Imorse när vi klev ut genom porten möttes vi av talgoxens kvitter. Vi stannade upp, Maya och jag och bara lyssnade. Lät själen få ett ögonblick av ro. Känslan av att snart är det vår. Takdropp. Sitta på en södersida och känna solens värmande strålar. Se vintern sakta tyna bort och lämna oss.Tussilago. Glittrande blått hav. Hand i hand med kärlek och sorg. Ömt vårda det som sker.
När vi stod där, så föll även koltrastens vackra sång in. Våren är på väg. Det är långt kvar, men bara att känna ett uns av den får mitt hjärta att slå frivolter av lycka.
Maya sov som en stock inatt, det har hon gjort några nätter nu. Vet i tusan, men någon i denna stora värld kanske har skickat sina magiska konster. Känner min dotter, utan och innan och vet med säkerhet att hon är väldigt glad och trygg, den där längtan som grott i henne har funnit en hamn.
Själv sov jag inte alls. Det var framåt tidig gryning som min sömn kom krypandes och när alarmet ljöd vid sextiden sov jag som allra skönast.
Lämnade fröken bus på dagis och bilen på verkstad. Tog sedan cykeln till sjukhuset och hälsade på en kompis. Hålla en hand en stund.
Cykel genom stan, hem och hämta träningsväskan och köra ett stenhårt pass på gymet. Känna svetten rinna.
Sedan kom bästa Lena och hämtade mig och skjutsade mig till verkstaden så jag slapp cykla. Det sved lite i plånboken när jag betalade..
Nu piper tvättmaskinen. Maya sover. Lugnet har lagt sig i vårt hem. Jag har skrivkramp.
Längtar till fredag och en helg med soffhäng..
Sovgott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar