Att samtala utan tal.

Min Maya..

.. så jag älskar henne..

Alltid ett strålande leende. Ofta nära till skratt. Ironisk och med massor humor. Trots att hon aldrig haft ett tal, så pratar vi med varandra, förstår och kan ha långa samtal med varandra..

Ibland så tar det bara lite längre tid att förstå vad hon menar..

Hon vill inte att jag berättar sagor.

- Jag är för stor för sagor, pappa.

Maya tycker om när jag berättar om mitt, Alex och hennes liv. Saker vi gjort. Varit med om. Som när Alex skulle kasta henne i soptunnan när hon var liten..

Så pratade vi en stund om Alex, och då tittade min lilla fröken uppåt med sina ögon. Det kan betyda att hon menar lite olika saker och är svårast för mig att tolka. Ibland tittar hon upp så när hon vill göra nåt annat. Ibland kliar det någonstans, men ikväll menade hon "håret".

- Vilket hår menar du, frågade jag?
Hon tittar på sig själv.
- Är det ditt hår du menar?
Skakar på huvudet.
- Är det Alex hår?
- Ja. (hon kan oftast ljuda ja och nej)
- Ok, så du menar nåt som har med Alex hår?
- Nej.
- Men är det ditt hår, eller är det att Alex brukar busa med ditt hår och säga att det är fint?
- Nej.
- Ok. Är det Alex hår?
- Ja.
- Aha, att han hade långt hår förut?
Ett leende.

Sen tittar hon intensivt på mig.

- Va? Pappas hår?
- Ja.
- Att jag också har långt hår?
- Ja, så både du och jag och Alex har långt hår.
Febrilt skakade på huvudet.
- Men, Maya.. nu förstår pappa ingenting.
Hon tittar åter på sitt hår, sen på en bild på Alex, sen på mig..

Då, förstår jag..

Idag sa jag att jag funderar på att klippa mig och det var det Maya ville berätta, hon ville säga sin åsikt i vad hon tycker om att pappa ska klippa sig.
Hon vill inte att jag ska klippa mig kort som Alexander gjorde.

Maya har kommunikationshjälpmedel. Bilder. Peklampa och nu även en kommunikationsdator som heter Tobii.
Men med mig vill hon inte träna, eller använda dom sakerna.

Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte är bättre på att använda dom mer, för att utveckla Maya, och våra samtal.
Fast jag tänker att alla våra samtal, den gemenskap och trygghet vi alltid haft tillsammans, allt jag berättat för henne. Sagor när hon var liten. Alla stunder i köket.

Hon älskar att vara i köket. Där vill hon vara med på matlagning, baka, eller bara sitta och röra ihop mjöl, vatten, bakpulver, sirap, mannagryn, salt, chiafrö, den kakan får ofta assistenterna smaka när dom kommer.

Så, ikväll, när vi äntligen kommit fram till att hon inte ville att jag ska klippa mig kort. Så liksom suckar hon lättat och kurar ihop sig i kudden.
Det betyder att hon vill att jag ska lägga henne tillrätta, vifta med täcket och lägga det lite över hennes ansikte, och sen viska godnatt..

Sen kan det ju bli så att man vill vända sig, från sida till rygg, då hojtar hon på sitt sätt att hon vill nåt.
Ofta handlar det om att lägga tillrätta, eller så vill hon inte ha täcke och efter fem minuter ha ångrat sig och vill ha täcke, eller att hon bara vill ha ett lakan över sig.

Ikväll somnade hon gott.

Min Maya..