Mår underbart bra..

Måndag den 28/9.

En kortishelg har passerat förbi.. sviiiischhh.. så rusade timmarna snabbare än ljusår.. Vi har tagit hand om varje sekund, om varandra och verkligen njutit av nuet, av tiden tillsammans..
Gjort sånt som vi annars inte kan göra..

Som att gå ut och äta på restaurang. Jodå, det kan vi visst göra med våra barn, med Bus&Piraten, men det är liksom inte samma sak då..
Det är skönt att gå ut och bara kunna tänka på sig själv och dig.

I lördagsmorse tog vi en promenad utmed ån, i solens sken, kände hur hösten sakta börjar greppa tag i sommaren..
Vi åt en hotellfrukost på Scandic, och satt länge och samtalade, en stund som jag aldrig kommer glömma..

Imorse hämtade jag fröken filur igen, min underbara dotter, och som vanligt möttes jag av leende och skratt.. av en kram gjortd av öm längtan och kärlek..

I bilen mot skolan spelade vi Pilutta dig och när Lena på skolan mötte oss på skolgården tittade Maya på mig och sedan mot bilen..

Du kan gå nu, farsan..

Hon har verkligen förändrats. Maya. Min lilla Snorpa.

Tankar om bloggen, om hur jag ska fortsätta, för jag har bestämt mig för att skriva vidare, men vill förändra, ta den vidare till en ny nivå samtidigt som jag vill behålla det som kännetecknar den.

Nu är det ju så att det finns en hel del annat att göra om kvällarna, som att natta en unge, diska, tvätta, binda några flugor, teckna, skriva mail osv osv..

.. och ni vet, den där tiden.. den är en underlig figur..

.. Ställde klockan på ca 4 inatt, men när den väl ringde så undrade jag stilla för mig själv varför jag ställt den så tidigt, när jag två timmar senare klev upp så kom jag på varför..

Äggen kokar, hallonen tinar.. min kvällsmat är snart klar..

Fortsätt läs.. för utan er har jag ingen att skriva för..

"Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det"..

U