Nedräkning..

Känner hur järnklon runt mitt bröst sakta släpper sitt tag. Som en befrielse. Lungorna kan andas igen, hjärtat slår och tankarna mojnar.

Idag har jag och Kim varit på utflykt neråt havet och hämtat min båtkärra. Det tog några timmar eftersom man bara får köra 30 km/tim med den.
Långa samtal. Om livet. Om våra barn. Om det som är den gråa vardagen. Så enormt viktigt att man får balans på det och tar hand om den tiden som är vår egen.

Tiden är värdefullare än guld. Inget annat är lika viktigt som tid. Om jag inte tar mig tid, eller får tid, med de jag älskar mest kan jag inte eller ge av min kärlek.

Då rinner tiden genom mina fingrar som sand i timglaset.

När jag tänker igenom mitt liv. Reflekterar över det som hänt så inser jag vilken otroligt lycklig man jag är.

Jag har ett hem, vilket inte alls har varit en självklarhet i mitt liv. Jag har varit hemlös och bott i vindskydd och bilen.
Jag har ett kylskåp fullt med mat. En säng att sova i. Ett arbete att åka till.
Jag har två underbara barn och en fantastisk vacker fin kvinna..

Ikväll sitter jag återigen ensam i min soffa, Maya sover, och längtan efter att få sitta i stearinljusets sken med den jag trivs allra bäst med blir påtaglig..

På torsdag ses vi igen. Då åker Kim och jag iväg ett dygn och firar min 50 årsdag..

Ska bli så skönt.

Festen fortsätter på lördag med öppet hus i mitt hem..

Sen ska jag aldrig mer fylla 50 år.

/Uffe