Herr Disträ och Fröken Lärka..

Somliga mornar är sängen skönare än andra. Somliga mornar är det nästan omöjligt, då täckena känns som de ljuvaste kramar och kudden är den allra finaste vännen..
Imorse var det en av de där somliga. När Maya vaknade la jag henne intill mig, på armen och så sov vi vidare. Log i drömmen. Struntade totalt i väckarklockan. Det blir som det blir, dessa dagar, de somliga..
Oktoberregn. Gråa skyar. Vad gör det, i livet som är.. Någonstans i själens inre vrå.. är det ändå alltid, vår..
Ni vet, då löven är nyfikna och porlandet från takets dropp, gör att kroppen spritter, lockar, pockar till spännande äventyr..

Dock.. tillslut är det dags. Upp, upp. Kaffet bubblar. Vällingen sådär alldeles perfekt ljummen och medan regnet fortsätter smattra ligger vi i soffan och ser Bolibompa, kittlas, och stretchar ben och armar. Masserar stela muskler. Spastiska. O Lärkan fnittrar. O Herr Disträ kommer på, att jag har en del att göra, denna tisdag i livet.. , eller just det.. torsdag..

På med kläder. Ner till bilen. Genom stadens gator vi far. En röd Volvo och så vi.. Exakt bara 15 minuter försen anländer jag till arbetet och exakt på pricken i tid är jag hos mitt första besök.. så varför stressa?

X2000. Ilfart. Stannar jag upp och lyssnar på orden som berättar. Telefonsamtal. En bil som plötsligt börjar koka. Att hantera situationen.
Det går så klart bra, tar en promenad ihop, han och jag.

O så, min alldeles egna promenad, den jag brukar ta genom stadens gränder och torg. Tar mig tid en stund, på min lunch att stanna och prata, med dom som sitter på bänkarna. Ett annat liv. Sprida glädje och kanske kanske sår man ett frö av förhoppning i den bistra verkligheten. Att jag ger värme och ser mina medmänniskor precis som de själar de är. Att slipa bort stämpeln. Vad kostar tio minuters samtal??

O så var det det där med korvtorsdag. Hämtade Lärkan några minuter senare än vanligt. ( Där kom kanske kostnaden av samtalet), lika glad som alltid och helt spralligt upprymd.. För vad kan vara roligare än ICA Maxi, kokt korv, CocaCola och titta på alla människor som går förbi??
Nästan, framme så kommer jag på.. just bövlar, satan, f-n, och alla ord som Emil lär Ida och några till så jag får hålla för öronen på en skrattande tjej..
Mayas medicin!! Jag skulle ju hämtat den idag. På apoteket vid sjukhuset.

Det är vid såna här tillfällen det är oerhört frustrerande att Maya inte kan prata. Att förklara.  Lika frusterande är de långa bilköerna. Men, Herr Disträ får stå sitt kast och resan till apoteket blev ihop med sagor och den förskräckliga kittelormen som då och då högg en CocaCola sugen tjej i magen..

Man kan fråga sig varför medicin till barn ska vara så hiskligt dyr???

Från det ena till det andra.. Jag har alltid drömt om att vara kock.. eller silversmed..

Det blev en korv iaf, och CocaCola.. O såklart, ett race inne på Maxi.. kurragömma bland overaller, men skorna, en del kamper måste jag vinna, så skoavdelningen gick jag omvägar irån för att slippa..

Kom hem alldeles försent, men med ömhet för en magiskt bra stund. Maya och jag.

O så. Var det något jag glömde?? Såklart det var.. men det tar vi imorgon, eller hur..

Sängen. Levande ljus. Sked. Sagor från fantasin. Om galopperande hästar och prinsessor i rullstol.. Om en mus som trillar rakt ner i det stora svarta hålet och blir tillfångatagen av den elaka häxan. Pippi och pappa, som räddar. O så är alla där, i vår säng.. vill sova ihop med Maya och när jag blåser ut ljuset ser jag hur ögonen faller ihop. Hon är i drömmarnas land, min lilla underbara Lärka..

Herr Disträ sitter och funderar. O skriver både här och där. Simultanförmåga har han iaf.. det kanske beror på nåt.. inte vet jag..

Sovgott.. U.