Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 4 augusti 2018

Vi har alla våra depressioner. Vi har alla även en baksida.

Igår var jag taggad till max för att skriva om mina tankar om föräldraroller. Om jämlikhet och kampen för rättvisa. Mellan dig och mig. Min granne.
För mig är saker och ting självklara. Lär dig först om dig själv. Se livet som en sfär. Förstå andras liv och varför dom är där dom är. Bemött dem även så. Respektera människors livsöden.

Ok. Lite lite politik. Hur fan kan man vara så korkad att man tror på allt? Hur kan vi mötas av en våg av information som hjärntvättar en stor del av befolkningen.

NMR var på stan och delade ut deras information. Jag tittade på honom när han stack fram den framför näsan. Jag gav honom fingret. Ångrar det litegrann. Det var omoget.
Maya och jag promenerade vidare och när vi kom tillbaka så var polisen där och alla NMR medlemmar satt utmed en husvägg. Jag gick sakta förbi dom. Med Maya i rullstolen. Tittade på dom och undrade vad i allsin dar fick dom dit dom är.
Tyckte synd om dom. Om du har den förmågan att även tycka synd om, eller i alla fall ha en viss insikt och förståelse även för de som utför onda handlingar, då har du kommit en bit på vägen.

De tittade på mig med hat i blicken. Hur fan ska världen bli?

Då steg två poliser fram och en tog tag i min axel och sa..

- Det är nog bäst att du går nu?

- Varför ska jag gå? sa jag. Jag har inget gjort och går här hur mycket jag vill.

- Om du inte går nu så får vi ta med dig..

På sant. Jag är rädd och i själen så ledsen över all okunskap och rädsla som kryper in i varje vrå.

Så. Nog snackat.

Haft världens kanon dag!! Bästa assistenten Erik kom med Lucas knoen på förmiddagen och jag skakade av mig nattens trötthet och körde ett pass på gymet. Bjöd sen på vegetarisk köttfärssås. Det funkar. Är riktigt gott med soyafärsen..
Farmor här. Ganska tjatig men så Maya älskar sin farmor. Bad och bus. En stund med farmor i sängen. Invirad i handdukar.

Hur många gånger tror ni jag fått beröm för att jag är en så duktig pappa?? Ibland skäms jag.

Någonstans i virrvarret av mina tankar är jag i att vi ska skrota mamma och papparollen. Vi är båda föräldrar.
Tragisk tanke.


Maya och Lucas

Äsch!! Hade skrivit ett långt inlägg och så kraschade datorn. Bjarne var framme igen. 

Måste påminna mig själv vad jag skrev om. Att skrota mamma och pappa rollen för att jämlikhet ska råda. 
Vad tror ni om jag går ut i val på det??
Varför ska jag få mer beröm, prioriteras, få uppmärksamhet och upphöjd till skyar? Jag älskar min dotter. Jag är hennes pappa. Förälder. 

Har aldrig släppt ut dom här tankarna förut. I frihet. Så om nån vill bolla med dom är det välkommet. Jag kanske är helt ute och cyklar. 
Samt så måste jag byta namn på min blogg. Dock har jag tänkt den tanken länge och vill att bloggen ska heta nåt annat. För flera år sen hade jag nåt inlägg med namnförslag. 

Så. Om mamma och pappa inte fanns. Utan bara två föräldrar med samma ansvar, omsorg och kärlek. 

En annan sak som jag bara dryftat med mina allra bästa vänner är att vissa kvinnor gräver sina egna gravar för att någonsin nå jämlikhet. 

Nu måste alla först förstå att jag verkligen skäms att vara man ibland. Att jag tycker det är bedrövligt och skamligt hur män beter sig, och jag arbetar dagligen med att förändra pojkars syn på tjejer, på sex, närhet, kärlek. 
Idag är dom ett klick ifrån en värld av porr. När jag var ung blev man glad om man hittade en porrtidning i skogen. Vilket inte var vanligt men hände. 

Men.. Jag har några kvinnliga vänner som då och då lägger ut bilder på halvnakna män. Ni vet, bar överkropp, brandmansbyxor med hängsel, svettdroppar som pärlar sig på redigerad hud. En hand ner under byxlinningen.. är ni med?
och så inlägget: "Den skulle man ha på en frukostbricka"..

Skojigt, nja..?

Vi vänder på det. Jag lägger ut en snaskig bild på en halvnaken tjej, precis uppkommen från havet, frusen brunbränd hud, minimal bikini, ett lillfinger i mungipan och lockande blick..

"Henne vill jag ha till frukost.."

I´m a dead man. 

Vart är skillnaden mer än att det tyvärr är en normalitet för män att göra såna tabbar dagligen. 

Jag är ganska tränad. Gillar det. Att verkligen köra slut på kroppen på gymet, löpbandet, bassängen, Vättern. Har tränat 4-6 dagar i veckan i snart 9 år. Jag är större än medel. Kan man säga. 

Har många gånger träffat kvinnor på krogen som kommit fram och känt på mina muskler. Min rumpa. Mina bröst. Armar. Ben. Mellan benen. 

Jag är fullt medveten om att detta sker dagligen för kvinnor. Hemma. På jobbet. Krogen. Gallerian och jag ber om förlåt för det. Jag skäms verkligen att det finns överhuvudtaget.

Men vart är skillnaden. Ska jag bara ta att en del kvinnor går fram och tar på mig? 
Ska jag känna mig stolt för det? Känna mig extra manlig och eftertraktad? 
Jag är stolt över min kropp, men det är en annan sak, mitt intresse är träning och kost. Därför ser jag ut som jag gör. 
Jag vet även vad manlighet är. 

Så har så även Chippendales. På sant?? Slut snackat..

Vilken fantastisk dag det varit. Så fin. Maya har ta mig tusan skrattat hela dagen. Jag har tränat, varit i en depression, lagat god mat, så nu har vi bara nattningen klar. Vi väljer varje kväll slumpvis någon från messenger och ringer och säger godnatt. Videochatt såklart. 
Ikväll ska vi sedan prata om senaste höftoperationen. Maya brukar vilja det ibland, snacka om alla operationer.. Troligen ganska bra att snacka om traumatiska upplevelser.. eller?

Dagens visdomsord.. hahaha.. jag är inte en Lama..

"Ta det lugnt, du hinner"

/U

Inga kommentarer: