Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

torsdag 26 mars 2015

Torsdagsinlägg..

Torsdag. Dagen före kortis. Då sitter vi i soffan och snicksnackar lite, Maya och jag. Tänder ett ljus, och kelar en stund.
Pratar om hur roligt hon kommer att ha. Ibland undrar hon varför hon måste åka dit. Då svarar jag att det är för att det kan vara bra att längta. Att det är viktigt att både hon och jag får tid för våra egna liv.

Idag skrämde jag ungen. Det är ganska kul att skrämma barn..

Jag smög fram till henne med ansiktet fullt med raklödder. Hon och Felice (avlösare) satt i soffan.. Maya, ropade jag, med en tomtelik röst..

Båda två hoppade till, i en tiondels sekund trodde jag Maya skulle vettskrämt börja gråta. Otröstligt. Men, hon började skratta. Sånt där skratt som bara Maya kan skratta.

Det börjar bli fullt i almanackan. Snart är det dags att boka in en del frihet. Annars är det lätt att man springer rakt in i fällan och glömmer att njuta av livet..

Att vara funkispappa är som ett heltidsjobb. Så det gäller att man har koll och inte glömmer något.
Fast det gör jag ändå. Fast egentligen är det inte jag som glömmer. Det är någon annan.

Jag måste sätta mig ner, och fundera. på en del saker. Det handlar om Maya och några beslut jag måste ta.

Det är underbart skönt att veta att jag har någon att bolla mina tankar med. Har saknat det.

Snart är det påsk.


Då ska jag nog vara påskkärring igen. Gömma ägg och bara vara pappa. Man får inte glömma det, i vardagens gråa dis. Att vara sig själv. Att vara med varandra. Om det så bara är för en stund. Tid finns alltid, och om den inte finns, får man skapa den..

Hon vill inte somna ikväll. Nu har jag bäddat om henne minst 10 gånger, viftat med täcket så det fläktar så där skönt..
Det gjorde min mamma, när jag var liten, och jag kommer aldrig glömma det. Det är ett sånt där vackert minne. Som en rosa minneslapp bland tusen gråa.






Snart är det dags att jigga gös. Sätta på sig stråhatten och ge sig ut en varm försommar kväll, där Stångån har sin början..
Ån är väldigt vacker, som att ro genom regnskog. Eller varför inte paddla?

Sakta faller ögonen ihop. Nu springer hon i drömmarna. Min Maya Maria Bus..

Hon är mitt allt. Det är så fullkomligt sant, och kärleken liksom tar kullerbyttor och vill inte sluta leka och smeka min själ..

Maya sover. Jag ska lyssna på musik och skriva mail..

Life of U..

Sovgott..





Inga kommentarer: