Med tankarna på annat..

"Anyone who tries to posses a flower will have to watch its beauty fading. But if you simply look at a flower in the field, you'll keep it forever. That is what the forest taught me. That you will never be mine, and that is why i will never lose you." (Paolo Coelho)

Som tiden rinner likt sand genom dina fingrar. Hur det som är, nu, i nästa ögonblick är ett minne. Vilket kommer du ihåg? Vilka minnen förnimmer du längst in i vråarna?

Vad håller du fast i, för att inte drunkna?

Min skatt är tillbaka. I min soffa. I vår soffa. Tilbaka med sin glädje, sitt leende och smittande skratt. Allt är precis som det ska och varit. I sex år och nio månader. Dessa minnen, omsvepta med innerlig kärlek. Ödmjukhet. Lärdom. Obändig sorg. Förändring. En stormig metamorfos.

Många skratt, och varje skratt har torkat bort pölen av tårar.

När jag hämtade Maya idag, så satt hon i mitt knä och lutade sig mot mitt bröst. En lång kram. En total ovillkorlig kärleksförklaring. Min hand klappar hennes kind. Den andra håller jag runt. Min vackra dotter. Du som kom till mig. I min famn och kidnappade mig i en känslostorm. Du som fick mig att i rumla in i en värld jag knappt trodde fanns.

Som att vara fånge i det allra vackraste. Som att irra i en labyrint och gång på gång undra vart man kom in..hur ska jag någonsin kunna vända om, hitta det som var?

Jag har en labyrint på mitt ben.

Maya snarkar. Musiken fyller rummet. Mörkt runtomkring. Precis här och nu, sitter jag i livets virrvarr och tänker att nu vill jag gå in i fiskerummet..så..

Sovgott.. U.