Några uppercuts senare

Långa dagar, långa nätter, och jag går lite på knäna..

Har recept mot det, och vet vad jag nu behöver göra. Fiska och umgås med min kära.. samt ta ut nån semesterdag eller två för att hinna med pappersarbete, eller rättare sagt komma ifatt, för att ha saker och ting nafsandes i hälsenorna får mig inte att ha sinnesro..

Vet ni, jag fick frågan idag om hur jag orkar..?

Jag är säker på att det är min livsglädje, och kärlek som får mig att varje dag och natt finnas där för min dotter.
Det är de där små stunderna av lycka som fyller bägaren av liv och lust.

Det är mysstunderna när vi vaknar, när vi ligger under täcket och chillar och snackar om dagen som kommer, och fast Maya inte kan säga ett ord förstår vi varandra utan och innan..

Det är när jag hör hennes hjärtliga skratt inifrån vardagsrummet när jag donar och fixar med frukost, då hon ser på något roligt Bolibompaprogram..

Det är bilresan till skolan, då vi mest sitter tysta och tittar ut över den grönskande försommaren..

Det är när Mayas bästa kompis varje morgon står och väntar på att Maya ska komma till skolan. Morgon efter morgon..

Det är när jag kommer och hämtar fröken filur på eftermiddagen, och trots att både hon och jag är trötta, så stannar vi upp en stund, snackar med Lena (Mayas assistent på skolan) och barnen som flockas runt oss..

Det är stunden som är nu.. När dagen sakta börjar ta slut och min dotter somnar vid min sida..

Då är allt det där jobbiga glömt. Vi har glömt allt kräks som kom igår, när hon var enormt ledsen för att hon hade ont.. Vi har glömt att stora tårar rullade utför kinden när vi kom hem, för att hon hade ont och inte visste vad hon ville..
Vi har glömt de vakna timmarna om natten..

Om inte kärleken, skrattet och massor kel och bus får råda och ta störst plats i vardagen verklighet, så skulle jag aldrig orka..

Jag är en lycklig man, innerst inne, som har mina underbara barn, den allra bästa mamman, min fantastiska kvinna, ett bra jobb med en förstående chef..

Jorden gungar, efter allt som skett de senaste månaderna är jag lite nere för räkning.. men några djupa andetag, frisk luft och kluckande vågor mot båtens skrov.. Djupa samtal in i sommarnatten.. och så sömn..

Då är jag fit for fight igen.. nästa vecka..

Men vägen dit måste nog bli lugn och bara vara för mig.. på mina villkor..

Belöningens timme är slagen..

U