En lördag..

Känner de ljumma smekningarna igen och hur stjärnan glittrar lite starkare i min själ. Ljuset börjar torna upp sig och de mörka molnen skingra sig.

Jag har förstått.

Nu kommer tiden då lärdomen ska få fast mark och tillämpas i praktiken.

En lördag har passerat förbi. En pappa och dotter dag. Som så många andra. Skratt. En del tålamod. Ungen är envis som en gammal uggla.

Farmor har varit här och så två timmars assistans så jag kunde få ett par timmar på gymet. Där skingrar jag tankarna med hård musik och träning.

Fixat 22 portioner mat till Maya. Hon får mixad mat i sin knapp nuförtiden och växer så det knakar. Hon mår bra av det, och varje portion mat är välbalanserad med protein, kolhydrater, fett, vitaminer.

Det var längesen jag vägde henne, men skulle tro att hon närmar sig 25 kg strecket och det märks när man ska bära henne.
Ändå är det samma fantastiska känsla att bära henne i min famn, och när hon lägger sitt huvud mot mitt bröst smälter mitt hjärta av en innerlig kärlek jag inte trodde fanns.

Hon gör mig hel.

Trots alla hennes problem som CP-skadan orsakar är hon nästan alltid glad. Hon klagar inte ofta, utan är bara nyfiken och busig och älskar att leka..

En magisk känsla att få vara pappa till henne..

Det har varit städdag i vårt hem. Saker har burits ner i källaren och jag har fått iordning på kaoset i fiskerummet..

Det vankas födelsedag..

.. En hel del ska fixas, med mig, mitt hem och med Maya..

Kanske är det sånt som då och då tar musten ur mig. All logistik som måste klaffa.

Det är en evig lycka att Maya kom in i mitt liv, men jag önskar ändå att livet och vardagen inte var så låst som den är.
Jag kan liksom inte bara åka iväg och njuta av stjärnhimlen tillsammans med min kära. Jag kan inte bara ta flugspöt och åka till sjön några timmar. Inte ta en promenad till stan och spela biljard med min bästa polare..

Allt måste planeras.

Acceptans. För det som är.

Sårbart är det, man går hela tiden med osäkerheten att det man planerat inte kommer ske. Om Maya är sjuk på torsdagmorgon måste vi boka av hela resan..

Så det kanske inte är underligt att man vacklar ibland..

Håller kärleken till livet intill mig och ska göra allt jag kan för att finnas för de som jag älskar.. Min dotter och son.. min kvinna.. hennes barn.. min mamma och syskon.. och de vänner jag har..

Nu sover fröken bus och jag ska bara softa ner i soffan och se tv, denna lördagkväll i livet..

/Uffe