Nu är all medicin borttagen. Det har varit en lång nedtrappning av morfinet, men Maya börjar nu alltmer bli den vanliga glada Maya..
Fast hon är 8 år. Trotsar mot pappa, nästan allt jag gör är inte bra. Man kan säga att jag får skäll mest hela tiden..
Idag var det däremot roligt, för vi utnyttjade den vackra sommareftermiddagen och gick ner till ån och metade.
Klok liten tjej, som totalvägrade ta i mörten, men abborrarna tog hon i.. Mört är slemmig och luktar illa..
Om ett par veckor har vi ett telefonmöte med ortopeden. Undrar vad han vill.. hoppas det bara är samtal om operationen.
Min oro är att det handlar om att dom så snart som möjligt vill operera Mayas vänstra höft..
Den måste ju göras, men min önskan är att den görs ibörjan på nästa år, om det är möjligt..
Ikväll är jag väldigt trött.
De senaste månaderna har tagit på mina krafter, alla vakna nätter, alla lyft, alla tårar..
Så på fredag ska jag och Kim hyra en stuga, fiska, äta gott och sova.. sova.. sova..
Det ser jag fram emot..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar