Glass, film och så en envis disk..

Vi vek aldrig några kläder. Det hann vi inte. Men, glass gjorde vi. Såklart. O ett grundrecept är ju bra att ha..

O så fixar vi till den så där alldeles extra gott.. Det blev en vaniljglass med dumlekolerippel.. En sån glass går ju inte att ha för sig själv, bjöd hit farmor och livet var liksom bara fullt av glädje.. o skratt.. o bus..

Fullt ös. Brukar tänka på det när jag kommer tillbaka till jobbet på måndagar och hör alla hur utvilade dom är.. :)
Eller när någon säger, "Äntligen fredag".. Jo, jag tycker om det, helg och ledigt, men det är ta mig tusan inte semester och ligga i soffan och vila..

Det var alldeles kolsvart när vi, eller Maya vaknade. Pappa strejkade!! Totalvägrade att gå upp och helt nonchalant sov jag vidare. Så det så. Fröken bus somnade också om och vi sov ända till 8, wow..

Sedan skrattade vi.

Tänkte att vara smart och åka och handla ganska skapligt på förmiddagen. Det är inte bara jag som är smart.
Vi var inte ensamma. Det gillar Maya, men inte jag.

Det är viktigt att röra i glassen, Maya!! Inte äta upp den..

Matlagningens dag. Först potatismos med panerad kungsflundra, o lingonsylt!!!! Nja.. det var inget pappa tyckte var en höjdare, men fröken mumsade och åt..
Sedan, Uffes berömda köttfärssås.. Den har gjort succé många gånger.. men, konsekvensen av matlagning är disk..
Så medan farmor duschade en sprallig tjej tog jag tag i disken.. Det, gott folk, är något jag tycker är såååå enormt tråkigt, att diska.. men, jag log ändå.. av fnittret från duschen.. tillgivenheten, och den innerlighet stunden, dagen har gett.¨

Min blogg, tanken var att den från början skulle handla om hur det är att leva med ett barn som har en cp-skada. Det är väldigt speciellt. Men, mitt hjärta säger.. att i så stor utsträckning som möjligt se Maya som vilken unge som helst.
Fast hon behöver många hjälpmedel för att klara sig och har ett 100% hjälpbehov. Som att duscha..

Lägger ut den här filmsnutten, mest för att visa, en glimt in i vår vardag. Att det kräver, men samtidigt är lycka.
Visst kan jag då och då tänka, om hur det skulle vara om Maya kunde själv.. Gå, sitta, prata, leka själv, bada.. Ta min hand och gå över den där ängen, ner till sjön, plocka mask och sitta på bryggan och meta.. springa.. berätta om allt.. fråga, fråga.. om allt..

Det är inte så.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra..

Nästa helg. Då är jag igen vid havet. Blickar ut över den magiska skönheten.. där jag verkligen får lugn och ro i själen..
Min son är förhoppningsvis med då.. o vi får tillfälle till samtal och gemenskap, o fiske..

Foto: Alexander Lindahl

Det blev filmernas inlägg. Men nångång måste det ju bli det också.. eller hur..

NU. Mer mat!!

Sovgott.. U.