Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 25 augusti 2018

23.40

(eller när jag egentligen borde sovit för längesen)

Så kommer mörkret smygandes och tankarna sätter igång. Nu vill jag brygga en kanna kaffe och börja teckna. 

Play it again Sam.

Jag gillar verkligen mötet med kompetenta människor, om jag inte fick det utloppet skulle jag troligen drunkna i mina egna tårar. 

Det tär på själen ibland att se människor ledsna och vara deras tröst, ibland är det som allt bara måste få utlopp. Då kan jag gråta alldeles hejdlöst. 

För ingenting eller allting. 

Ny lur och känner mig som 81 och inte 51. Fast jag är egentligen bara en kamoflerad 29 åring. Livet består av lösenord. 

Vi är ett klick ifrån en värld vi inte vet något om. Darknet? Skumt. Liksom hur ska man få iordning på den här röran? 

Genom att ge barnen en fin början på livet. 

Starta där så löser det sig. 

Men det känns ganska hopplöst. Det är många generationer som ska lära sig sitta.

Maya bus guldlock.. Hon kommer bli vansinnig om jag kallar henne det, och jag får nog ta det lite varsamt med henne framöver. En donna in i puberteten känns som en utmaning..

Imorgon är det lördag. Då hänger Maya och jag. Erik kommer hit några timmar så jag hinner träna. Min tid. 
Tur vi får dom där timmarna, annars tror jag hon lackat ur totalt på farsan. 

På söndag ska vi vara med i Stångåloppet, ett engagemang som anordnas av Parasport/Östergötland. 

Förresten, ni vet, Marika Vaihinger som jag skrivit om här på bloggen förut. Jag hjälpte henne med insamling av penger till VM och EM. Hon tog guld. Vilken fantasisk prestation och jag är så stolt fanns jag aldrig träffat dig Marika.. 

Ska lägga upp bilder och video på din bedrift. Du är min hjälte.

Dags att natta sig själv. Metallica i lurarna så jag slipper höra Maya snarka och slippa mina egna tankar. 

Underligt beteende. 

Kommer ihåg en resa upp till Nordkalotten med Alex och vår ständiga följeslagare Oliver, allmänt kallad Lippe. Han var Alex bästa kompis. Dom började följa med mig på fiske i redan vid 7 års åldern och var två små filurer att hålla ordning på. Men sen fortsatte dom hänga på.. och snart ska vi ha en reunion.. 

Vi gjorde en riktig långtripp upp på nordkalotten för många år sen, och jag såg fram emot att somna till en porlande jokk. Höra ljudet av tystnad.. Men.. 

Ungarna satte på sig lurarna. Den ena lyssnade på Slipknot och den andra Slayer. Högt. Tjena.

Godnatt kamrater. 

/U

Inga kommentarer: