Söndag.. del 1.

Så försvann en helg, in i minnenas korridor. I bersån av lycka. Som att sitta på Ramunderberget en vårdag i maj. Fnittra och käka fikon. Se över nejderna, takåsarna och så boka en resa till Köpenhamn. Fylla varje dag av skratt och närhet. Möta natten. I drömmarna.

Bland Tussi och Tom, fast det är en helt annan historia.

Maya växer och är en liten busig tjej, som mer och mer börjar tröttna på farsan. Skrattar gör hon, åt allt, och hon är väldigt charmig och har humor. Lite sarkastisk. Förstår så långt mycket mer än vad vi förstår.
Hon är som ett strilade regn av glitter och glädje..

Älskar att vara där hos er. Angie&Piraten. Doris&Bjarne. Bus&denförskräcklige..

.. och visst är pappa ganska bra ibland.. o när även vi leker Lady&Lufsen, så ler hon..

Kommer aldrig glömma leendet, det där allra första.. det som gnistrade av kärlek.. där lågan tändes..

(och, NEJ, hon hade inte magknip..)

Sedan dess har hon skrattat och gör så varje dag. Nästan lyckligare och lyckligare. Denna lilla pingla..

Jag älskar denna lilla pingla. Inget kommer hindra mig att ge henne det bästa av mig och alla möjligheter att alltid få vara lika glad. En dag kommer det, jag vet det, frågan om varför just hon har en CP-skada. En dag kommer alla frågor, om allt..
Jag har byggt en grund av kärlek och förtroende till min Maya. Att alltid finnas där. Att lämna och hämta henne på dagis varje dag, i cirkasisådär 300 veckor.
Att varje kväll ringa och säga godnatt, pappa älskar dig, när hon är på dagis.

Fortsättning följer..

U