En mental höger

Att se ett gäng SD:are stå och sjunga högt till "One Love" med Marley är väldigt komiskt.
Om man inte tänker längre än till sig själv lever man i en bubbla av rädsla.

Länge höll jag på med bustrick, som att sätta upp stickers. Gjorde det till och med när jag var ute och gick med Maya i barnvagnen.

"Le, för fan"

Men man växer och blir vuxen. Eller?

På ett sätt en klippa i alla lägen. Auktoritär när det behövs. När orättvisa råder eller när det är en människa som inte blir hörd.
Jag vet att jag handlar rationellt i akuta lägen.

Är medveten om mina rädslor och fördomar. Samt även att jag har rädslor och fördomar som jag ännu inte är medveten om.

Alla dessa människor jag mött genom livet. Från MC-gängen till travvärlden, fiskhandlare, fönsterputare, blombud, expedit i jakt/fiskebutik, systembolaget (vilket är ett kapitel för sig själv).. Sen allt annat.. kroglivet.. musiken.. alla knasiga resor..

Viket underbart liv vi lever, fröken bus och jag. Är så stolt att vara hennes pappa. Min solstråle. Skatten vid regnbågens slut..

Jag är som en urskog. Står pall. Men

Nu börjar rutinerna igen. Upp. Iväg. Hämta. Träna. Sova. Mörker. Jul. Nyår. Jag gillar hösten, men jag gillar inte vintern, men jag ser fram emot att åka till fjällen och åka skidor.. wow så kul..

Jag letar fortfarande efter den allra perfekta källan till glädje och återhämtning.. Jag får hålla ögonen öppna..

Zappa i lurarna. Ungen sover. Huvudet värker. Sonen har hört av sig. Det är tomteblosslycka..

Vi ska sova snart. Min bus och jag.

Dags att släppa taget och leva mitt liv..

Gör det du med.

/U