Kalaskul..

Måndagmorgon, en underbar helg har svunnit bort och ligger nu som en påminnelse i själen att alltid ta hand om tiden. Inte glömma bort vad det är som gör det så magiskt.
Små lappar av kärlek.

Dags att hämta Maya på kortis. Det är en märklig känsla jag har i mig på färden dit. En känsla av längtan, men en även en strimma av något annat. Svårförklarad. Det är en viss frihet för mig när Maya är på kortis, en fläkt av ett annat liv, ganska enkelt och kravlöst.
Vi har det fantastiskt ihop, min bus och jag, och när vi återigen ses efter några dagar är det kramkalas. Då är pappa bäst..

När vi sedan kom hem på eftermiddagen ville hon inte vara någon annanstans än just i mitt knä. Vi flög. Då ligger hon på min bröst och trycker på min näsa, då startar flygplanet och hon far upp i det blå. Vi lekte Farmors lilla kråka och hon for som en vante på hit och dit, och skrattet det ekade i vårt hem..

På tal om kalas!! Ikväll har vi haft kalas för våra avlösare. Alla var bjudna, både de som jobbar med Maya nu och några som har jobbat med Maya, men tyvärr kunde inte alla komma.
Även bästa Safie kom hit, hon har ju faktiskt oxå arbetat som Mayas avlösare, men är Mayas resurs på dagis sen hösten 2009..

Gissa om Maya hade svårt att välja vem som skulle mata henne med tårtan!!

Äkta glädje att ha alla dessa runt sig. Emma, Anja, Evelina och Safie.. o så lilla Elton i Anjas knä.

Maya och Evelina. En helt fantastisk människa

som brinner för sitt arbete.

Maya och Safie. Där är i hennes knä är

Maya trygg.

Anja. Troligtvis den allra busigaste av alla. 

Troligen även den slarvigaste och tankspridda, men

vilken otrolig kärlek det är mellan henne och Maya.

Nu sover Maya. Jag ska ta hand om efterdyningarna av kalaset. Åter en dag att minnas.

Sovgott..