En rosa bike

Tänk om jag kunde cykla, pappa..

Det har Maya sagt många gånger till mig. Vet att hon har längtat efter att få cykla, att hon och jag skulle cykla bredvid varandra.
Hon ville ha en cykelstol och hänga med mig på cykeln, men det blev aldrig av. Hittade ingen stol som Maya kunde ha, försökte till och med bygga om en stol, men det blev för farligt för Maya. Hon har helt enkelt inte den bålstabiliteten för att orka sitta rakt. Ett annat problem var att vi inte kunde ha något mål med vår cykeltur. Inte cyklat till affären och tagit en glass. Inte till badet. Förstår ni varför?

Idag, blev min dotter så själaglad!! Så det bubblade och spratt av lyckorus. Kärlekskutt.

Hon provade på racerunning igen. Succé! Den glädjen jag såg, de blickarna sa..

"Äntligen, pappa"

Hon rusade fram. Hon älskade friheten och jag får en tår i ögat, en mix av känslor spränger likt en vulkan. Ska låta glädjen ta över och satsa allt på det här. Min chans att ge Maya en framtid..

Fick några timmar för mig själv och ringde en tjej som jag fått nys om skulle sälja en racerunning bike, och ja, den var till salu. Precis en i rätt storlek. Knallrosa!!

Först visade jag bilden för Maya, och hon sken upp och visade att det var precis en sån hon ville ha. Då sa jag att jag hade köpt den och den är hennes..

Underbart ögonblick i livet. Magiskt..

Avslutade helgen med en god burgare på Texas longhorn, vilket jag gärna kommer göra igen. Ett par timmar i min ensamhet. Reda en del i tankar. Ta beslut.

Nu.. Kunskapskanalen.

Önskar alla en fin och bra vecka..

/U