Trött.

Tankarna skuggas av molnen. Det är oväder på gång inom mig, som lugnet innan stormen..

Trötthet. Maya håller mig vaken om nätterna, hon har hosta om nätterna, men är pigg och glad om dagarna.
Idag när jag kom och hämtade henne på skolan satt hon på golvet i Lenas knä och lekte med sina kompisar. Det liksom glittrade i ögonen på henne, det är just sådana ögonblick som molnen i själen skingras och solen lyser igenom..

Inatt vaknade jag av att Maya kräktes, det var instinktiv och jag fick upp henne i min famn snabbare än jag kunde tänka.
Kräks över hela mig och Maya. Sängen. Ut med ungen i badrummet, ett hulkande barn i famnen, ett gråtandes barn..

Så.. klockan 2.30 stod vi där..

Vad gör man först??

Jo, tar hand om Maya. Klär av pyjamasen och lindar in henne i en handduk och lägger henne tillrätta i soffan..

Bäddar om. Torkar kräks.

Sen duschade vi och låg sedan i soffan och kollade när farbror Melker trillar i sjön.

Framåt halv fyra gick vi och la oss igen.. Det tog ett tag, innan hon somnade om och hostan den fortsatte..

Vi tog sovmorgon, och kom till skolan framåt fruktstunden..

Dagen har varit oändligt lång.

Ni vet, den där asken av sorg.. av känslan att vara otillräcklig.. att kunna klona sig så man hinner med.. båda sina barn.. dig.. och alla andra som hör av sig.. och vill ha min hjälp..

.. som vill låna mitt öra en stund..

Explosion. Av allt och ingenting.

Ikväll ska jag meditera. Låta tanken vandra iväg på otrampade stigar,..

U