En himla massa röra.

Prinsessan sover bredvid mig igen. Det blev en mycket speciell lördag, där jag har kastats mellan känslostormar.
Somnade som en stock i soffan inatt. Vaknade klockan 7.. Asså, jag hatar när inte tänker. Nu missade jag ju en hel lång natt i min sköna säng. Vakna och känna hur dunet ligger som en smekning över kroppen. Hur den lent värmer.
Gick och la mig en stund och skällde på mig själv.

I lugn och ro gjorde jag iordning fiskeprylarna. Åt min gröt. Så susade jag iväg. ..Driving home..

Pling. Sms. Missat samtal, kortis. En hand som sluter sig runt. En positiv tanke som far som en blixt genom alla andra katastroftankar. Det är nog bara något jag glömt..
Pyttsan, Maya var sjuk.
Min vita volvo gjorde en piruett och jag var på väg tillbaka.. With tears in my eyes..

Bryter totalt ihop, i en fem minuter, för vad hjälper det? Ingen annan hämtar henne. Uffe, vad är bra med det här?
Jag fick ihop en ganska lång lista. Så när jag klev in på kortis och mötte Maya, sittandes i sin stol, och sken som en sol.
- Vad tusan gör du här, farsan??
- Men, Maya du är ju sjuk, vi ska åka hem.
- Absolut inte!!
Hon satt i mitt knä en stund. Kall om nästippen, sprallig som en gök, och ville vara kvar. Med personalen bestämde vi så.

..Driving home.. again..

Parkerar bilen, gör iordning mitt spö, klär mig, tar på ryggsäcken och börjar gå grusvägen ner mot viken. Ser den genom de kala trädens nakenhet. Kan känna doften av öring. Efter många års fiske i just den här viken känner jag den.. Som en vän ungefär.. Man behöver inte ses så ofta, man vet att allt finns kvar, orört, ibland stormar det, då vet man att det är bara låta det vara, det blir snart bra igen. Ibland är du sur som citron, då är det knappast någon idé att tjata. Då kan vi sitta tysta bredvid varandra.
Så är det med den där viken och jag. Idag kände jag att det fanns öring där. En kaffe. Begrunda, titta, ge det en chans, att sakta komma in i naturens rytm. Flugfisket filosofi. Idag högg det. I några sekunder var den på, en silverblank havsöring. Den skulle digna högst på julbordet. Gravad.. med nyklippt dill..
Sen var den ett minne blott. Kroken lossa. Då kommer han igen, pojken i mig, samma besvikelse varje gång. Då, för 40 års sen grät jag floder över en förlorad mört. Idag tar jag av mig hatten och tackar för chansen, är ändå rätt nöjd att jag lyckades lura den till hugg..

Den vackraste av alla fiskar.

Då ringde telefonen. Lovar er att det är inte många som ringer mig. Det kunde vara mamma, men hon jobbar, Alex kanske, hmm.. Såklart var det kortis.
Hade kräkts och hade kändes febrig.

Vet i tusan. Hon har ätit blåbärssoppa och fått sond, mer än vanligt totalt i magen. Visserligen under en lång tid. Nu har det gått 2,5 timme sen och hon sover gott. Vi får se. Det kan vara knappen som spökar. Vi får se..

..och göra det bästa av det som skett.

Nu rörde sig Maya. Panik. Hon spyr tänkte jag, men hon ville bara vända sig om.

Det kommer bli en vaken natt. Tänker ordna några goda mackor med panerad rödspätta och lite remoulad.. or not.. Det blir några mackor med stekta ägg, för jag har glömt att handla..

Nu tappade jag tråden. Tur att jag inte stickar.

Sovgott.