Ungen på kortis och jag lever livet. Älskar livet och allt som sker.

Igår fick jag dock en liten dipp när jag kom hem framåt eftermiddag. Det var några bra fina timmar, men sen kom den där känslan.
Jag blir helt apatisk. Ovanan att vara helt själv och inte ha min fina dotter här. Inte höra henne "ropa" på mig. Inte busa och skratta. Inte vakna tidigt på morgonen och mysa innan vardagens alla rutiner rullar igång.

Men, det är underbart skönt ändå. Att bara få vara man. Människa. Uffe.

Utan krav, men framförallt att kunna göra precis som jag vill..

Älska livet. Låt ingen annan förstöra det du själv bygger upp. Låt ingen ta din energi.

Dagens visdomsord:

En dag dör vi, alla andra dagar lever vi.. så njut för fan.. :)

/Uffe