Kvittrande löv, har du hört dom någongång?

Imorgon ska min lilla fröken åka till farmor och sova över där. Det kommer bli äventyr, med besök på en gymnastikuppvisning och bortbjudna framåt kvällen.
Själv får jag en släng av dåligt samvete som lämnar bort Maya, när det ju egentligen är en pappa/dotter helg.
Troligtvis, om fröken kunde berätta med egna ord så skulle hon be om att få åka till farmor och sova där.. eller hur?
I vilket fall är hon glad som en lärka över det och jag tänker lämna allt samvete och bara ha det bra i min ensamhet.

Ska göra stan på dagen, med en vän, och kvällen får vi väl se. Nåt kul händer, nåt trevligt, livet är spännande.

Ikväll blev det turbulens här. La Maya precis som vanligt i soffan, och mysigt bäddade jag ner henne. Då blev hon ledsen. Något var alldeles förskräckligt fel. Inga pussar i världen hjälpte. Men lilla du, vad är det??
Hon kikade mot sitt rum och jag trodde hon ville ha någon av björnarna hos sig. Hämtade alla för att hon skulle få bestämma vilken. Icke sa Nicke.
Tårar föll på hennes kinder.
Då!! Kom en tankspridd pappa på att jag hade lovat henne att ha prinsesslakanet ikväll!!
Byte av påslakan och så sken leendet igen.

Min glada lycka. Vår parad av fnitter. Som kvittrande löv.

Jag mår bra. På sant. Mår bra som fan.

Igår besökte jag Fredrikbergsskolan. Där ska Maya börja i augusti nästa år. Fick en väldigt bra känsla, och nu vet jag att det kommer bli bra.
Hon börjar på 6 års, för att sedan gå årskurs 1-6 på samma skola.

Timemachine.

Den rusar fram. Ibland önskar jag den kunde rusa tillbaka.

Tankar om mitt liv. Allt jag gjort. Alla människor jag mött. Såå otroligt många. Skulle nog göra om precis samma sak igen..

Sovgott.