Drog söderut idag, en polare och jag, hängde på stranden, badade inte eftersom Vätterns vågor var ganska kalla, och det räckte med vinden som kylde.

Men, wow, vad solen tar..

Ibland måste det finnas nån ängel som styr livet. När ödet bara slår till. När allt blir exakt rätt i samma ögonblick.

Kalabaliken hos Lindahls imorse. Jag vaknade som en drunken säl på soffan kl 04.14. Tar mig yrvaket och med rufsigt hår in till sängen och klämmer mig ner bredvid Maya som trots sin lilla späda kropp kan konsten att breda ut sig.

Somnar om och drömmer något som jag inte alls vill vakna upp från. Men verkligheten väckte mig. Mayabus vill se Sommarlov. Först vägrar jag. Täcket är för skönt. Kudden likaså. Jag blir som en trotsig femton åring och vägrar. Maya blir arg.
Så jag hasar mig upp, och kollar köksklockan ( när vi är lediga stänger jag av eller har flygplansläge på mobilen, den är förbjuden i sovrummet) och ser till min fasa att den snart är 8..
60 min att göra iordning Maya, men allt.. det funkar inte..

En styck pappa far omkring och får inget gjort. Kaffe. Snus. Andas. Då kommer jag ihåg att jag glömt köpa havregryn. Fan, Bjarne, tänker jag..

Då kan inte Maya få sin frukost (mixar 1 dl havregryn, 1 dl turkisk yoghurt, 1 ägg, halv avokado eller banan och ger i knappen).
Gjorde ett försök att mixa min muslii.. men det var dömt att misslyckas. Gav upp. Maya fick sin frukost på fritis.

Strandhäng med en vän. Träning. En stund med Maya.

Herr Lindahl är trött. Med rätta. Funkislivet kan bara förstås av någon som själv är där. Man lever i det hela tiden.
24/7.

Mitt liv förändrades den där februari dagen. Solen lyste och Maya kom till världen. Vad hon har lärt mig om kärlek. Om att stanna upp och ge. Tid. Respekt.

Själv tänker jag att godhet är bra. Att vara snäll.

Så dagens reflektion blir:

Fly inte livet, utan låt livet komma till dig.

/U