Att se sin dotter ha ont. Att höra. Att nästan känna smärtan.
Inatt har vi knappt sovit, Maya har sovit mest, själv har jag inte sovit nåt förutom någon stund i ett slumrande tillstånd.
Ikväll verkar det som det blir likadant. Hon vaknar, gråter, har ont, och tittar bedjande på mig.
Det skär som knivar i mitt hjärta.
Har ringt sjukhuset, men dom kan inget göra, om vi inte kommer upp till akuten, så jag laddar för en vaken natt, fyller på tålamodet, kärleken, och minns orden jag en gång sa till mig själv..
Att alltid finnas. Att vara en tröstande famn.
Det kommer bli en vaken natt..
Har nästan glömt hur sömn smakar..
U
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar