Snön faller och vi med den..

En helg har skimrat fram, minnena lägger sig som nyfallen snö och gnistrar av tusen och åter tusen stjärnfraktaler i själens vintergata.
Kallt när man sakta tassar i den tidiga morgonen. Isande hjärta av trötthet. Sorgens hand griper tag och demonerna viskar, hasar närmre och närmre, kan känna andedräkten, osande hånflin, ekot av ord.. "Vem tror du att du är, du klarar inget, du är inte bra, du är tråkig, tråkig, inget värd.. "

Fladdrar förbi, sticker och sårar för ett ögonblick.

Hämtar solstrålen, leendet hon ger, skrattet av lycka när pappa kryper ner under täcket och ligga på min arm och lyssna på saga.
Lek och bus hela förmiddagen. Sedan kommer pappa på den briljanta idén att vi ska sortera mina pennor. Hmmm..

Blyerts, akvarellpennor, vanliga färgpennor och bläck. Alla i varsin hög. Det tog tid..lång tid.. Jag är ett pennmonster.

Sagoteckning när jag känner att jag behöver lägga ifrån mig den teckning jag håller på med, då är det skönt att låta fantasin flöda.

Underbar helg. En spännande vecka framför mig. Möjligen får jag verkligen några beslut att tänka igenom över nästa helg, om min framtid.
Jag vet redan nu att nästa helg kommer bli perfekt. Precis som jag vill.

Nu sover fröken. Jag nattade tidigt.

Tänder kandelabern, lyssnar på musik och fortsätter in i det som är min värld. Där bara mina finns.

Ulf Lundell – Snön faller och vi med den

Sovgott..