Bjarne

Han är mitt alter ego. Bjarne, en väldigt kär vän, tror han kom till mig när jag började skolan. Fast då visste jag inte om honom.
Bjarne är den glömske, den klantiga, han som kan ha en så otrolig otur.
Det är Bjarne som häller vatten i okända damers hår på gymet för han tror det är någon annan. Och det är Uffe som får reda upp allt Bjarne ställer till.

Ibland är jag Bjarne hela dagarna. Jag är ganska säker på att Bjarne har ADHD, eller så är han bara sån.
Virrig. Glömsk. Klantig. Hörn hörn.

På ett sätt är han väldigt charmig, men han kan vara väldigt impulsiv och göra saker han inte borde, men de är alltid gjorda med en snäll omtänksam tanke.
Fast där samarbetar nog Bjarne och jag väldigt bra. Både han och jag är snälla män.

Bjarne är den som har otur. Alldeles för ofta. För Bjarne kan allt hända och det finns många historier om när Bjarne har varit framme.
Han har slagit sönder en fönsterbänk i italiensk marmor, fråga mig inte vad som hände, men gick sönder gjorde den, i tusen bitar och jag kommer aldrig glömma hur det ekade i den stora vackra herrgården jag befann mig i.
Tror den kostade 10 000 spänn.
Bjarne kan trycka på en knapp och allt går sönder samtidigt. Bjarne och maskiner, som datorer och teveapparater är inte Bjarnes grej. Men det är det inte för Uffe eller, men han kan iaf om han verkligen behöver.

Bjarne är en underbar figur, och utan honom skulle jag inte vara mig själv. Vara den jag är idag.

Tiden rusar fram. Det är redan en bit in i maj. Den vackra tiden. Den doftande och ljuva. Varma dagar och magiska kvällar.
Jag och Kim har gjort iordning på balkongen och jag har suttit där en stund i kväll. Men! Grannarna bråkar. Både dom bredvid och dom under.

Varför kan inte människor ta det lilla lugna med alkohol. Varför bråka när man kan samtala? Försöka förstå. Respektera.

Men fyllan.. denna fylla..

Thats life..

Så nu sitter jag och Bjarne i soffan och funderar på vem Gustaf är?

Sovgott

/Uffe