Ikväll log Maya.

Det var som något släppte i benet när vi tränade förut.
Träningen går till så att först får Maya sitta i rullstolen och själv försöka röra och lyfta benet, vi blir glada om hon klarar att lyfta det ett par cm.. vi fortsätter sen med träningen när Maya lagt sig.

Det stora problemet är att hon inte själv kan kontrollera sina benrörelser. Benet far upp och utåt och sen blir det kvar där. Försiktigt hjälper jag till att sakta räta och stretcha ut benet och ikväll blev det helt avslappnat. Då log hon.

Vardagen är tung just nu. Riktigt tung. Men tänker inte ge upp, inte låta det ta över utan se det som är bra i livet.

Det fina.

Fast en sak är jag väldigt säker på. Jag är ingen vintermänniska. Det enda jag känner när jag är ute, är att jag längtar hem. Till värmen.

Visst är det ganska vackert. Visst är det mäktigt. Men mest är det bara jäkligt.

Nya tag imorgon, - 10 och snålblåst. Halt som fan. Upp i ottan och se till att både ungen och jag kommer iväg till skolan.
Sen rullar dagen på.. och snön faller..

Om några veckor kommer våren titta förbi.. ser fram emot det..

/Uffe