Magröntgen med ett skratt..

.. I över fyra år har prinsessan varit helt förtvivlad och panikslagen när vi varit på sjukhus. Det har till och med hänt att jag bara tagit henne och gått ifrån en del besök för att det helt enkelt inte gått. Omtanke för henne.
Nu, har jag under flera dagar pratat om det här med att hon ska göra magröntgen. Har visat på hennes docka, Lisa, på ett ungefär hur det går till.. O så har jag bett Safie, dagisresursen att prata med Maya om det också..
Idag, tack och lov verkar det ha lossat. För Maya var helt och hållet underbar, underbar och charmade sjuksköterskan, läkaren och visade nästan ingen rädsla alls.
Men, när det var dags att ligga ner på britsen, då kom det.. Panikskriket. Tårarna. Stel i hela kroppen och man kan ta på hennes rädsla.
Men (igen) så förvånade hon mig..o gjorde min själ bubblande glad.. för plötsligt lugnade hon ner sig och hennes porlande magiska skratt ekade i det annars ganska trista undersökningsrum..

Hur det gick.. nja.. efter nästan tre timmar så ville dom att vi skulle komma tillbaka om ett par timmar och ta några fler bilder.. då sa faktiskt jag nej.. Maya var tröttare än tröttast och hungrig och började bli gnällig och uttråkad.. o jag tänkte.. Om jag åker hem nu, Maya inte får äta och så ska vi tillbaka hit?? Hur går det då?? Är det inte att äventyra att det gått så bra nu? Dom bilder dom vill ha, går att göra om en annan dag.. så.. mitt beslut blev klart och tydligt.. Nej, vi åker hem nu..
Maya blev glad, men i mig gnagde oron. gjorde jag rätt?? Vad tycker ni.. Lite feedback, tack.. (hoppas på att ni tycker som jag, förstås :)

Hade jättesvårt att somna igår. Någongång mitt i natten kom äntligen John Blund och tog mig till mardrömmarnas land.. Den som jag drömt så många gånger nu.. samma dröm.. lite olik varje gång.. men bara otäckare och otäckare.. Drömmer att maya kommer inkrypandes in i mitt sovrum, med armar och ben i groteska ställningar och ropar.. skriker.. - Pappa, pappa hjälp mig hjälp mig.. hennes tårar rinner i ett ansikte förvridet av smärta.. Drömmen är hemsk.

Klockan 05.15, vaknade Maya och jag grät nästan av trötthet. Av drömmens bilder. Oro. Ensamhet. Just då, önskade jag av hela mitt hjärta någon som sa.. - Sov en stund till Uffe.. Tänk att slippa en, bara en dag i veckan..o kanske även få en kopp kaffe på sängen.. :)

Äsch då, som en fin vän sa.. Imorgon är en ny dag. Ny morgon och troligen är jag lika förbaskat trött då.. så jag får väl släcka ner, stänga av dator och teve.. o lägga mig med en bok och hoppas sömnen blir av godartad sort inatt..

Sovgott.. U.