Ett svamligt måndagsinlägg..

Min vackra dotter är hemma igen. Nu ligger hon här, och ikväll gav jag tusen och en pussar på hennes nyponröda kinder. Hon blev vansinnigt irriterad på mig och tyckte att nu får du väl ta och ge dig, farsan..

Min helg har varit underbar. Gjort allt det där som jag vill göra. Minst sagt spännande. Nästan för spännande. Dock, sömnen, denna eviga tanke, om sömn.
Den har inte blivit riktigt sådär bra som den kanske kunde bli, men jag tänker att det är överskattat och att när jag gör saker jag gillar så blir jag inte lika trött ändå.. Det är värre att ha sömnbrist när man har det tråkigt.

Känslorna svämmar över. Tankarna likaså. Idéerna över vad jag ska skriva kommer och går. Tyvärr blir det totalt hjärnsläpp när jag väl sätter mig vid datorn.

Fast jag vet. Det finns därinne i själen. Precis vad jag ska skriva om. I veckan gör jag det.. Inte nu, för än har inte orden mognat.

Maya har somnat. Trött efter helgen och efter vårat stallbesök. Hon är verkligen jätterädd för hästarna, men min tro är att om jag är envis och åker så ofta som möjligt till stallet så kommer det en dag att släppa och hon kommer sitta på en hästrygg.

Det är en dröm jag har. Att få rida på fjället. Sadla hästen, med packning, tält, flugspöt och bara ge sig rakt ut i vildmarken. Laga maten på en muurikka, dricka vattnet från den kristallklara älven, och om kvällarna sitta vid lägerelden, höra hästarna äta, samtala om livet, om det vi inte förstår, eller bara låta tystnaden omsluta våra väsen.

En dag kommer jag göra det. Man ska uppfylla sina drömmar, då kommer livspusslet bli det allra vackraste när jag en dag lägger den sista biten. Den dagen jag drar mitt sista andetag.

En dag dör vi, alla andra lever vi.. Så lev, njut, älska, skratta, gråt..

Mina pusselbitar.

Idag när vi nästan var hemma ringde telefonen. Det var Alex.

- Tja, vad gör du, har du lust att göra mig en jättetjänst..

Några ögonblick av fundering. Jag var snussugen, hungrig och trött. Maya var hungrig och trött. Till och med bilen kändes lite trött och hungrig. Så hörde jag mig själv säga..

-Yes, vad ska jag göra??

- Ööhh..kan du hämta mig hos mamma och sen skjutsa hem mig och sen tillbaka till mamma.

Det snurrade till i min skalle, och för ett ögonblick ångrade jag att jag sagt ja..

- Ok, ringer dig när jag närmar mig stan.

Bilar överallt. Hungern sved i magen. Kände irritationen smyga som en tyst indian i mockasiner. En djävul i min vita springare..
Smaskade i mig en mandarin, och när sonen klev in i bilen, när jag såg Mayas glädje och innerliga kärlek till brorsan så sa jag till den där indianen att han kunde fara all världens väg..

Genom stan, med en tjattrande son, som bara har en sak i huvudet. Havsöring.

- Kan du i helgen, pappa? Fiska?

- Nix, sa jag och frös bara av tanken att stå utvadad i ett kallt hav.

- Nästa helg då?

- Nix, sa jag.. Då ska jag göra annat, men jag lovar dig Alex, det blir fiske snart..

Det är långt till sommaren.

Då ska vi bada, plocka smultron och trä på strå, se solen gå ner och berätta spökhistorier så inte ungarna vågar somna..

För sömn är ju ändå överskattat..

Om kvällarna vakar regnbågen och de fångar man bäst på torrfluga. Maya har varit med många gånger, Alex ännu fler.. Någon mer som vågar följa med oss??

Det är roligt och minnesvärt att sitta och titta på alla foton jag publicerat på bloggen. Alla bilder jag lagt ut i de senaste blogginläggen är från bloggen.
Här är när jag hade opererat mitt finger. Då var jag orolig för hur tusan jag skulle kunna klä och byta blöja på ungen..
Men man fixar allt. Allt. Allt.

Bara man tar det lite lugnt, och finner de rätta pusselbitarna..

Jag är en lycklig man. Vill smitta hela världen med min kärlek. Önskar av hela mitt hjärta att ge dig det bästa och finaste jag kan. 

Sovgott..