Nostalgitripp

( eller bara ett sätt att hålla sig ung)

Maya är på kortis och jag lyssnar på Noice på högsta volym, funderar för mig själv om jag verkligen fyller 52 om ett par månader.
Fast när jag ser mig själv i spegeln, ser jag att mitt liv börjar speglas i ansiktet.

Blir tårögd när jag tänker tillbaka. Om någon kunde förstå, bara för en sekund, känslan att resa sig från helvetet.

Det var då. Nu är nu.

Ikväll är en sån där kväll som är jobbig för min hjärna. Jag kan förstå, eftersom jag är likadan, bara att jag idag har funnit kraft i alla mina tankar,  jag vet att många av dom är rätt.

Thats it..

Kan bli lättirriterad på lagar och regler. Inkludering till varje pris. Men vad är människan värd om den tillslut endast kommer kosta pengar? Jag har sett det på nära håll. Hur dessa barn hamnar på fel väg.

I den världen blir man någon. Man får en identitet. Är behövd. En i gänget. Någon att se upp till. Man kan och man lyckas. Man får förebilder och istället för att göra yrkeskarriär så har man som mål att bli ledare i gänget.

Därför är det bättre att börja tidigt med att ge barnen en identitet. Att dom är värdefulla på sitt sätt.

Man är blind om man inte ser vart vi är på väg.

Thats it..

Ikväll gråter jag en skvätt. Noice får mig att minnas.

Har ni gråtit någon gång, ni vet sådär våldsamt, men samtidigt känt er lyckligast i världen?

Jag trivs i livet igen. Äntligen. Det tog åtta månader men snart är jag tillbaka med full kraft igen. Känner nästan hur livet spritter i benen och hjärnan arbetar.

Jag har en plan, Sickan..

Akta er som attan att bli handikappade. Kör försiktigt. Med en funktionsnedsättning blir livet inte lika kul.
Fast med några enkla förändringar i politiken så skulle det bli annorlunda.

I början av mars ansökte jag om två extra dygn/månad på kortis. Idag är beslutet på sex dygn/månad. För nån vecka sen kom jag på att jag inte fått något beslut om det, så samtal till LSS-handläggaren. För det första tar det två dagar att få tag i någon, Mayas handläggare har inte hand om ärendet, för det räknas som ett nytt beslut (hur jävla svårt kan det vara)? Får tag i rätt handläggare som säger:

- Nej, det kan ta minst en månad till.

Men hallå!! Vi ansöker om två dygn/månad! Inte om att åka till månen.

Tror att när man arbetar som jag gör, måste man vara oerhört lyhörd för vad barnen säger. Jag önskar att min roll ska vara en mellanlandning för alla barn. Så tänker jag. Att finnas som en trygg punkt och komma och prata med. Tänk om jag hade haft en sån kompis att komma till..

Så hade jag kanske sluppit the hard way..

En del av min plan. Känns coolt att må så bra. Att landa. Veta att jag kan.

Så om ni ser mig gråta kan det bara vara så att jag egentligen är väldigt lycklig..

Om två är kommer jag vara den stoltaste och om jag misslyckas vet jag i alla fall att jag gjorde mitt bästa..

Ser framtiden ljus. Molnen skingras.

Lyssna. 

Ta er tid. Stanna upp en stund och tänk efter. Vart vi kommer ifrån..

Kvällens visdomord ( känner mig som Konfucius) 

Mod. Stå upp för mina åsikter. Våga i alla lägen att stå upp för orättvisor. Så ska jag fortsätta att vara mig själv. 

/U