Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

onsdag 5 september 2018

Skapa underverk

(eller då det inte blir som man tänkte)


För mig blir nyckeln till förändring är tid. Bodil Jönsson, fysiker, författare och professor, har skrivit många tänkvärda böcker om tid. Kan rekommendera att läsa, för att få perspektiv på klockan. 

Hon skriver bland annat om ställtid, som handlar om tiden vi olika människor behöver för att ställa om sig till nya situationer. 
I det lilla och i det stora. 

Vi söker qiuck fix på vår jakt efter att lyckas. Kortsiktiga lösningar som ändå kommer kosta samhället gigantiska summor. 

Det är grunden som gör att jag står stadigt. Jag har ankrat och är trygg. Det är det man en gång sår som blir en vacker blomma. Roten till allt. 

Om jag sår en svastika kan det ju inte det färdiga resultatet bli en blåsippa? Eller ska det vara symbolen för vår? En ny tid. Ljus framtid??

Tänk på det. 

Djupa ideologier är som gamla hundar. 

Så.. till något helt annat..

Känns bra med livet. Igår var visserligen en sån där dag då allt bara gick snett, där blev det inga underverk gjorda, eller..?
För idag var en underbar dag.. troligen lärde jag mig en del av läxan..

Lurar på. Metallica. Susar fram i trafiken. Glider upp vid Mayas skola och går över skolgården. Ser att Maya är på picknick ute på en gräsmatta med två av sina bästa polare. Två klasskompisar kickar boll.. 

Dom är tre grabbar som kommer fram nästan varje dag. Ulf säger dom, hahaha.. Sen lär jag dom gilla hård trashmetal, men dom verkar mest få ont i öronen. När Maya och väl går hemåt så säger jag.. 

- Ha en bra kväll så ses vi imorgon..

- Nej, det gör vi inte, säger Lena

Nej, nej nej.. inte igen, jävla Bjarne, varför?? Världen snurrar lite fortare. På ett ögonblick går hjärnan igång.. "Hur fan ska Ulf reda upp det här då"? Han ställer till det för mig. Bjarne.

Världens bästa assistenter räddade mig. Allt löstes perfekt och jag och Maya får sovmorgon imorgon. Yes.. Life is nice..

.. Det är också vänner.. Jag har väldigt få vänner som jag verkligen delar allt med men de två jag har är de allra underbaraste själar. Mina är en av dom, trots sin ungdom är hon en av de mest godhjärtade jag mött. Hennes livsglädje och kärlek. Hon dömer aldrig. Hon kan få mig att skratta så tårarna rinner. Hon finns liksom alltid. Varje morgon en godmorgonsnap.. Man blir glad av sånt. Av att någon tänker på mig trots att man knappt har vaknat. 
Hon tar sig alltid tid och hon dömer ingen. 


Mina&jag

Nu ska hänga med några blyertspennor och ett par lurar..

Alla visdomsord är slut.

/U


Inga kommentarer: