Maya&jag..

tisdag 1 augusti 2017

Ett jävla myggbett

Tänk er att ha ett myggbett, ett sånt där som kliar så man inte vet vart man ska ta vägen, och inte kunna klia sig när man vill.
För att man helt enkelt inte kan. För att hjärnan inte skickar rätt signaler till resten av kroppen.

Ni kan bara sitta där och stirra på myggbettet och hoppas att någon kommer och kliar åt er.

Att få hjälp när man inte själv har förmågan.

Utvecklas. Personlig utveckling.

Tänk er att ni inte ens kan ropa efter hjälp. Utan ni sitter bara där och stirrar på myggbettet. Jävla myggbett sluta klia..

Att inte ha något tal.

Vem ska då föra din talan?

Vem ska då klia det där myggbettet?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är de små tingen i livet som är lycka. Som att få chansen att visa vem man är, att man kan.. Känna stolthet för att man lyckas..

I dagarna har vi bytt assistansbolag, från kolossen Humana till ett mindre företag som heter SAAND.. Jag hoppas det är ett beslut som kommer göra Mayas och mitt liv enklare.

Att det är den förändringen som behövs för att bryta och få nya rutiner. En förändring i sakta mak. Jag hoppas att se utveckling hos Maya, och att hon kommer klara av klass 2 lika bra som hon gjorde med klass 1.

Assistansen är en mycket viktig del i vårat liv, och när den fungerar, så fungerar våra liv.
Maya får chansen att klara sig utan sin pappa. Hon får möjlighet att upptäcka världen och lära sig vem hon är..

Jag har lovat henne att ge henne alla chanser, att alltid finnas för henne och göra de beslut jag tror är det bästa för hennes framtid.
Jag har lovat mig själv att Maya ska växa upp till en stolt kvinna, som fortfarande har kvar sitt underbara skratt och glädje inför livet..

.. och mitt beslut nu är att jag måste få mer tid över till mig själv. Om jag ska kunna hålla mitt löfte, så är det just det som behövs..

För att se Mayas glädje när hon är med sina assistenter, att få komma hem till skratt och bus, och en strålande dotter.. då kan jag sen bara få vara pappa.. sitta på balkongen och akta sig för myggor, ligga i sängen och lyssna på saga.. och pussa henne godnatt.. det gör mig trygg.

Assistansen är inte här och nu, utan assistansen är från och med nu tills den dagen Maya dör.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi gjorde en spellista ihop, Maya och jag, vi kallar den "En ganska rättvis spellista".. Det är 75% Astrid Lindgren och 25% hårdrock..

Den är ganska bra, faktiskt..

/U

1 kommentar:

Edvina sa...

Trevligt att läsa om er igen. Tänk vilken stor tjej du blivit Maya. Jag har följt och läst det mesta sedan din pappa började skriva. Och då tänker jag att även jag har en massa år bakom mig där det hänt en del. Så är det i våra liv. Förstår att du har roligt med dina assistenter och det måste vara en förmån för dem att få jobba med dig. Och du, det där med myggbett är inte kul. Här där jag bor så är det som tur är inte så mycket mygg i sommar. Hoppas det är lite mindre hos dig också. Har du odlat nånting på din balkong i år? Det får du be pappa fixa en bild på!
Som sagt, kul att läsa om er igen och njut så gott du kan av det som är kvar av sommarlovet med många glassar och jordgubbar!!