En bit som passar i livets pussel.

Livet liksom porlar på. Både Maya och jag mår oförskämt bra. Kvittrande som en symfoni av lockande pockande lust att upptäcka.
Något har återfötts i mig. Min fantasi är tillbaka, mitt skapande, min kärlek till det som sker. För det är en magisk resa vi gör, varje dag.

Alldeles som vanligt vaknar vi varje morgon, ibland ganska tidigt, ibland alldeles för tidigt men den här veckan har det varit alldeles försent.
Dock tänker jag, att vad är det jag är försenad till?? Varför ska jag stressa iväg till något som ju ändå ligger kvar.
Så vi softar vidare i soffan. Åker senvägen till dagis. Lyssnar på Pippi och Madicken så det skrålar i högtalarna.
Vi skrattar. Ler. Kelar. Chillar...

..och löven fladdrar röda förbi..

Sommaren tynar sakta bort, mörkret gör inbrott och skuggorna blir längre.

Jag är fattigare än någonsin, men känner mig rik och euforisk av livets möten. Stolt att känna vad som egentligen är viktigt.
Idag hade jag en trevlig lunch, med ett samtal som förde mig närmre det jag anar i själen. Förändringar på gång, på alla plan, och nu är det bara jag själv som är hindret till min framtid.

Stannar upp och ser spindlarnas verk. Daggvåta nät som glittrar i morgonsolens första strålar. Stannar upp och känner hur dofterna av sommar har försvunnit. Det är bara resterna kvar, en doft av jord. En bränd umbra.

Smaken av sömn, hmm, den kanske jag saknar. Men, nu ligger jag inte och vänder och vrider mig av tankar som far likt karuseller utan jag sitter vid mitt ritblock och skapar till sent in på natten. Då är det som sömnen inte är lika viktig, det är som min själ ändå får vila.

Semesterdag imorgon. Nice!! Maya ska till kortis och jag ska njuta av varenda sekund. Har en del inplanerat, och vet att det kommer bli bra.

Nu sover Maya. Inbäddad i nytvättade lakan, duschad och fått en lång massage i stearinljusens sken.

Jag ska plocka fram mitt block och pennor..

Sovgott!