Vardagen snurrar på, med en hisklig fart, samtidigt som det känns som tiden står alldeles still. Längtar till helgen. Till egen tid. Smyga upp och hänga i soffan med en kopp kaffe. Sen får vi se vad som sker. Inga krav, bara vara i nuet. I närhet.
Struligt den här veckan. Mayas rullstol gick sönder igår, på grund av slarv från teknikern på hjälpmedelcentrum. Sånt gör mig arg och less. Ringde dom igår och sa som det var och fick till svar att dom kanske kunde komma ut till förskolan på onsdag.
Onsdag, sa jag. Den är trasig nu och den är Mayas ben.
Tog foto på hur den gått sönder och anledningen till det och skickade dessa till vår arbetsterapeut. Hon ringde hälpmedelecentrum imorse och misstaget som gjorts togs direkt upp i ledningen. Rullstolen blev fixad idag.
Annars är det ofta så, att både sjukvård, hab, tandläkare och andra institutioner inte kan eller är förberedda när vi kommer med våra barn. Jag brukar ringa innan och berätta hur Maya är, och hur jag vill att hon ska bemötas. Tyvärr, är det så att det låter så bra när man samtalar med dom, men i praktiken funkar det nästan aldrig, för när vi väl kommer verkar all information vara som bortblåst..
Några veckor, har blivit ett par månader av vakna nätter. Det har blivit få timmar sömn för både Maya och mig.
Så, igår natt, sov hon som en stock. Jag med. En hel natt med bara mina drömmar. Samma inatt, en gång vaknade hon och då var klockan fem på morgonen. Sömnigt, tog jag ungen och drog in under mitt täcke, så somnade vi om, med mina armar ömt runt hennes lilla kropp.
Hon har ett bra trick att väcka mig. Hon drar mig i håret och när jag slår upp mina ögon ler hon pilimariskt.
Sedan ligger vi och softar en stund. Maya vill att Lisa ska ligga hos mig, jag vet inte riktigt varför, men det kvittar, för vad gör det om Lisa får ligga på pappas bröst en stund varje morgon.
Livet är häftigt. Varje dag lägger jag mitt livspussel. Njuter av varje sekund.
Dags för kvargen.
Sovgott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar