Fredagkväll, ensam, sad but true..

Jaha, åter en dag till ända.. Har varit iväg och fixat en del idag.. I Skänninge av alla ställe..
Var några år sen man satt där o uggla..Haha..
Käkade lunch, med trevligt sällskap.. och när jag blev själv satt jag länge på en bänk, tänkte, filosofera.. Fick känslorus i kroppen, som inte går att förklara, men jag kände mig för en stund så ensam, längtade verkligen som jag inte gjort på många år.. Längtade efter dig, var du nu är.. Dig som ger mig kraft att orka med vardagen, Maya och alla enorma känslotillstånd hon, hennes existens sätter mig i..

Livet kommer ifatt ibland, och tar tag i mig.. Vet inte varför, är väl känslig, alltför stark, men där på bänken, vid vattnet i det lilla samhället blev det för mycket.. Tårarna rann som floder, jag grät som ett barn, det där barnet inom mig.. Den, lilla Uffe, 5-6 år, dig vill jag ta upp i mitt knä, hålla om och säga att -det blir bra, ingen ska skada dig mer.. Så ska jag krama honom, visa den kärlek han så oändligt saknar, letar efter.. Fortfarande..

Shit, det är likadant nu, här i min ensamhet, den jag har valt helt själv, känner mig så förtvivlat ledsen.. Är det trötthet? Eller är det; Dig, som Du är, som jag hela livet velat haft..
Gett av min kärlek till en o annan kvinna.. Vill ge den till Dig, för du, liksom jag kan ge tillbaka och tillsammans med dig vill jag lära mig att.. Äntligen njuta av att få, ge mig hän..
Behöver ditt bröst att gråta ut på, dina händer som smeker mitt hår, dina läppar som kysser bort mina tårar och säger:
- Uffe, jag är här nu, du är inte ensam längre, ingen kan skada dig.. Bli, känna den ömma trygghetens famn...

Är det situationen, allt som hänt de senaste åren.. Min ensamma roll som förälder, beslut man tvingas ta, Mayas handikapp, den förbjudna sorgen att hon inte är som andra barn..
Men ack, vad jag älskar det lilla livet..
Visst är det skönt att jag nuförtiden kan lämna Maya till mamma eller syster.. och få några timmar för mig själv.. Men man får nog betala en del av det man sopar under mattan, av känslor, ofrånkomligheten i det förgångna..
Och självklart av att ha haft skötseln, ansvaret av en liten bebis från första dagen, dygnet runt , sedan den 27/2 -08..
Men det jag tror har varit känslomässigt "tuffast" det är att inte ha någon att dela lyckan med. Den lycka två älskande människor ska känna för sitt barn, det nyfödda helt oskyldiga livet.. Jag har fått vara både mamma och pappa.. Varje kväll (en sisådär 500) har jag vaggat, sjungit gonattvisor, lagt min dotter till bröstet, låtit henne höra mitt hjärta och känna min oerhörda kärlek..

Ok, back to reality, vad gör Uffe då, nar han kommer in i dessa korta perioder av total hopplöshet, sorg och tårar som rinner i floder, går ej att stoppa dom.. Och skiter fullkomligt i att jag kan, gör, gråter var jag än är.. -
Bry Er inte, tänker jag bara, om människor som tittar konstigt på mig i affären.. Jo, jag skakar på mig.. Tänker på min andning, på det positiva i livet, att jag är en lycklig människa, jag är en MAN, som kan visa mitt innersta väsen..

Livet är i en ständig förändring, mitt, ditt.. Likt Kosmos, världsalltet har det alltid funnits och kommer finnas i oändlighet..



Musiken!! Hjälper mig!!
Körde milen till Borensberg, lyssna på Metallica, högt, har några låtar som jag älskar.. Helt underbar terapi.. det är som deras musik blåser ut hjärnans alla tankar, det "onda" försvinner..

Jaha, KUL att höra från Kusin Lina!! Hoppas du mår bra!! Hälsa pappa Peter, han kanske läser detta med, isf, Tjena!!

Jo, du anonyma, samtalar gärna om feminism, jämställdhet och så mycket, mycket annat..
Och, tack för din kommentar "san"!
Det är nog det jag menar, med dagens porr, och ständiga sökan efter en "perfekt" kropp..
Både killar och tjejer far illa på olika sätt.. Tjejerna gör ju allt för att synas, bli sedda, älskade och killarna utnyttjar detta (utan att själva vilja det egentligen)..
Det är otäckt, mycket, mycket otäckt.. Det är fan i mig vår plikt som vuxna att sätta stopp för det, vi MÄN, måste ta vårt ansvar och visa att vi är många som INTE endast ser kvinnan som ett objekt!! Och vi, det måste bli ordentliga straff för incest, övergrepp, våldtäkter.. Det är inte acceptabelt att vuxna människor tar sig rätten att utnyttja barn, ungdomar, endast för sin egna sexuella lust, det måste vara hårda, kanske livslånga straff..
Jag blir så tvärilsk, och får lust att skapa ett medborgargarde och ta tag i saken på egen hand.. Klå upp dessa män som utnyttjar så ingen annan jävel vågar göra samma sak!! Finns så många dimensioner i denna diskussion, om medias, internet, reklamens fel och oegentligheter i samhället.. Men den diskussionen får jag ta nån annan dag:)..

Lägger ut några av Uffes "terapilåtar".. ..Enjoy!!

Tänker på dig mest hela tiden.. Kramar U..