En ordinär tisdag, en jävligt varm sådan.

Igår var Maya hos frissan. Alexanders flickvän är frisör och dit gick Maya med farmor och AnnaMaria. Vår underbara avlösare som alltid ställer upp.
För tror ni Maya vill ha med farsan när hon ska klippa sig. Pyttsan.
Hon var så enormt långhårig och morgon som kväll har det varit ett fasligt kämpande med att borsta håret. Det är ganska lockigt, och så trasslar det till sig när hon hela tiden sitter i rullstolen och gnor huvudet mot nackstödet.
Hon blev sagolikt söt!!

Ni vet, att ha en dotter kan ställa till det lite för en far. Jag är inte speciellt van att måla naglarna eller andra lite mer tjejiga saker.
Som att sätta i en hårklämma. Det är lurigt. Fast det blir bättre för var dag.

Hon växer. Då och då kommer även de tankarna.  Kommer in i puberteten. Att hon en dag får mens. Då tankar och känslor blir annorlunda. Vem är jag? Hon kommer bli kär. Ha tankar om sex.

Jag mår, fast jag knappt får en blund om nätterna, alldeles förträffligt. Äter bra. Clean food. Tränar. Tar hand om Maya på bästa sätt.

Dock är huvudet fullt av funderingar om att förändra livet. Om assistans. Flytta. En inre önskan säger att jag vill kunna ge min dotter ännu mer tid, för att träna, träna och åter träna med henne. Kommunikation. Kroppen.
Skapa alla förutsättningar jag kan ge, för att hon ska gå in i vuxenlivet med en självkänsla och självsäkerhet. Lära sig säga NEJ. Att bli någon. För hon är smart, min lilla donna!!

Det är katastrof på Mayas dagis. Ingen personal som kan ta hand om Maya. När "sommarförskolan" började och all ordinarie personal gick på semester var det meningen att EN tjej skulle ha ansvar för Maya. Dom känner varandra och jag kände trygghet i det. Hon sjukskrev sig andra dagen och är fortfarande sjukskriven. Då klev en annan tjej in. Maya tyckte om henne och allt funkade jättebra. I måndags när jag lämnar Maya är det återigen en ny tjej, för den andra hade tagit semester!!??
Denna tjej hade ingen aning om hur man gav mat i knappen. Hon jobbade en dag. Idag när jag hämtade Maya var det igen en ny personal. Som inte alls känner Maya. Vet inte alls hur hon ska sättas fast i sin matstol eller rullstol. Vet inte alls hur man kommunicerar med bilder. Har ingen aning om att Maya kan få panik när man ska byta blöja. Inget om EP.
Hur tryggt är det då att lämna sin dotter??

Jourhavande rektor fick ett samtal från en ganska arg pappa. Arg och ledsen. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag överhuvudtaget ska lämna Maya imorgon. Däremot har jag bestämt mig för att gå vidare med detta.
Ett möte med rektorn bokar jag in nästa vecka för så här får det ta mig fan inte gå till!!

Alla har rätt till en trygg och säker förskola.

Hon var väldigt trött när jag hämtade henne idag. Typiskt när det är personal som inte känner henne. Jag skäller inte på dom, men Maya blir trött när hon inte blir förstådd. När det hela tiden ska göras saker. Nästan daltas.

Vi åkte hem. Gav vatten i sonden. Tog en promenad utmed ån. Handlade glass och gick till gymet och åt glass och drack kaffe. Skrattade gott. Sakta blev Maya det lilla bustroll hon är. Ville spruta vatten med sondsprutan på personalen.
Hon sprider glädje. Ögon tindrar. Vackra sådana.

I sakta mak, med mörka moln i horisonten, strosade vi hem.

Mullrande dån. Tyvärr kom inget regn och rensade upp den kvava luften. Vi dansade regndans, men det hjälpte inte ett dugg. Kanske gjorde vi nåt fel, Maya och jag.

En dag med strilande regn skulle göra gott för höstens svampplockning.

Kall dusch. Tvagning. Massage. Emil och pappa som ligger nära. Då somnar man gott.

U.