En blick av verkligheten.

När hon vaknar på mornarna vill hon krypa in under mitt täcke och ligga sked, vila sitt huvud på min arm.
Igår somnade hon om och tillslut var jag tvungen att viskande sakta väcka henne för att vi skulle hinna med det vi ska för att komma i tid till dagis och jobb.
Det är som en smekning och magiskt underbart att vakna så.

Inatt vaknade hon. Mer eller mindre i sömnen drog jag mig henne intill mig. Pussa nacken och sa att nu sover vi en stund till.
Tyckte nog att det var alldeles för mörkt ute, och sneglade på klockan. 00.37. Jag log och insåg att jag fortfarande hade en hel natt att sova på.

Hon drömde. De där små fötterna sparkade. Jodå, det är mysigt att ligga sked, men tillslut fick jag nog och bäddade om henne under sitt täcke.
Då drog hon en suck, och sov lugnt ända fram till dagen ljusnade.

Lek och bus, något som är en självklarhet i en sexårings liv. Spring i benen. Rackartyg. Vi lägger oss i soffan, och stora pappa björn kommer och säger godmorgon. Han är lite vresig sådär på morgonen, mest på mig, biter mig i näsan, Maya skrattar.
Pappa björn har några barn, vovven (underligt) lilla björn och lillalilla björn. Alla kommer och säger godmorgon, kelar, busar, och gör morgongymnastik ihop med Maya.
Ni kan ju tänka er. Det är helt fullt i min famn. Med barn och björnar.

Matning. Stretching. Sedan vill hon sitta själv och se Djursjukhuset, medans jag bäddar, plockar fram kläder, tar en dusch, äter min frukost.

Påklädning. Spänner fast henne i rullstolen. Så iväg. Genom staden, med Astrid på högsta volym och Maya får visa vägen. Filuren vill förstås ta längsta vägen. Visar vilket håll jag ska svänga med att antingen lyfta vänster eller höger arm (fast den har hon väldigt svårt att lyfta)..
-Nähä, du fröken, den vägen blir alldeles för lång idag..
Då, tittar hon neråt, böjer huvudet och sneglar på mig. Hennes sätt att säga..
- Snälla pappa..

O vem tusan kan motstå de där tindrande ögonen. Leendet. Skrattet av lycka när jag ändå svänger och kör den vägen. Den långa. Då hinner vi lyssna på nästan alla de där allra bästa låtarna.

Vi pussas hejdå.

Hon möter mig med samma leende som hon gav då jag åkte. Det är som tusen skimrande stjärnor. Len lyrisk lycka. Ett liv fyllt av kärlek.

Det är lite konstigt. Vi har ett chokladtroll som bryter sig in i vår bil. Hon lägger choklad i handsfacket.
Pappa tycker det är perfekt, för det gör att både pappa och dotter behåller det goda humöret efter en lång dag på jobb och dagis.
En bit. En liten bit choklad.

Avlösning. De traskar iväg på sitt äventyr och jag hör Mayas skratt när jag sätter mig i bilen för att ta mig till gymet.
Min tid.

Släcker ner, tänder stearinljusen. Massage. Saga. Så bäddar jag ner henne, gnuggar nos, pussar kinden och säger godnatt..

U.