Gråt, drömmar, verklighet och tillsist en påminnelse..

Det var sååå kul att vara hos farmor och få träffa moster, och kusinerna. Maya var med och tittade på gymnastikuppvisning och på kvällen var det fest och party, så dom hade inte kommit hem förrens framåt 22 tiden. Sicken grej!!
Igår, när fröken var hemma hos pappa igen och var mysigt nedbäddad här i soffan, så plötsligt började hon otröstligt gråta..

Längtan efter farmor!!

Det tog ett tag att trösta henne. Vi dansade. Höll henne nära mitt hjärta och viskade att det var ok att gråta. Det är ok att längta. Det är ok att vara ledsen.

Hon log innan hon somnade. Nära mig. Mina armar runt hennes lilla kropp. Ömt. Jag blundade och drömde mig bort. I fantasin låg jag på durken, såg upp på en vårblå himmel, där endast vita torn av moln vandrade förbi och kastade en svalkande skugga.. Vågornas kluckande. Den oändliga tystheten. Jag kliver av på en ö, förtöjer båten, vandrar utmed klipporna. Flugspöt i handen. Lyckorus, bubblande eufori.. Den totala friheten för själen att dansa precis som den vill.

Så vaknar jag till, från fantasin, av ett pling från datorn.. Det är Alex som vill snacka en stund. Bra det där med teknik ibland.

Fiske. Fiske och åter fiske. Det är vad min son pratar om. Om jag frågar om något annat så låter han väldigt konfunderad och ser undrande ut. Liksom vad är viktigare än havsöringsfiske??

"Havsöringsfiske är starkt beroendeframkallande. För mycket kan leda till psykotiska nervsammanbrott." En sådan varningstext borde alla människor som funderar på att börja fiska efter havsöring få.

..och jag är en förskräcklig far som lett honom in i detta träsk av underbara upplevelser..

När man fiskar havsöring, så kan man vara glad om man sett fisk följa efter draget, eller man kanske har haft ett hugg. Möjligen fått en eller två fiskar. Den dagen kommer sisådär var tionde gång.

Nåja..

Verkligheten?? Jodå, bland en havsöringssnackande son, busig dotter, sex kallelser till hab, en växande tvätthög, högen med papper på skrivbordet, och alla andra tankar, så är det bra.

Alldeles förträffligt, hörredu, har det precis så det tråkigt som jag gör det till. Jag är tråkig. Haha, var det någon som en gång sa..

Vintertid. Check. Månen är i tilltalande och nakna grenar får mig att minnas barndomens fantasier, då träden blev monster, svarta stenar som sakta började röra sig och var förklädda vargar. Hemska. Tindrande onda ögon, droppande blod från vassa tänder.

Om några veckor glittrar stjärnor i våra fönster.

Vad gör du med nuet?

Jag vill inte ha en egen måne. Jag vill ha en öde ö. 

Fly varje krav. Vara fri. Sitta vid brasan när skymningen faller, smyga utmed vattenkanten och lägga ut min fluga på en vakande öring. I ljuset av Luna.

Jag har ett kylskåp, med mat i. En säng att sova i (eller iaf försöka sova i), ett arbete, jag har tid, mina barn, och havet det ligger kvar och väntar på mig..

Jag är en lycklig man. Ibland blir det nog så, att man fastnar i allt som bara rusar förbi, informationen..den får oss galna.

Måndag. Tisdag. Onsdag. Torsdag. Kortis.

Imorse försov vi oss, insnurrad som fjärilslarver i deras kokonger låg vi och njöt av den mörka novembermorgonen.
November, den enda månad vi inte behöver ha några krav på.

Kravlös.

Snart är det jul!!

Sovgott..