Pannkaksfräs&skratt
- Lägg ner!! Jag vägrar sa jag..
Så slumrade vi i 3 minuter. Kommer ni ihåg hur det kunde kännas när man var tvungen att ligga kvar i sängen för man hade vaknat för tidigt, men jag hade ett val, jag kunde om jag ville smyga upp och leka, hämta en Kalle Anka, och bara fortsätta vänta på att världen skulle vakna.
Maya kan liksom inte det, därför kan jag bara inte ligga där och sova som en drummel. Det enda hon vill är ju att jag går upp. Hämta datorn. Sommarlovsmorgon. Jag ska helst ligga bredvid och dricka kaffe. Då är det lördagsmorgon hos Lindahls. Frukost vid 10.30. Kravlösa liv..
Min lilla filur unge. Hur liten och söt, och alltid nära mig. Alltid. Här sitter vi på torget i Gamleby, och fikar en tidig morgon i maj.
Dagen innan var Maya arg på mig nästan hela dagen. Det var jättevarmt ute, så jag tog med ungen ner till sjön. Jag doppade mig snabbt medans hon låg i vagnen.. men så tänkte jag.. äsch, vi doppar oss båda två.
Hämtade ungen, som tittade skeptiskt på mig och undrade vad tusan jag skulle göra. Vadade ut i vattnet och Mayas små ben drogs upp allt mer ju längre ut vi kom. Så doppade jag oss. Varmt ute, men vårkallt vatten. Isande. Maya drar en stort andetag och sen kommer det. Skriet i vildmarken. Hon var sååå arg. Som ett bi och ännu värre.
Så här somnade hon, de två första åren. Varje kväll. Några få gånger sov hon hos farmor, men det var inte ofta.
Vi är nära varandra. Förstår. Är arga och lite sura, men oftast är det bara bus och skratt.. hennes innerliga skratt..
Hon skrattade idag. Så det ekade på gården. Farmor, bästa polaren och farmor. Såpbubblor i vinden.
Kärlek på hög nivå. Vänskap och förståelse. Maya har haft nattlinne på sig hela dagen. Hon vill och varför kan man inte få ha nattlinne hela dagen?
Pannkaksfräs och osigt kök. När tre timmar gått är en styck Uffe trött och det är skönt att landa. Bara bus och jag..
Nu nedbäddad i soffan. Lotta på teven, tror vi sett båda filmerna minst 20 ggr styck. Kan snart varenda replik. Jag längtar efter Melker.
Inlagda på sjukhus. En och annan gång. Men på sjukhus kan man vara glad.
Nu är det dags för lördagsnattningen. Då är det obligatoriskt att berätta nåt om vårat liv. Troligen vill hon höra mig berätta någon av gångerna hon opererat sig. Eller om sin mamma. Eller nåt annat..
Livet är som det är. Man måste nog bara våga släppa taget..
/U
3 kommentarer:
Det där med att berätta. Vi städade garaget förra helgen och jag hittade en låda med böcker. Däri fanns sagoböcker som jag skrivit åt barnen när de var små. Vanliga böcker om våra vanliga dagar, men också riktiga sagor om Skogsfrun på Skogsfruvägen, eller om en skogvaktare som planterade ett träd.
Så himla kul att hitta. Och så drogs jag tillbaka i minnena om våra kvällar då vi låg och fantiserade ihop sagor i sängen innan ögonlocken ramlade ihop :-)
Kram från Marielle som ofta läste hos dig förr, men nu inte hunnit. Nu är jag här igen :-)
Hej! Hittade din blogg av en slump för ett tag sen och att få följa delar av ditt och Mayas liv har fått mig att känna mig lite mindre ensam i vissa situationer. Är ensamstående mamma på heltid till två pojkar, min yngste har en hjärnskada som gör att han har flera funktionshinder. Jag tänker inte ljuga och säga att jag inte tycker livet är tufft, fullt av oro och orättvisa. Men när jag läser dina texter och ser att du också får den där glädjen som jag tror bara vi föräldrar till speciella barn med superkrafter får och att du också uppskattar det lilla som så många missar så får det mig att le.
Så tack för att du skriver och delar med dig.
Hej :).. Läser sällan kommentarer eftersom jag inte ser era kommentarer från min inloggade sida, utan måste gå in på vanliga sidan och kolla. Jag blir så blad att höra att mina ord betyder något för så många, och om ni vill mig nåt mer, har frågor osv.. skriv på u.lindahl@hotmail.com
/U
Skicka en kommentar