol som strålade.. kära par som även de vandrade hand i hand.. de log.. o jag såg på tröttheten och sa.. Jag är less på dina kyssar..

Men, det är ett envist krampaktigt tag runt min hand.. o tröttheten följde med.. vidare.. kryper in i själen och gör att såren sakta rivs upp.. de gamla.. o de nya..
Den lockar fram sorgen. Tårarna. Mayas handikapp. Frågan som skavt i min hjärna sen den dagen jag förstod att något inte var som det skulle.. Varför??
Sorgen och vreden mot mig själv, ånger, att ha levt som jag gjorde under många år. Ögonblick av livet, då jag drogade så hårt att jag till och med lekte rysk roulette med mitt egna liv.. då klockan höll på att sluta ticka..

Det är inte min kropp tröttheten har invaderat. Det är min själ.

Så, sisådär mitt på dagen tog jag mig ner till gymet och körde ett "idiotpass".. tungt.. effektivt.. svetten rann.. o sakta.. kände jag ändå.. hur det pirrade i kroppen. Den dansade. Endorfiner.

När jag gick trappen upp från gymet, log jag. I bilen nattade jag tröttheten, den finns.. den finns.. men jag tog glädjen i hand och körde de få milen till kärleken.. Min dotter.. Fast besluten, att så här får det bli..

Min innerlighet. Den lycka som spirar. Inget ska få förstöra, förgöra, den.. för de tuggor jag tagit, och den underbara smak romansen har.. den tänker jag aldrig någon ta ifrån mig igen..

Jag älskar er, mina barn! Jag har satt er till världen och jag lovar att alltid finnas där för er.. Låt bara pappa se horisonten själv då och då.. Jag kommer ta mig lite tid, alldeles för mig själv, ett tag.. men, jag kommer alltid tillbaka och de stunder jag inte är vid er sida.. Kom alltid ihåg.. Ni är i mig.. bland tankarna.. i själen och i hjärtats innersta vrå..

Men, pappa har inte kommit på hur tusan jag ska göra än.. för att ta mig tiden.. :)..

Alex!! Du klarar dig. Du har din underbara mamma. O vi kan ju alltid ringa och smsa varandra. O du är en vuxen man. Ändå vet jag hur viktig en förälder alltid är..

Maya.. du min pärla.. skatten vid regnbågens slut.. du är så beroende av pappa.. men under en period, några veckor, kanske månader måste jag ta hjälp av syrran och min mamma för att orka.. så även nästa helg kommer du nog sova över där.. men även där bor kärleken och pappa kommer alltid..tillbaka..

I min famn.. där du varit nära sedan dina allra första andetag..

där är du trygg, min pärla.. skatten vid regnbågens slut..

Det är mod att ta hjälp..

Nu ska jag äta honungsmelon :).. softa ner i soffan.. se något på teve.. helst nåt som man inte behöver tänka till.. sen ska jag ta mig min söndagsmeditation..innan sömnen knackar på..

Sovgott.. U