Dags igen..

Så har en kortishelg åter passerat förbi. Både jag och Maya har saknat varandra, men haft det väldigt bra på varsitt håll.
Ändå märks det väl på fröken filur att hon har saknat både mig, och vårat hem. Det har varit en övertrött dotter här under eftermiddagen och inte mycket jag gjort har varit rätt. Typiskt när hon är trött.
När jag bäddade ner henne i soffan, skrattade hon högt och var så nöjd. Nu är allt som vanligt igen, pappa. Saltkråkan och Lisa i famnen och pappa som sitter och skriver nere vid fotänden.

Jag har haft en magiskt bra helg, fylld med sånt jag inte brukar göra. Tid för mig själv.

Inatt var det stört omöjligt att somna. Klockan tickade, och tankarna for iväg all världens väg. Som att lyssna på hundra radiokanaler samtidigt.

Bloggen. Eviga frågan "to be or not to be". Fast nu har jag bestämt mig. Den kommer byta namn.

Skolan går bra, det är skönt att göra något annat och jag känner att rätt beslut har tagits. Livet är helt enkelt mer än bra..

Imorgon är vi hemma, Maya och jag, besök på hjälpmedelcentrum. Maya ska få en ny rullstol. Det dom inte vet är att den här pappan är arg och på krigstigen.
Hon har fått en ny arbets/matstol, den hon har här hemma fick hon för flera månader sen. Den hon har på kortis fick hon för ett par veckor sen.
Det är jätteviktigt för Maya att man spänner fast hennes fötter då hon sitter i stolen. Det tjatar logoped och andra om. Man kan knappast äta bra om benen pekar rakt ut, eller hur? Det är även jobbigt för Maya att leka och koncentrera sig om hennes ben hela tiden rör sig och när man INTE spänner fast fötterna sitter hon och sparkar knäna rakt upp i bordet som är på stolen.
Stolen på kortis har inte ens några fotspännband. Hur i helsike kan man missa det innan man kör ut stolen?? Det måste ju stå i både journaler och arbetsbeskrivningar att denna lilla patient behöver 1. Bröstsele 2. Höftbälte 3. Fotband.

Efter denna helg på kortis har hon stora blåmärke på knäna, då hon suttit och slagit dom upp mot två rör av stål. Jag blir less och arg. För slarv och inkompetens får konsekvenser för henne. Det måste ju vara alla barns rättighet att sitta bra. Att kunna sitta på deras villkor.

Nästa kortishelg föutsätter jag att fotband finns på stolen. Annars kommer jag göra en anmälan mot HMC.

Det ska inte behöva vara såhär. Att vi föräldrar hela tiden måste kämpa för våra barns rätt att ha det bra på sina egna villkor.

Det handlar om samhällets värderingar. Om hur pengar fördelas.

Jag är ingen rik man. Bara lycklig.

Sovgott..