Några fantastiska dagar..

Tack till min vackra underbara kvinna. Tack till min syster och min mamma. Tack för att ni gav mig några dagar att för alltid minnas.

På torsdagen, klockan 06.00 blev det kaffe och presenter på sängen. Mamma, min son och min allra bästa vän kom och sjöng och överraskade både mig och Maya rejält.
Maya höll först på att hoppa ur sängen av rädsla när det plötsligt kom folk in i vårt hem, och som dessutom sjöng högt och (falskt), men sen när hon fick se att det var några av de människor hon gillar allra mest höll hon på att sprattla ur sängen av ren och skär glädje..

I mina ögon föll några tårar. Det var bara du som fattades. Då hade jag haft de jag älskar allra mest hos mig..

Sedan åkte jag och fiskade några timmar, innan jag hämtade Kim och vi tog en stund i lugn och ro i hemmets vrå.

På kvällen gick vi på restaurang och åt gott, samtalade och bara mådde bra.

I lördags hade jag öppet hus, och många kom och firade mig. Kramar, god mat, fina presenter.. men det bästa av allt, är minnet av en mycket fin dag..

Återigen tack. Jag älskar er av hela mitt hjärta..

Ibland, mitt i den gråa vardagen kan det vara så svårt att visa det. Visa den innerliga kärlek som brinner för de närmaste. Visa att de betyder allt och utan dom är jag ingenting.

Utan min mamma, skulle jag nog inte orkat denna resa jag har gjort de senaste åren. Utan min son skulle inte livet vara samma, han är nuförtiden min allra bästa fiskekompis och börjar alltmer bli en väldigt fin vän.
Med Micke, min bästa vän i över 40 år, han jag kan prata om allt med, han jag kan vara arg, eller ledsen, han som alltid tar sig tid för ett samtal då man behöver, han som alltid ställer upp när man fått problem, men framförallt är det han som jag skrattar allra mest med. Jag är så glad att han dök upp i mitt liv, och sen dess alltid funnits till..

.. och så du.. Kim.. Vilken otrolig lycka att du stod där den där dagen, på hab tillsammans med din fina son.. Jag såg dig först, för du stod med ryggen mot mig.. och fast jag bara såg ditt långa hår, med röda slingor i, din snygga camoflagejacka och din stolta hållning.. så visste jag att det var du jag letat efter så många år..
.. så när vi hälsade och du blygt vände bort ditt huvud kände jag hur livet liksom stannade upp och allt lyste upp..

Jag är lika kär än, och för varje gång vi ses känner jag hur min kärlek blir djupare..

Maya har varit på kortis sen i torsdags, och jag hade nog tänkt vara hemma idag, vara nära henne, men det tyckte Maya inte var nån bra idé för hon ville busa och leka alldeles själv med sin assistent..

Nu har jag nattat henne och vardagen är här igen..

Den är helt ok. Den måste få vara ok, och vi ska göra det bästa av den.. Så den gråa vardagen blir som ett tomtebloss i oktobermörkret..

/Uffe