Kunskap är Mackt.. :)

Det är bara ord. Ord som flätas samman till meningar. Till ett liv. Precis som att 1+1 ibland är lika med tre.. Men, det kan det ju inte bli, det har vi ju alla lärt oss från barnsben.. Då fröken Birgit Fredriksson stod där framme och sa 1+1=2.. O då måste det ju vara så..

Jag hade en etta i svenska. Det var nog med nöd och näppe jag överhuvudtaget blev godkänd. Jag vet fortfarande inte, så där på rak arm vad ett verb är, eller adjektiv, eller substantiv. Fast jag har faktiskt en ett årig utbildning i litteraturhistoria..

O jag ser meningar som ett pussel av liv..

För mig blev det en ekvation som till slut blev 2, fast på något sätt är vi ändå ett..

Tack mamma! Min mamma. Du födde mig, du lärde mig, du sa nej och låste mig ute och på det sättet födde du mig igen..
Ikväll, är jag såå tacksam att du kom hit och var barnvakt åt ängeln. O tack Mia, vår avlösare att du kunde komma några timmar och hjälpa till. För min mamma är nu så dålig av sin Spinal stenos att hon inte längre kan bära Maya. Men, du finns. Med ditt hjärta och hela din underbara förtrollande själ. Du berättar de sagor du en gång berättade för mig och ett skimmer av ömhet sprids i rummet när du är i det..

Jag då? Jo, middag med mina arbetskompisar och sedan en föreställning med Henrik Fexeus, http://www.henrikfexeus.se/.
Har läst hans böcker och fascinerats många gånger av det sätt han tänker..

O jag tänkte en gång i tiden.. att hur dum får man vara att ett plus ett är lika med tre..!!

O en annan gång tänkte jag så här..

"Tänkte tanken, att tanken måste nog snart börja tänka andra tankar, tanka tanken..annars kanske inte tanken tänker tankar längre.. fyy, vilken hemsk tanke.."

Igår när jag glömt Mayas medicin.. Det man inte har i hjärnan får man ha i tanken.. tänk på den..

Kanske ska jag tacka min gamla svenskalärare, Lars Nilsson för att han aldrig kunde lära mig, vad heter det nu igen, ehhh.. o efter lite googlande.. kommer jag på det.. Grammatik!!

Ju fler som säger det. Ju längre ifrån kommer jag det. Att skriva en bok. Så snälla.. Hur ska jag kunna det, som inte ens vet vad en ordklass är..

Fast.

När man vandrar med midnattsolen i sina ögon, blickar ut över flyende horisont, sitter ned vid kvittrande bäckar och ser kungsörnen sväva i friheten..

Så..

Vem behöver ordklasser då??

Det är ju bara ord.

O den lilla bäcken i början av livet.. breder senare ut sig i det som är oändlighetens hav och du och jag, små mikroskopiska atomer i ett universum av tindrande stjärnor.

Imorgon är det lördag. O du och jag är bara just du och jag. Vi ska göra glass. Ta en lång promenad i solens sken eller i regnets dropp.. Vi ska laga mat. Vi ska spela en slant på hästar. Vi ska vika kläder. Vi ska helt enkelt leva ett liv i det lilla.. enkla.. en pusselbit..

Magen kurrar. Hungrig och lite trött ska jag nu ta mig en burk kvarg. Så det så.

O hörreni, kom ihåg en sak. Att stanna upp då och då, skadar aldrig.. Det kan till och med vara så, att du får uppleva något helt annat än det du är van vid..

Sovgott.. U.